Vadå för tårta?…

En läkare hos oss sa i fredags att han skulle minsann bjuda oss sekreterare på tårta för vi är så snälla och hjälper honom med allt möjligt som datorkrångel med mera. Först trodde jag det var ett aprilskämt, men han var mycket bestämd. Så igår kom han förbi, även fast han var ledig, med en tårta. Han förklarade med Ica-påsen dinglandes och tårtkartongen på högkant att här är tårtan och vi skulle lämna lite till sjuksköterskorna också.

-ja absolut, såklart vi gör..sa jag samtidigt som jag tänkte ”sluta ruska på påsen! tårtan går ju sönder, vad ska vi då äta!”..

Han sa mycket mera men jag hörde bara det sista för han pratar så fort. Innan jag ska åka hem för dagen var jag ju tvungen att kolla in tårtan. Var är tårtan? Inte i kylskåpet, inte på bänken, inte under bordet…Till slut öppnar jag frysen.

Men duh! ! han kan ju inte lägga den i frysen tänkte jag, vi ska ju äta den imorgon. Vad är det för tårta egentligen och scannar snabbt av den. Stor, röd, kartong, okänd logga, text, utländsk…ställer den fint i kylskåpet med en tydlig lapp på ”Till alla! Från (läkarens namn) Hälsn Lisa, sekr”. Jag tänkte att det kan vara bra för alla att veta det, för det händer att kakor och annat bara plötsligt står på bordet och man vet ingenting om någonting.

Idag glad i hågen säger jag till en kollega som inte visste om detta.
– (Doktorns namn) kom med tårta igår! Snällt va?
– mmmmm, du såg inte att det var en glasstårta eller så?..
piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
-VA!? nä? Var det?….känner hur hela min värld rasar, så pinsamt!!

Jo, mycket riktigt. Där i kylskåpet står den fina GLASS-tårtan från Kling i Mariestad och ser alldeles ihopsjunken och tillplattad ut. Plasten runt gör ett tappert försök att hålla den uppe. Men så fort vi öppnar plasten så börjar det rinna lite här och där, ..jag smakar lite på vaniljen och en chokladbit. Gott…men vi konstaterar att det nog bara är att kasta.

Jag har sopat igen alla spår efter den mystiska tårtan…men vad ska läkaren säga, och vad ska jag säga när han frågar?

En dagens innan vi drar

Nej jag ska inte börja modeblogga, det är inte riktigt min grej. Men visst kan jag väl visa en favorittröja som jag ska ha på mig idag, en Filippa Mossi som jag köpte i Ullared av alla ställen. Jag gillar modellen och trycket. Nu är ju bilden svartvit men trycket går i rosa och grått. Till det har jag såna där blanka tights från H&M. Det ser ut som en hårtest sticker ut från min axel, men det är från tröjan. Jag är inte helt bekväm med att lägga ut bilder så här på mig själv, men men…

Apropå håret så har det blivit hemskt långt mot vad jag brukar ha, och nu vet jag inte hur jag ska göra med det. Funderar på att spara längden lite där bak, men måste nog ha det uppklippt runt ansiktet annars ser jag ut som en flaskstrut i ansiktet. Nu åker vi mot Globen. End of story.

Do you see me neighbour?

När vi åker till Stockholm har Sotis en kär granne han kan gå och jama lite hos. Hon tar hand om honom, ger honom mat och släpper ut han, och tar ut han. Sotis vet direkt vem som ser efter honom när vi är borta. Kära granne ser du vad Sotis ber med sina ögon nu när vi ska lämna honom ett litet tag? Bilden är värd att förstora! Bara att klicka.

Nu tar jag en paus i packandet. Jag har gjort mig i ordning, käka lunch och lekt lite med kameran som ni ser. Snart kommer barnen hem och då får de välja vilka kläder de ska ha. Men först lite kaffe. Förresten, vad gör ni i helgen?

Brum brum

Jag har inte skrivit om våra bilar på ett tag. Det har helt enkelt inte funnits ork till det för bilar är ett jäkla meck ibland. Hur mycket otur kan en stackars familj ha också undrar jag. För ett tag sedan jublade jag över att vi var ägare till en Santa Fe, men det blev kortvarigt då den visade sig ha nån typ av låsningsfel när man backade som de aldrig lyckades fixa åt oss.

