Så mycket som det går

Ikväll har vi mest hållt till i Emmas rum, men ändå är det inte klart. Det har kommit knoppar på luckorna under hennes säng. Hyllan till sminkhörnan är på plats. Vi håller också på att gå igenom alla leksaker och jag bär ut kasse efter kasse med grejer som hon inte använder. Nu får det räcka för ikväll och barnen har kommit i säng.

-Älskar dig, säger jag.
-Jag älskar dig, svarar Emma.
-Jag älskar dig 10 varv runt månen.
-Å jag älskar dig 100 varv runt månen.
-Då älskar jag dig 1000 varv runt månen.
…en stunds tystnad…
-Då älskar jag dig, pappa, William, Sotis och mig så mycket som det går! Men hur långt är det?
-Ja det är oändligt.

Jag tycker det var så himla bra att hon svarade ”mig”, alltså sig själv. Viktigt med självkänslan.

Vad kallas dem som ropar ut grejer

I lördags var vi ju på auktionskammare! Det glömde jag skriva om. Jag och mannen var där utan barn och satt och filosiferade i ett par timmar och lyssnade, fick några skratt, samt förstod inte varandra ibland.

-Kolla den där kökssoffan, den var snygg!, säger mannen.
-Näe, aldrig!, svarar jag.
-Ååå vilken fin kanna, man kanske skolla ropa in den.
-Varför då, säger mannen.

Vi går runt en stund på visningen och sen börjar det hela. Jag hade i alla fall bestämt mig för en oval spegel med krusidull-ram till Emmas sminkhörna. Mannen protesterade inte och vi kom överens om max 200 kr. Vi väntar och väntar, till slut reagerade jag när han äääntligen pekar på spegeln…

– mummel mummel
-va…NU! Vad va sa han?, frågar jag mannen
-tystnad
FÅR JAG 100 KRONOR, säger bossen (vad kallas dem som ropar grejer)
-tystnad
-50!! tjoar jag, samtidigt som någon annan och jag har inte tid att ens kolla in den andra personen
Sen stiger det och när det blev över 200 blir jag besviken, då hör jag:
-300!!, från mannen (paniiik vi skulle ju inte gå över 200)
Äldre tant med käpp längre fram:
-370…(stön)
-Vaf*#!/?…äh, den hänger snart här igen, säger mannen.

Pardans

Igår kväll såg vi på Lets Dance med barnen och åt lite gottgott. Emma svängde runt lite. Jag frågar:

-vill du börja på pardans och kanske fråga om Sebbe vill dansa med dig?
-njaeeee jag vill inte dansa bara gifta mig med honom. Men när han kommer på mitt kalas då kan vi dansa lite.

Hihi, snuttgumman.

En vanlig måndag

På väg hem från första arbetsdagen efter ledigheten, som för övrigt visade sig i att jag glömde id-kort och nycklar till jobbet samt upptäcker att min sko spruckit i sömmen, var jag tvungen att tanka. Vid pumpen bredvid står en annan bil och två yngre grabbar. Ena kommer fram och frågar mig:

-skulle vi kunna få låna dina startkablar, vår bil startar inte?
Jag får panik så fort jag hör ordet startkablar så jag svarar bara:
-neeej, jag hinner inte jag måste hämta barnen…(BIG LIE!) Stackars pojkar…jag kanske skulle ha hjälpt dem, men jag hade säkert inte hittat kablarna ändå om jag försökt.

Just nu har jag lagt barnen. Jag läste en bok för Emma som heter ”Världens finaste glasögon”, och så tyst som hon var när jag läste brukar hon inte vara…så hon kände nog igen sig eftersom hon precis fått världens finaste glasögon själv ;) Det fungerar väldigt bra för henne att använda dem, men jag får hjälpa henne putsa dem ordentligt. En dag var det så fläckigt och suddigt så jag undrade hur hon hade kunnat se något över huvudtaget.

