War Horse – krigshästen vid Somme

War Horse, av Steven Spielberg. Filmtips!

Tänkte skriva lite om filmen War Horse (War Horse Trailer) som jag nämnde att vi såg i helgen. En film av Steven Spielberg som låter oss vara med på hästen Joeys resa genom världskriget. En intressant film om,..en häst… och inte alls som andra hästfilmer jag sett. Det är ju även en krigsfilm men dock från 11 år och det finns ju inga blodiga scener med.

Jag gillar hur man fick följa Joey och samtidigt undra om han någonsin skulle kunna återförenas med sin ägare Albert som några år senare även han fick gå med i kriget. Joey, hästen, hade då redan fått vara med om ett och annat och haft flera olika ägare genom kriget. Det kunde ha blivit en lovestory (förutom den mellan hästen och pojken), men jag tror nog att det hade blivit ett magplask för det är inte vad filmen handlar om. Hästen är stjärnan. Den heter faktiskt War Horse.

Den scenen som etsade sig fast i mig var när Joey vettskrämd och bara vill bort, trasslar in sig i taggtråd efter slaget vid Somme, därav rubriken på mitt inlägg. Det som sedan händer där får mig att tänka över budskapet i filmen,..att hästen får symbolisera, kämpaglöd, det goda och får människan att se dum ut ibland. Dem skulle ju nästan ha kunnat sluta fred där och då.

War Horse lämnar dig inte oberörd, ej heller det massiva ljudet som bokstavligt talat flyttade in kriget i vårt vardagsrum. En känslofylld fint filmatiserad drama- och krigsfilm. Se den!

Här finns samlade recensioner.

War Horse review in English

Alive and happy

Känns jättekonstigt det här. Nu är jag redan hemma efter en galen kväll i Tele2 Arena med Volbeat och 7300 fans. Vet inte var jag ska börja. Så många intryck och upplevelser att jag hade svårt att somna den kvällen.

Igår…längst fram. Inte precis vid staketet men hade jag sträckt ut armen så hade jag kunnat hålla i det. Där stod jag med min svägerskas son och hans kompis. Mannen höll till längre bak med svägerskan och brorsdottern. Jag är glad att jag valde att stå vid scenen med dem, för det var jättehäftigt! Man blir som ung på nytt…haha, och vad f-n spelar åldern för roll förresten. Det var gott & blandat där med råge.

Michael Poulsen

The Beginning & The End

Den enda fotodokumentationen jag har att visa är från min Samsung S3, så kvaliten är väl inte hundra direkt men det spelar ingen roll. Fick till några enstaka bra ändå, många blev väldigt suddiga, inte helt lätt att fota därifrån jag stod.

Men ni måste ju kolla in videosnutten jag fick till i Instagram, då förstår ni hur nära jag kom Michael Poulsen som gör en stage dive i publiken! Seglade förbi i stort sett precis ovanför så jag kunde,…känna lite. Say no more..

Det flög plektrum ut i publiken lite då och då, mest på slutet med både trumpinnar, vattenflaskor och annat. Inget jag lyckades få tag på dock.

Det här var ett minne för livet! VOLBEAT var verkligen riktigt bra live, pratade mycket med publiken, och jag hade verkligen jättekul! FEM MMMMM av majamyra!

Slideshow for close-up!

 

Today!

Idag är det vi och många andra som åker till Tele2 Arena för att få se och höra VOLBEAT! Ett danskt band inom många genres, hårdrock, rockabilly, punk m.m. Kan inte hjälpa att bli lite nervös. En sån här konsert går jag inte på så ofta nu för tiden, och så är det ståplats dessutom! Jag kommer bli nertrampad!

Jag har ju varit på några konserter tidigare, men det var så länge sedan nu. Tror inte jag använde några hörselproppar förr, men känner nog att jag skulle vilja ha ett par med mig som back-up-plan liksom. Hittade ett par på Apoteket, Happy Ears heter dem och var faktiskt riktigt sköna och ska ändå bibehålla god ljudkvalitet.