Vi bytte den till en BMW som blev vår första diesel automat. Mycket bekvämt att köra måste jag säga. Men det visade sig vara något som behövde bytas ut, vilket kostade en rejäl peng men det stod firman för. När det var ordnat skulle mannen skjutsa hem en granne från stan och mitt på motorvägen så bara dööör bilen, och där sitter mannen med en lagom påverkad granne bredvid sig. Kallt och jäkligt fick de snällt vänta på bärgningsbilen (som tur var hade vi tecknat vägassistans). Det visar sig sedan att..näe jag ska inte gå in på det och vem vill ha den bilen efter det där liksom, och det skulle ta lång tid att hitta nya delar till bilen. Minns aldrig vad delarna heter, jag och bilar liksom…

Så vi sa att vi vill ha en annan bil, behåll skiten och så tar vi den här istället och pekade på en hederlig Volvo V70 kombi, även den diesel automat. Så mannen kräver det ena och det andra, däck, fälgar, motorvärmare och 1 års försäkring innan han hämtar den. Dagen då han hämtat Volvon åker han glatt till macken och tankar fullt, betalar och får se när han går ut…va faen är det för något blött på marken?…luktar och får dåndimpen när det är diesel! Volvon läcker diesel! Ringer upp samtidigt som han i rallyfart åker tillbaka till firman, -vad i hälvete är det frågan om…typ. Firman blir precis lika förvånade men tar in den och kollar upp den direkt. På något konstigt sätt håller det mycket riktigt inte tätt i dieseltanken…den lagas…och nu åker vi Volvo. Än så länge.

Idag när jag behövde ta andra bilen, Nissan…jag sätter foten på bromsen och vrider. Bilen låter väldigt konstigt och får världens ryck….ahaaaaa jag kanske ska trycka ner kopplingen på denna manuella bensindrivna automobil.

Man vänjer sig fort vid automat måste jag säga.

Irriterande småsaker

Jag har lagt märke till, många gånger nu, att jag är lite överkänslig för små små ljud av olika slag, ganska ljusa knappt hörbara, gnisslande irriterande småljud. Det kan vara vad som helst. Det kan även vara ganska tydliga ljud. Som t.ex vindrutetorkarna i gamla Nissan. Det är ett fasligt liv i dem nu, säkert helt slut för de skrapar inte speciellt rent. Fläkten i bilen är också en grej, har man den inte på full fart så blir det snabbt kallt igen, verkar som den inte fungerar som den ska i de andra lägena, inget drag där inte.

I morse när jag för en gångs skulle kom iväg i skaplig tid så tar det en halvtimme att komma igenom stan…för i vägen stod en stor lastbil med grävskopa på flaket och tog upp ena körfältet, total kaos och alla ska fram samtidigt i den där stora korsningen där bilar kommer från alla håll. Imorgon tänker jag ta en annan väg.

Rotade fram en gammal bild på Nissan, så lugn…vi har också snö kvar här, snö och is! Som ni ser på bilden så får vi parkera i uppförsbacke, ja det kanske inte syns så tydligt, Nissan står ganska högt upp jäms med huset men sen lutar det, inte lätt att parkera nu när det är så isigt.

Posted in jag

På resande fot

När vi är i Sthlm är det ju som alltid mycket åka bil, men även mycket mysa med släkt och vänner. Julaftonen har varit lugn, med god mat och julklappsöppning. Resan hit gick bra, det känns tryggt att åka suv…ja för vi har bytt bil. Får jag lov att presentera Hyundai Santa Fe 4w årsmodell 2006, och im in love.

Den har redan bjudit på ett par överraskningar men i det stora hela en fantastiskt stor, stark, snygg och …hm, hur lät det där då. Första gången jag skulle köra den själv var det massa snö på den, jag skulle jobba en lördag och nådde knappt upp så jag kunde skrapa av rutan, sen stod jag där med en vindrutetorkare i handen. Jag kan inte sätta på torkare själv, har faktiskt aldrig orkat bekymra mig om hur man gör heller.

Vidare har en lampa fått bytas ut, ett nytt handtag som sitter ovanför passagerardörren samt att det visade sig att bromsarna låste sig när vi backade kraftigt uppför, vilket vi gör varje dag på vår egen parkering hemma. Så bromsarna är också fixade nu och allting har företaget där vi köpte bilen stått för, perfa!

Men lite mer om julen och allt som hör till får ni veta i ett annat inlägg. Tjing!

En piruett med en liten varningstriangel

Det var dags för julfest med jobbet. Mannen skjutsade in mig och jag hade en ryggsäck med lite partykläder i. Framme vid jobbet ska jag då kliva ur bilen, åt höger. Så jag tar tag i ryggsäcken samtidigt som jag kliver ur…sekunden senare ligger jag på marken med benen halvvägs in under bilen! Hur i hela friden gick det till, tänkte jag, samtidigt som jag hörde mitt pip eka och såg synen framför mig hur jag måste ha gjort en piruett utan dess like eftersom jag hamnade på vänster kroppshalva när jag klev ut till höger…och med benen under bilen. Så jag började skratta och och ropar på Danne, känns som evigheeeter innan han svarar:

-Vad håller du påååå med!?…

Så kära vänner kliv inte ur bilen när det är halt och snö ute med glashala Askunge-skor. Man får ont, riktigt ont,…ja-a både i höften och armen. Benen klarade sig rätt bra, fast det känns faktiskt som jag fått en lätt släng av bäckenuppluckring,..som när man var gravid typ.