Jag skulle lägga min son också, eller han är ju självgående förstås…eller not. Han ska göra allt tvärtemot och reta lillasyster samtidigt. Spelar ingen roll vad jag säger, han blir ju som sagt förbytt när han ska lägga sig…har skrivit om det förut. En Duracell-kanin…eller som nu, nu låter han som en indian inifrån sitt sovrum. Jag stog på mig ikväll ändå och har inte gett han uppmärksamhet för hans dåliga uppförande. Nu verkar han ha tystnat och mannen gick preciiiis ut i köket för att poppa popcorn så det lär ju sonen höra, pop pop pop!

Rea och dubbeltriss

Igår kollade vi in mellandagsrean och vi hittade lite kläder. Oftast, för mig i alla fall, så hittar jag inte alltid det jag gillar på rean utan till ordinarie pris istället. Så det blev lite blandat. Så presentkortet jag fick av svärmor gick åt, men det var ju meningen.

När vi var i köpcentrumet passade vi på att lämna in alla dubbeltriss och bingolotter som vi hade. En del var det vinst på…som min dubbeltriss jag fick av mamma. Jag skrapade ena sidan och fick 25 kr i vinst, då skrapar jag den där lilla rutan som visar hur många gånger jag kan få summan. Det står x10!!! Yahoooo! Fantastiskt, jag har vunnit 250 spänn! Den andra rutan skrapade jag inte för jag hade ju fått min 25 på den ena rutan…och tänkte inte mer på det.

Dan efter vill sonen skrapa den andra rutan, -javisst gör det du det blir i.a.f ingen mer vinst, säger jag. Sen hör man

-mamma du har vunnit!
-ja, jag vet.
-du har vunnit 50 kr!
-50 kr?!
Man kan vinna på båda rutorna två gånger! Visste ni det? Jag kanske har förklarat dåligt men men. Det visade sig alltså att jag vunnit 750 kr! Så här:
25 + 50 x 10=750 :)

”Bästa födelsedagen!”

Efter Idolresan for vi hemåt dagen efter. William hade poolspel i innebandy som han inte vill missa. På söndag morgon sjöng vi för honom och han fick en ny innebandyklubba med väska till. Den använde han på poolspelet den förmiddagen och från omklädningsrummet hörde man ”Ja må du leva” av kompisarna. Laget vann båda matcherna och var riktigt duktiga! Väl hemma igen tog William en dusch och vi tog fram hans present från oss. Ni vet, den som var inslagen i en låda, inslagen i en låda och så vidare.

Sen gick det fort vill jag lova, så fort så jag hann inte med i vilken ordning han öppnade själva presenterna. Han rev upp lådorna i en väldans fart och ropar till slut:
-Åh, ett Nintendo DS-spel! Men jag har ju inget Nintendo DS, utbrister han.
Ehrm, okej inte så svårt att lista ut vad det var i nästa present. Men han blev så himla tokglad så han sprang emot mig och jag fick jordens bamsekram så jag höll på att trilla baklänges. Pappa och Emma fick en varsin bamsekram också som ni ser. I presenterna låg också en hemmanyckel med Simpsonfiguren på.

Behöver jag nämna att det här var Williams ”bästa födelsedag”…så som han själv sa det.

Vi ser Idol live – del 1(2)

william redoVar ska jag börja skriva!? Jag får hjärnsläpp. Nu är klockan 21.30 och först nu kan jag sitta i lugn och ro och blogga lite om vår helg. Så då får jag hjärnsläpp, jag kommer säkert glömma hälften av vad jag vill berätta så ni får ha överseende om det ploppar upp lite tillägg här och där sen. Here it goes.

Fredag – Idol – Den stora dagen! En överraskning från oss på Williams 10-årsdag. Det blev mer och mer pirrigt eftersom han efter skolan plötsligt ska hem och duscha, klä sig fint i sin nya skjortan (gubb-kepsen var inte populär) och resväskan var packad. Han såg lite orolig ut och sa -Jag tänker INTE gå på rockfestival! Vi far iväg och inte förrän vi är i rätt område och letar parkering hör man från baksätet -Jag vet vart vi ska!! Vi ska till Globen och se Idol! He, ja det var hälften rätt. Idol men inte i Globen, de håller till i Nacka nånstans nu. Han såg ju förstås Idol-skyltar lite här och var, men det var det som var tanken :) Han blev så glad!

