Idag har vi bakat på ren svenska. Jag har inget emot att blanda in engelskan då och då, som ni säkert märkt. Superbra när man har rubriktorka. Jag och Emma bakade som sagt lussekatter. Vi upptäckte dock att russin och pärlsocker saknades hemma. Så vi svängde ihop degen med vår superbraiga köksmaskin från Ullared och satte degen att jäsa. Under tiden gasade vi iväg för att handla. Jag kom på att jag ville kolla in en bra affär så vi åkte lite längre än det var tänkt. Det är en typ av inrednings-outlet och där inne fastnar man och tiden gick. Men jag hittade en gosig tomte, servetter, glaskross till julfat och lite annat smått. Väl på Ica så var pärlsockret slut så det blev bara russin. Hemma hade visst degen fått jäsa sig en halvtimme extra men det gick bra ändå. Vi skojade till det lite så Emma hade pepparkakskläder när hon bakade, och fantasin var på topp så det blev både rosor, tomtar och andra kreationer på plåten.

Lite senare under kvällen så försökte jag hitta en bra plats till den gosiga mjuka tomten. Det fick bli i ena vardagsrumsfönstret där jag också har en fin konformad jullampa jag hittat på loppis. Så jag stuvade om lite och vips så åkte själva ljusslingan ut ur lampan och fick sig en smäll. Skenet som blev räckte nog för hela Paris,…en stund…och sen dog den. Men ååååh, slita hår, vad tråkigt! Men jag ska se om jag kan fixa den på något sätt.

Ännu senare precis innan mannen ska iväg på innebandymatch med William blev det bus med Emma i soffan. Jag var i tvättstugan just då,…men jag hör bara BRRAAAAaaak!! från vardagsrummet och sedan IIiiiiiihuuäää! från Emma. Jag springer dit och tänker samtidigt att det här är INTE första gången ett bus går överstyr. Där sitter Emma och storgråter för hon har gjort illa sig under foten …på bordet finns ingenting för allt ligger på golvet. Julfatet med sand, trasiga prydnadssaker, hyacint, glasglob som snöar med meeera. Mannen tröstar Emma och ser allmänt förvirrad ut,…jag var tvungen att gå därifrån en stund kände jag, annars blev det nog bara värre.

Förklaringen var ju en olyckshändelse med rida häst som blev till kullerbytta rakt ner i bordet. Tjong i medaljongen!…hur som helst Emma mår bra och fick ett litet sår under foten som är omplåstrat.

Ikväll har vi discobowlat med barnen. William äger fett som ungdomarna säger idag, och vann. Emma var riktigt bra ikväll också och ledde stort över mig ett bra tag. Jag hade ingen bra bowlingkväll den här gången och bräckte inte mitt eget lilla rekord (3 strikes),…lååångt ifrån om jag ska vara ärlig och den enda striken jag fick till ikväll var preciiis när den rosa käglan stod längst fram. Då skulle jag ha hojtat till personalen att ”nu är jag minsann på väg att strika, titta nu när jag vinner min 50-lapp”…hrmpf! Jag tänkte att med min otur så är det ingen idé så jag sket i det…så vad gör jag? STRIKE!…ingen personal ”såg” ju. Äsch, struntsamma…hade jag sagt till så hade jag blivit nervös i brallan och INTE strikat så det så. Nu fick jag ju i.a.f min poäng.

Det blir alltid lite rörigt när vi i vår lilla familj på bara 4 pers ska hitta på något och när ljudnivån är hög blir det ännu värre med en man som inte hör så bra. Fast den här gången var det jag som inte hörde så bra så bowlingstaketet åkteee upp och det åkteee ner,..och upp och ner…och sen upp igen. Jaja, det bjuder vi på. Bjuder även på ett litet photoshoppat collage med bilder tagna av barnen själva.