Hedvig-luggen

Jag vet inte om ni såg det i Instagram, men jag lade ut en bild där på mig själv. Nyklippt med lugg och allt! Jag har haft lugg förut men minns att det blev inte så långvarigt. Nu är jag alltså med lugg igen,…och först kändes det faktiskt helt okej. Är rätt så långsmal i ansiktet och inte blir det bättre när håret runt ansiktet blir för långt. Så jag ville prova på luggen igen. Sagt och gjort, klippetiklipp och där sitter den och kliar mot min panna. Rufsar till mina ögonbryn och känns allmänt jobbig.

Jag kan ju vänja mig, men något säger mig att jag kommer låta den växa ut. Så fort det blir lite mer längd i den så kommer jag nog föna, platta och tvinga den åt sidan. Det blev även lite ljusbruna slingor i håret också denna gång.

När jag kom hem och mötte Emma så sa hon -”Men du har ju Hedvig-luggen!”…och hon tänker alltså på en bok hon har läst som handlar om en flicka vid namn Hedvig. Här kan man köpa Hedvig!.. om någon är nyfiken på boken.

 

 

 

Jakten på det perfekta…

Sorry readers! Men jag är för trött numera, det måste vara dessa tunga regnmoln som hänger över Sverige. Inte ens ”Ljust & Fräscht-boken” kan hjälpa mig nu. Förresten så var det ett bra tag sedan jag började läsa den ljusa och för övrigt snyggt designade genomtänkta bok, skriven av Lindström och Schyffert. Om någon undrar så har jag faktiskt plötsligt läst ut den, ja shit, vilken tid det tog. Jag somnar pang bom på kvällarna och fick låna om, låna om och låna om på biblioteket. Började nästan bli lite pinsamt där ett tag. Så nu slänger jag ihop några rader om den. Det är dock lite svårt att göra en riktig recension när jag läst några sidor då och då under ett par månaders tid. Men i det stora hela gillar jag det ironiska och igenkänningen i den.

Jag skulle gärna vilja se den där showen faktiskt, kan tänka mig att den är riktigt rolig. Inget ont om boken, jag gillade den. Jakten på det perfekta boendet liksom. Jag kan ibland känna mig riktigt mätt på just det där med boendet,..det ska fixas och renoveras, målas och planeras och tyvärr påbörjas nya projekt innan ett annat är färdigställt. Ja, hos oss då,…fast absolut inte i nivå med ”Arga snickarn”. Men kanske blir vi lite påverkade av samhällets strävan efter det där perfekta. När ska vi stanna upp och bara bo och leva?

Men vad är perfekt då? Att bo likadant som alla andra, hur tråkigt är det inte? Som när jag fann den där gamla registreringsskylten på loppis för en 5:a, då var jag riktigt ordentligt påverkad av bloggar och webbshoppar jag hamnat på. Det hade liksom varit roligare om jag fått skylten av min egen pappa som kanske kunde sagt att -”den här var satt faktiskt på din farmors fars första bil”, eller nåt. Det finns visst 65 olika inredningstidningar i Sverige, och tänk all annan media sen, så det är väl inte så konstigt att man blir påverkad till att vilja förnya sig hela tiden. En förnyelsekamp och jag blir bara matt.

Jakten på det perfekta boendet,…why and where liksom?

 

Minst sagt kompetent

Nu har jag läst ut ”Din kompetenta familj” av Jesper Juul. Minst sagt kompetent är denne man, och klok. I det stora hela tyckte jag att den första boken jag läste med Jesper Juul som heter ”Ditt kompetenta barn” innehöll mer. Men detta var också en bra klokbok.

Den här boken är tunn men ändå tog det en väldans tid för mig att läsa ut den, jag har varit så trött på sistone så jag bara stupar i säng. Nya rutiner på jobbet som blir som en hjärntvätt till slut. Hur som helst så känns det skönt att barn inte har användning av perfekta/tvärsäkra föräldrar utan trivs bäst med levande föräldrar som är under ständig utveckling. Det handlar egentligen inte om ”barnuppfostran”. Istället handlar det om kvalitén på de vuxnas sätt att leva, att uppfostra barnen är inte meningen med föräldrarnas liv.

Taget ur boken i kapitel ”ledarskapet i familjen”: Det är inte så viktigt vad vi gör eller inte gör, men det är mycket viktigt hur eller på vilket sätt vi gör det.

Jesper Juul – en klok man

En bok jag lånade på biblioteket har jag nu läst ut. Den heter ”Ditt kompetenta barn” skriven av Jesper Juul, en fantastiskt klok man. Jag önskar att jag hade hans tankesätt varje dag, varje minut. Eftersom jag har en tendens av att lätt glömma vad jag nyss läst, så var jag ju också tvungen att köpa boken. Ett måste helt enkelt för jag kommer att få gå tillbaka till den och fräscha upp minnet då och då.

Vi får läsa om familjens värderingar, barn samarbetar, självkänsla och självförtroende, ansvar ansvarighet och makt, gränser, tonårsfamiljen och föräldrarna. Tonårsfamiljen var jag nyfiken på då min äldsta är på väg mot puberteten.

När barnen kommer i puberteten är det för sent att uppfostra. Man menar att det viktigaste barn får med sig hemifrån får de under de första tre-fyra åren, samt att de kommande sex-sju åren blir jämnåriga, andra vuxna och deras eget inre viktigare än föräldrarnas uppfostran.