Vi ställde oss i kö direkt och fick stå i cirka 20 min sen släppte de in alla. Vi fick då en Idol-stämpel på handleden och ett varsitt nummer 41 och 42. Det betydde att vi var två av de 50 första de släpper in till läktaren. Nu fick vi vänta en timme så vi tog en korv och lite godis. Alla fick en goodie-bag av olika sponsorer. En påse med olika tuggummin och halstabletter t.ex. William var inte på humör för att bli fotograferad av mig men han var riktigt intresserad av vad alla gjorde runt omkring honom. Han fastnade flera gånger och bara titta och titta. Några sjöng karaoke (ett Idol-spel de lottade ut), andra fotade sig bredvid Idol-pappersdockor och så vidare. Det började samlas lite folk där ingången till läktaren var så vi ställde oss där också och stampade. Jag grämde mig över att jag inte tagit med min egen systemkamera istället för att låna en liten kompakt sak av en vän. Var ju osäker på om man fick ha kamera…men det fick man ju såklart och jag stirrade avundsjukt på de som tagit med sina systemkameror! Hrmpfff!!

eriks autografEfter ett tag kom två småtjejer med sin pappa. Tjejerna höll i ett Idol-block med penna.
-Ska de komma och signera?!…frågar jag pappan.
Ja när som helst sa han och han visade var blocken fanns, och där fanns även mössor så jag tog en varsin till barna. Han passade William så länge när jag trängde mig fram och tillbaka, ville ju inte förlora vår braiga plats vi stod på utan att förstå det! Sen kommer Idolerna och det blir lite trängsel. Snart är det vår tur…tjohooo….Meeeeen då kommer stora stygga vakten med sina stora långa ap-armar och spärrar av precis framför oss! Amääää! Mammas stora hjärta tålde inte detta och smörade lite för vakten att det är faktiskt Williams 10-årsdag…he Han tyckte vi fick sköta det själva så när Erik (Williams favvo efter Rabih) reste sig för att gå hör man mamman:
-Erik Erik! Snälla kan min son få en autograf…
och där fyller stora snälla vakten i att det är pojkens födelsedag. Och Erik gör det! TACK ERIK! Han kommer inte glömma det..och inte mammans tjoande heller ;)

Och eftersom jag nu är supertrött och det här blir för långt att läsa annars, så slutar jag här och det blir en del 2 av vår kväll framöver.
Bild 1 – Min 10-åring!
Bild 2 – Erik ger William sin autograf och skriver ”Grattis kompis” + namnteckning.

Liten smygtitt

smakprovJa eftersom vädret i helgen inte behagade vara ljust nog så har jag ännu inte fotat stora rummet. Sen så blev det inte riktigt tillfälle att ta fram kameran i helgen på det viset. Men ni får se den här bilden så länge när mannen kämpar på med att mönsterpassa fondtapeten. En supernice medaljongtapet. Det är riktigt mysigt på kvällen med de tända ljusen.

Taket är vitt som ni ser men bilden ljuger lite för det ser kritvitt ut men är ju antikvitt. I fönstrena har vi numera hissgardiner istället för vanliga gardiner. Det kommer att bli en fröjd att dammsuga nu. Takfläkten är borta, jippi tjohooo!…oj nu gick precis Sotis över tangentbordet och tryckte fram windows support…hm. Bort kattskrälle, jag bloggar ju nu!!

Mannen och sonen var ju en sväng till Ikea innan helgen. De kommer hem och sonen säger -Blunda mamma!…(oron stiger)…-den här har jag valt, säger han…(tror jag på det). När jag slår upp ögonen ser jag jättetavlan framför mig. Faktiskt riktigt fin,…men oväntat. Nu sitter den uppe i andra änden av stora rummet, alltså inte mot fondtapeten, och det blev himla fint.

