Nipfjällets naturreservat, Dalarna bjuder på vida vackra vyer. Efter en natt på en camping i Idre drog vi uppåt mot Nipfjället. Det här hade jag verkligen sett fram emot. Även om vi inte är några vana vandrare så är Nipfjället med lillnipen en bra början.

Lillnipen, jag visste inte ens att den kallades så. Google är bra så här i efterhand, så kan jag lite mer information av andra mer vana vandrare.

Lillnipen på Nipfjällets naturreservat

Ofta när vi ger oss ut på äventyr i vår campingbil, så har vi bara en liten lös plan på vad vi vill se. Vi kollar igenom såna där broschyrer med karta och information lite snabbt och får några favoriter att upptäcka. Vi behöver heller inte vara särskilt förberedda. Ovana vandrare med andra ord. Det kan vara lite dumt ibland, att inte vara förberedd. Men det har ändå varit lyckat till slut. Det kan också bli så att vi vill se så mycket, på begränsad tid, att vi många gånger känner att vi vill åka tillbaka och göra om äventyret. Men med mer närvaro, och utan tråkiga överraskningar.

Det var en väldigt fin men blåsig dag. Vi parkerade campingbilen och började gå upp mot lillnipen. Den enda jackan jag fått med mig var regnjackan så det fick bli den då. Vinden tog tag i en ordentligt många gånger, men ibland på vissa platser kunde man få lite lä.

Lillnipen ligger 1100 meter över havet och är tydligen lättast att bestiga, så det passade ju oss perfekt den här dagen. Sträckan är ca 1,5 km tur och retur. Uppe på toppen fanns det stora stenrös och du får en fantastisk utsikt. Jag vet inte om det är den toppen på Lillnipen som kallas Molnet, eller så är Molnet ännu längre upp någonstans som vi inte förstod. Städjan och Nipfjället tillhör Idre Samebys renbetesmarker. Fast vi såg inte till några renar där, men när vi åkte tillbaka ner mot Idre mötte vi ett par stycken längs med vägen.

Trollvägen

På vägen upp till Nipfjället, mellan vinter- och sommarparkeringen, finns något som kallas ”Trollvägen”. En bit magisk väg, eller snarare synvilla, där bilen rullar uppför. 

Vägen slingrar sig vidare och vi möts av en fjällsjö. Självklart parkerade vi längs vägen och gick dit, när vi kikade tillbaka såg vi knappt bilen. Så svårt att förstå dessa vida vyer. Vi fick se lite flyktigt fågelliv kring sjön, och en och annan humla. Självklart smakade vi på fjällvattnet, så gott!

Hit åker jag gärna igen, mer förberedd. Bättre vandringskläder och en redig matsäck redo för att vandra Molnet runt som något heter, vi kanske gick bara en liten snutt av den. Men det gör inget för det blev en fantastisk dag! Bedövad av våra vackra fjäll!