Sen så har jag problem med skor. Kollegan som till och med hade gymnastikskor på sig sist hon var på en konsert fick rejält ont i fötterna. Men det lär ju inte vara så att jag får mindre ont om jag väljer skorna med 8 cm klack. Och varför vill jag ha så hög klack, jo för då blir jag ju 172 cm lång! Asbra om jag får någon långben framför mig ju. Men men, det lutar väl åt ett par andra utan klack ändå.

Vad kan mer vara viktigt då, mobilen, kontanter, vattenflaska…

Finns det några hängivna och vana rockers som läser här? Tips och trix om jag får be.

VOLBEAT

Montazami fever

Ni såg väl ”Montazamis med vänner” ikväll? Alltså, dem är ju för sköna, jag har skrattat gott. Men inte åt, utan med dem. Hon verkar så jordnära och härlig,…hela familjen förresten! Och så har dem varit i vackra Falsterbo, där var ju vi också i somras och ska tillbaka dit nästa sommar med.

Såg också att dem drack California Chardonnay som Maria tagit fram, och det måste jag ju bara prova! Särskilt den röda sorten California Zinfandel, som säkert smakar riktigt gott med inslag av körsbär och lakrits. Jag fyller ju år snart, kanske skulle ta och önska sig en flaska vin med en tassel på!

The storm has come

Ni missar väl inte Vikings ikväll? Denna medeltida serie med intressanta skådespelare och mystiska råa innehåll. Och vem vill missa huvudrollsinnehavaren Travis Fimmel? Jösses, dem ögonen. Han påminner mycket om Heath Ledger (r.i.p) som var en sådan grym skådis. Nu när jag kollade runt efter en bra snutt att visa er så kom jag över namnet på hustrun till Ragnar. Hon heter ju Lagertha, och jag trodde ju att hon hette Ladgerda!…hahaha, borde kanske ha glasögonen på mig oftare när jag ser på TV. Gustaf Skarsgård är ju med också och spelar lysande som vanligt, bygger en vikingabåt och heter Floki. Urgulligt namn!

Filmens tagline, teaser, eller hur man säger det var ”the storm is coming”,…och nu mina vänner. Stormen har kommit. Både utomhus ikväll och i TV-rutan. Nu ska jag sjunka ner i soffan!

 

Teater och god mat

Sent nu, och jag har varit lite osynlig. Men det har varit ett par fullspäckade dagar på jobbet. Först har vi ätit ute tillsammans i Örebro City, jag åt en riktigt god middag på Slottskällaren, oxfilé med pepparsås och till efterrätt glass/grädde/hjortronsylt. Mumma! Efter det gick vi på Örebro Länsteater och såg Jumpy |hispig, överspänd, upphetsad och skrämd.

Jumpy handlar om ett småputtrigt äktenskap, 50-årskris och konflikter med tonårsdottern, bland annat. Den var riktigt rolig och bra! Fantastiska skådespelare och fängslande precis hela pjäsen på tre timmar. Även de stunder när den sköna låten ”Dog days are over” med Florence and the Machine spelades och skådespelarna gjorde någon typ av stumt skådespeleri,…ja jag vet inte vad det kallas. Men dem typ smekte sig själva lite här och där och svängde i takt med musiken.

Gå och se!

 

Far och son ghostar

Jag gillar ju skådisen Will Smith. Så naturligtvis var jag ju tvungen att se After Earth där han spelar ihop med sin son Jaden. Filmen har inte fått så bra betyg.

För det första tycker jag att man kastades in en aning i allt det där med att öva på att inte visa sin rädsla, eller inte vara rädd, för de blinda monstren som tagit över jorden. Var kom dem ifrån?…Homo sapiens flyr till annan planet. Tusen år går och nu ska far och son ut på en tripp och jobba på relationen mellan dem.