Babbel bubbel

Ikväll var sonen på fotbollsavslutning och fick pris samt diplom. Mannen följde honom dit och det brukar bli fika där. Jag stannade hemma med dottern och tänkte att vi ska ju faktiskt också få fika…så i smyg vispade jag till lite chokladpudding med vispgrädde. Gissa om hon såg glad ut när jag tog fram det, fast hon brukar skippa vispgrädden och jag tar dubbelt så mycket mot vad jag borde.

Lite senare när barnen skulle i säng hittar jag sonen helgalen i vardagsrummet med duntäcket liggandes på golvet och påslakanet flög all världens väg. Vad håller du på med!?…utbrister jag.
-Men åååå jag KAN INTE DET HÄR! (och så svor han också,…unge! men vem gör inte det…hm)
-jooodå det kan du visst det men du behöver ju inte ta med dig varenda dammtuss på vägen, säger jag.
Så in på rummet och så ska jag visa honom…igen. Då demonstrerar han och är fortfarande inställd på att han inte kan så det är ingen idé. Till slut får jag som i slowmotion förklara om igen hur man gör och så får han göra det sista och peta ut kanterna i hörnen. Oj vad ilsk han var. Fast jag kan å andra sidan förstå honom, att bädda är det nåt av det värsta jag vet. Men det är skönt när det är gjort.

Ikväll har jag gått igenom lite foton och skrivit ut en del på vår färgskrivare. Har en idé som kan bli snyggt på väggen i vardagsrummet, men det beror förstås på om jag hittar de ramar jag har tänkt mig. Det dumma med vår skrivare är att om jag väljer att jag vill ha som en vit ram runt, så skriver den inte ut den ramen lika stor åt alla håll…det är otroligt irriterande kan jag säga. Ska prova på jobbet om det blir likadant, annars måste det ju vara någon inställning av något slag. Eller är det nån som haft liknande problem och har svaret?

Guuud, vad trista färger jag har här nu på bloggen. Måste göra om nån dag, men vi hinner ju inte ens fortsätta med vardagsrummet på kvällarna för det är alltid nåt möte eller annat som kommer i vägen, så hur ska jag hinna/orka det. Jag får skjuta på det. Nu börjar DH på 5:an!

Det händer i köket

I köket står 3 färdigmålade stolar. Känner mig rätt trött nu och tröttare blir jag när jag ser att jag har två stolar kvar, från grunden. Men efter allt slit så blir det så himla fint så det överväger. Det kommer bli bra med de beiga dynorna sen när allt är klart.

Barnen är väldigt nyfikna och tycker det blir fint.
-har du målat här?..säger Emma och sätter sitt pekfinger rakt på kladdiga stolsitsen.
-Akta!..men Emma se nu, säger jag och duttar på lite färg snabbt som attan.
En halvtimme senare kommer sonen in:
-Är det torrt?..och sätter hela handen rakt på stolsitsen! Två gånger!
-Vad gööör du?..utbrister jag och drar lättnadens suck när jag ser att den hunnit bli torr.
-Snälla rööör inte mina stolar.

Nu är fibern helt inkopplad och allt fungerar, bredband, telefonin och tv. Lite coolt att bara kunna välja en film, knappa in en kod och vips så har vi hyrt en film. Vi satsade på trådlöst så slipper vi dra en massa kablar hit och dit, visst det kostar men det är det värt. Dock är vårt nya vitrinskåp i köket nu fyllt med en massa apparaturer bakom glasdörrarna. Det var ju faktiskt vår tanke från början just för att slippa se dem,…fast nu ser vi dem genom glaset men det ska komma dit ett tyg bakom så ser man inte allt junk. Uttaget i väggen ser inte heller klokt ut, det ser ut som ett ufo-skepp sitter i väggen, så det ska mannen fixa på nåt vis. Hm, jag undrar vilket tyg jag ska använda bakom glasdörrarna, jag funderar på ett beige/vitt-randigt, nån som vet var jag kan finna det?