Att ”trots” beror på föräldrarna var mycket intressant att läsa om. Det är snarare föräldrarna som trotsar! Det är ju så jäkla logiskt egentligen när man tänker efter, barnen blir självständiga och vi vuxna trotsiga. Vi vuxna måste ta barnen på allvar och bemöta dem som vi bemöter andra vuxna. Även gå till oss själva, vårt personliga ansvar så att barnet också i sin tur kan lära sig sitt personliga ansvar som sinnen, känslor, behov och senare: fritidsintressen, utbildning, klädsel och utseende och religion. Det personliga språket är jag vill, jag tycker. LÄS!

I biosalongen

Bildkälla: Simon och Ekarna - DN.se

Gokväll alla raringar! Som ni vet har vi varit till Karlstad idag. Tanken var att kolla in köpcentrumet Duvan och Bergvik men vi ändrade oss hux flux och gick på bio istället. Vi var så trötta båda två och en biostol i två timmar kändes bra för att få tiden att gå. Vi tänkte först se Straw Dogs med Alexander Skarsgård men den visades senare på dan. Då bestämde vi oss för Sherlock Holmes men den var inställd för biografen glömde bort att det var bokat för konferens just då. Vår vanliga otur…så istället tog vi Simon och Ekarna.

En 2 timmar lång film, men inte jobbigt lång. Det var vi plus två andra par i biografen, bland annat ett sött par med två äldre damer som snörvlade i takt mot slutet av filmen. Med start 1939 är den en väldigt fin filmatisering på många sätt, och under 2:a världskriget får vi se synen på judar, klasskillnad och identitetssökande. Jag tycker också att den skildrar den traditionella barnuppfostran, som jag inte gillar, och pappan”såg” inte den unge Simon som verkligen ville bli sedd och förstådd. Jag blev illa till mods ibland under filmen. Modern är mer kärleksfull.

Det jag inte förstår är varför filmen heter ”Simon och Ekarna” istället för Eken, för jag såg bara en gigantisk ek som var den unge Simons egen frizon. Men det var bara en petitess.

Efter bion åkte vi tillbaka till Karlskoga och hämtade trötta grabbar från Boda Borg. Hemma åt vi pizza och nu kopplar vi bara av. Det här inlägget började jag med för en timme sedan typ…min bärbara dator har en förmåga att bara stänga ner sig själv titt som tätt. Hur trött blir man inte?…

Jag googlade lite och läste att det kan bero på damm i fläkten. Efter lite skruvande så hittade vi mycket riktigt ett lager damm på dryga 0,5 cm! Inte konstigt att datorn surrade så hemskt och var överhettad! Nu går den lugnt och fint och jag slipper bränna fingertopparna på tangentbordet.

Sätta gränser utan att kränka

Jag har läst en bok av Jesper Juul som heter ”Här är jag! Vem är du? ”. En bra och tänkvärd bok om närvaro, respekt och personliga gränser mellan vuxna och barn. Hur man som förälder kan tackla vardagens små konflikter på bästa sätt. Det är verkligen något som jag känner att vi behöver för de där små konflikterna uppstår ju titt som tätt.

Nu var det ett tag sedan jag läste den men det finns ett kapitel som heter ”Får föräldrar skälla på sitt barn”. För det första beror det på vad man menar med att skälla. Boken vill göra skillnad på utskämda och utskällda och på de ord som knyts till känslorna.

Jag själv mår jättedåligt när jag skällt på barnen, känner mig som världens sämsta just då och en lång stund efteråt. Men enligt boken tar inte barnen skada av att bli utskällda, de tycker inte om det självklart för det gör ju ingen, men det viktiga är att de inte ska bli utskämda.

Det finns fler böcker av Jesper Juul och jag har lånat ett par stycken på biblioteket. Bland annat ”Ditt kompetenta barn”. Ska bli intressant att läsa den nu. Gonatt…

Jag är jag är trygg i sig själv

 

Jag vill tipsa om en bra bok som heter ”Jag är jag” av Emma Adbåge som riktar sig till läsåldern 6-9 år. Emma Adbåge har skrivit boken och gjort illustrationerna som är så där charmigt fulsöta. Via länkningen kan man läsa lite ur boken. Jag lånade den på biblioteket för det bara lyste Emma om den. Och mycket riktigt så gillade hon den direkt och har läst själv ur den också innan hon ska sova. Ibland har vi läst tillsammans och ibland läste hon högt för mig…och det blir lite grodor i mun då och då från boken. Men det är en kul bok om en 8-åring som är nöjd med sig själv och vill bara vara sitt eget lilla jag.

 

The Tree of Life

 

Äntligen såg jag filmen, filmen jag så länge velat se. The Tree of Life med Brad Pitt. En mycket vacker filmning men för mig lite obegriplig ibland men ändå inte. Jag blev lite besviken eftersom det var för mycket av naturfilmningen, hade velat se mer av det skådespeleri som ju var fantastiskt de gånger man fick njuta av det, och inte minst Hunter McCracken som spelar den äldste sonen Jack. Längre stunder i filmen kunde lika gärna ha varit ett vetenskapligt program om hur själva jorden och dess liv blev till med dinosar och petternicklas-liknande vattendjur. Man blir lite lurad av trailern som fick mig att vilja se filmen så febrilt, även om jag inte ångrar att jag såg den. Recensionen ur DN är bra att läsa om man vill förstå lite mer av handlingen.

Filmen lämnar mig absolut inte oberörd, och det är säkerligen det filmskaparen är ute efter. Men varför så lång? Och varför den utdragna religösa tonen. Mycket enerverande.

Jag vet inte varför jag tipsar om den men om man inte har annat för sig i 2.18 timmar och vädret är uselt så varför inte njuta av alla sköna filmsekvenser och få sig en och annan tankeställare om just …livet och hur vi lever det.