Naturligtvis kraschlandar far och son på jorden efter ett meteoritregn, alla dör utom dem själva och när det fiskliknande (rocka?) rymdskeppet klövs på mitten i allt ståhej så hamnade såklart räddningssändaren väääldigt långt bort. Far är skadad i benet och sonen får på egen hand hämta det som kan rädda dem. Så ut på fältet far han med ett gäng syrekapsyler av något slag. Varför det är så dåligt med syre på jorden förstod jag aldrig, jag såg en massa grönska där som borde alstrat syre. På färden möter ju sonen en massa faror som han får hjälp med via teknisk utrustning, och far kan även kolla ryggen åt honom. Son blir biten av livsfarlig igel, han får ge sig själv mediciner i hjärtat, leta upp varma platser att sova på, fly från apor, tigrar och en gigantisk örn.


teaser-trailer.com

Slutligen löser sig allt i vanlig ordning trots att syrekapsyler gått sönder, kylan höll på att ta död på honom etcetera. Han lyckas även bli av med sin rädsla för monstren och gör som sin pappa och ”ghostar” lite när det verkligen gäller. Det var väl det enda budskapet jag fick av filmen, ”rädslan är en produkt av din fantasi”, för annars är den väldigt tillintetsägande…eller var det förutsägbar jag var ute efter.

Jag vet inte vad det är riktigt, eller om det är just det att dem spelar far och son i filmen. Fast det kan inte vara det heller, för i The Pursuit of Happiness var det också far och son och den filmen är riktigt bra! Sci-Fi i all ära men njae inte alltid något att se kan jag tycka, även om effekterna är bra gjorda och att det finns bra skådespelare med. Storyn håller inte känns det som, skulle velat ha mer och det känns som om det saknas något. Hur allt började hade varit intressant, eller såg man det?..ja det säger väl hur mycket intryck jag fick. Snygg filmning, yta, och med bättre story hade det blivit bra. Till och med ”I am Legend” är bättre och där spelar han helt själv i  en stor del av filmen.

Rockabilly

Ja ni, man går verkligen igång på lite rockabilly! Idag var nämligen Top Cats i en ort inte långt ifrån oss och spelade, och där finns ett utomhusbad. Tur med vädret, barnen badade, uppehåll nästan hela tiden men på slutet kom regnet. Men det spelade ingen roll, vi lyssnade så länge vi tyckte det gick i stort sett hela timmen dem spelade.

Biljetter bokade!

Gokväll! Jag är superglad just nu för jag har bokat biljetter åt mig och mannen till Volbeat i november! En dansk hårdrocksgrupp för er som inte vet vilka de är.

Vi ska även gå ihop med min svägerska och hennes barn. Det kommer bli jättekul!

Det känns sååå långt borta, men det pirrar redan i magen. Galet, jag vet. Inte nog med det, det är även ståplats! Hallå? Ståplats, jag kommer dööö.

www.volbeat.dk

Filmtips för orädda

Jag skulle ju berätta lite om en film vi sett nyligen. Mama! Har ni hört talas om den? Genren är skräck så se gärna trailern innan så ni inte får en chock. Och cirka 41 sek in i trailern får ni även se ett snyggt linne! En liten parentes bara…

Redan från början kastas man in i en hemsk filmning om hur det hela börjar fram tills vi förstår vem Mama faktiskt är. Ett väsen av något slag som klamrar sig fast och inte får komma till ro. Jag gillar såna här filmer med lite skräckblandad förtjusning och den är så pass scary att jag faktiskt tittade bort ett par gånger. Men efter ett tag gick det över, kanske för att vi faktiskt fick se väsendet lite för ofta nära inpå. Det blir lätt fånigt då kan jag tycka.

Barnen gör sina roller så otroligt inlevelsefullt och det blir i sin tur fullkomligt trovärdigt. Vill ju inte skriva för mycket om slutet mer än att det blev lite långdraget, men i det stora hela tycker jag att den var bra och klart sevärd!

Här finns massvis med recensioner.