Tillägg: Julfesten var trevlig men blev ju inte så långvarig för mig, jobb dagen efter och en bit att åka hem. Det var god julmat, frågesport, liveband och teater. Hade inte anmält mig till festkomittén det här året och lika bra var väl det för annars hade jag kanske fått låtsas vara patient och skåla med handsprit i doseringsmuggar och dricka bag-in-box-whiskey i kateterpåse….mmm nice.

P-bot,…jag?!

Dåligt med inlägg nu men jag är för trött för att ens kunna tänka ut något roligt att skriva om. Har dessutom försovit mig ordentligt två dagar i rad. Det är inte kul att ramla in på jobbet vid 9-10 tiden,..ej heller att försöka hitta en parkeringsplats vid den tiden. Det är fullkomligt omöjligt!

Alltså de har nämligen begränsat parkeringsplatserna och valt ut olika områden som bara är till för nattpersonalen, och det var svårt att hitta plats redan innan de ändrade till det här. Inte blir man glad heller när folk parkerar som idioter, ursäkta men jag blir så arg,..hur hade de tänkt att man skulle få plats på en halv ruta liksom. Inte konstigt att folk får stå innan pil-skylten när andra inte har lärt sig parkera, och så får JAG P-BOT liksom.,..hade de stått som man ska så hade jag också fått plats i morse…hrmpf! Så 250 spänn åt hälvätä! God jul typ!

Jag bjuder på ett rådjursärsle och hoppas p-vakten kikar in här…

Morgonkvisten

Jag är så frusen och värre blir det väl. Det blåser isvindar ute ganska så rejält. Idag har vi inte eldat något och det märks. Mornarna är värst när man ska upp ur den varma goa sängen och jag fryser till is så fort jag lyfter täcket. Åker ju bil till jobbet och jag pälsar ju inte på mig så där jättemycket, men det är verkligen kallt innan man fått upp värmen i bilen. En morgon såg det ut så här, när man för en gångs skulle är uppe i tid så ska man börja skotta för att ens kunna börja köra bilen…ja ja så är det med låga bilar och lutande uppfarter.

Min dag idag

När jag kom hem idag och gick igenom posten så fanns det inte ett enda gratulationskort…hm vad konstigt tänkte jag. fast så kan det ju bli, men anade ugglor i mossen. Efter det kommer min goa familj med en bricka och där ligger det lite små överraskningar i form av teckningar, choklad och ett mossigt hjärta till ytterdörren. Under teckningarna låg även gratulationskorten…ha! jag visste det …kort från svärföräldrar och mamma. Grannen plingade på med lite vin och en pepparsalami, mumma!

Vi har inte svullat så mycket idag. Danne fyllde ju nyss och då åt vi smörgåstårta och så bakade vi chokladbollar igår. Tänkte faktiskt ta en nu till lite kaffe…liiite kaffe. Jag måste ju kunna somna sen. I helgen blir det fullt hus här, fast inte så länge. Min pappa kommer, svärföräldrarna kommer och hjälper oss stycka en kvarts oxe och vänner från Sthlm kommer förbi på en fika med 6 st köksstolar innan de åker vidare. Som tur är har vi inga innebandymatcher den här helgen.

Annars har min dag inte varit mer annorlunda än någon annan dag. På jobbet har vi dock fått fnitterattacker. Det händer så tokiga saker ibland. Jag skriver ju journaler och efter att ha hjälpt kollegan med ett ord vi inte hörde, går jag och pysslar med annat. Då ramlar något ner på golvet, och det visar sig att kollegans hör-muff från lurarna fastnade i mitt öra, eller håret snarare. Jag kände inte att den fastnat, lämnade snällt tillbaka den till kollegan.

Lite senare ringer ett läkemedelsföretag.

-hej jag heter ……..och ringer från………….vi pratades vid förut.
-ja hej, säger jag.
-………….lisa…………
-ja, det är Lisa, säger jag.
-nej, alltså vi skulle informera er om läkemedlet Onglyza..
(!?)
Behöver jag säga att jag fick ett skrattanfall, läkemedelsföretaget likaså, och mina kääära kollegor fnissade ikapp. Låter säkert inte lika roligt så här. Men vi hade roligt i alla fall.