På väg hem från första arbetsdagen efter ledigheten, som för övrigt visade sig i att jag glömde id-kort och nycklar till jobbet samt upptäcker att min sko spruckit i sömmen, var jag tvungen att tanka. Vid pumpen bredvid står en annan bil och två yngre grabbar. Ena kommer fram och frågar mig:

-skulle vi kunna få låna dina startkablar, vår bil startar inte?
Jag får panik så fort jag hör ordet startkablar så jag svarar bara:
-neeej, jag hinner inte jag måste hämta barnen…(BIG LIE!) Stackars pojkar…jag kanske skulle ha hjälpt dem, men jag hade säkert inte hittat kablarna ändå om jag försökt.

Just nu har jag lagt barnen. Jag läste en bok för Emma som heter ”Världens finaste glasögon”, och så tyst som hon var när jag läste brukar hon inte vara…så hon kände nog igen sig eftersom hon precis fått världens finaste glasögon själv ;) Det fungerar väldigt bra för henne att använda dem, men jag får hjälpa henne putsa dem ordentligt. En dag var det så fläckigt och suddigt så jag undrade hur hon hade kunnat se något över huvudtaget.

Jag skulle lägga min son också, eller han är ju självgående förstås…eller not. Han ska göra allt tvärtemot och reta lillasyster samtidigt. Spelar ingen roll vad jag säger, han blir ju som sagt förbytt när han ska lägga sig…har skrivit om det förut. En Duracell-kanin…eller som nu, nu låter han som en indian inifrån sitt sovrum. Jag stog på mig ikväll ändå och har inte gett han uppmärksamhet för hans dåliga uppförande. Nu verkar han ha tystnat och mannen gick preciiiis ut i köket för att poppa popcorn så det lär ju sonen höra, pop pop pop!