Kategori: jag

En torsdag på kontoret

Posted on by Lisa

 

Jag har en liten historia att berätta om en torsdag på kontoret. Min syrra behövde få lite pepp hemma i storstan, så jag bestämde mig för att skicka några rader per post. Knåpar ihop ett brev och tar sedan lite Marianne-karameller ur min skrivbordslåda och lägger i kuvertet.

På fredagen får jag ett sms av henne där hon tackar för brevet och undrar var godisarna är…(!)
(Hade nämligen skrivit att hon skulle få godis)
När jag sedan ringde upp henne för att försäkra mig om att hon inte skojade med mig, så fick jag klart för mig att några godisar låg absolut inte i kuvertet (!!)

Nu började min skrynkliga hjärna jobba på högvarv för det här var obehagligt, VEM har fått godisarna!? Hjärtat hoppar och jag tänker förskräckt på om jag lyckats lägga godisarna i någon patients brev…
”Vid din senaste provtagning var blodsockret alldeles för högt,…och därför får du nu de här godisarna som tröst..”ve och fasa!!

Eller hamnade dem aldrig i kuvertet?…åt jag upp dem.. ? Det hela är väldigt mystiskt och jag blir såklart väldigt nyfiken också. Jag vet fortfarande inte vad som hände med godisarna.

och så hände det…

Posted on by Lisa

Gissa vad som hände mig för första gången på snart 7 år?…jo jag blev stoppad av polisen minsann. Yepp, och sa jag inte att när jag väl blir stoppad så är han snygg?…m-m mycket riktigt så såg mr polis bra ut, men jag ville ju inte stirra. Det här var inte ett stopp för fortkörning eller något sådant som tur var, utan en vanlig körkorts- och blåskontroll.

Liten Lisa rotade fram körkortet i handväskan och gav snyggpolisen det med tindrande ögon….nädå. Sen sticker han fram…den där blåsmojängen och säger att jag ska …. blåsa … inte ta i … i …. sekunder ….
Så jag blåser men tar nog i ändå känner jag för jag är lite spänd, men det behövde jag ju inte vara för det gick ju så bra så.

Sen var det tack och hejdå och ha en trevlig dag. Gud, är alla poliser så där trevliga…? När jag kört därifrån så kom jag på vad jag tänkte när jag tog fram körkortet. Jag tänkte att det här är ju mitt första öga-mot-öga möte med en polis på det viset och att jag borde minsann ha berättat det för honom att han var min första…(första?)

Hrm, sen så skulle jag fasen ha tagit kort med mobilen också jue!! Men som sagt jag var lite spänd och kunde inte tänka klart.

TAX:en

Posted on by Lisa

Har ni sett mig i TAX:en. M-m vi har en ny bil förstår ni. Begagnad men ny för oss. En gammal Volvo 850, vit…och med ett avgasrör som mullrar likt den hetaste rallybil ni kan tänka er… (not). Fast enligt mannen så är det inte avgasröret utan katalysatorn…äsch vem bryr sig.

Mina svar

Posted on by Lisa

Gokväll! Nu har jag stoppat frågestunden. Vad roligt att det ramlade in lite frågor till slut! Hade blivit väldigt trist annars. Tack för att ni gjorde min blog lite levande! Here it goes…

Har du något favorit-typsnitt?
Ja dessa två i min nuvarande header. BichOGothic (maja), Chiller (myra).

Vad jobbar du med?
Läkarsekreterare

Vad har du för kamera?
Sony Alpha 300. Se gärna min sida om ”fotografera” högst upp på bloggen ovanför headern.

Hur länge har du fotograferat?
Mitt intresse för fotografering började nog på min 25-årsdag (idag 37) och då fick jag en analog systemkamera av mannen.

Andra intressen förutom fotografering?
Teckna, måla, loppis och auktion. Scrapbooking också, fast det var länge sedan nu.

Har du någon favoritförfattare? Favoritbok?
Svårt att välja bara en, men då väljer jag nog Martina Haag. T.ex ”Hemma hos Martina”.

Hur gammal var du när du fick ditt första barn?
Jag var 26 år.

Posted in jag

Ni frågar, jag svarar

Posted on by Lisa

 

Vad sägs om en frågestund? Ni frågar och jag svarar.
Ni får lite tid på er,...ja tills jag säger stopp i alla fall.
Kom igen nu! För det kan bli lite trist om jag inte får en endaste liten fråga.
Något måste ni ju undra? Bring it on!
...

STOPP!

Slingor och osminkad

Posted on by Lisa

Hej allesammans! Nu ska jag bjuda på mig själv lite och här ser ni mig helt osminkad, helt naturell. Håret däremot är nyklippt och nyslingat. Blekta slingor som frisören bröt lite grann i nyansen så de inte skulle bli så där konstigt gula ni vet. I botten är jag mörkbrun men har sedan länge tonat det svartbrunt. Det har jag tröttnat på nu även fast jag tycker det är väldigt fint, och kände för något nytt. Och om jag ska vara helt superärlig, och varför inte, så vill jag på något annat sätt dölja de små grå. Så det blir till att fortsätta slinga och antingen kör jag i lite mer röda slingor, eller fler åt det ljusare hållet.

Jag ska inte bli platinablond, men det vore onekligen intressant att testa. Går man mot grått kan man f-n testa blont också…men det får tiden utvisa hur jag gör med barret. Ursäkta minen men jag har en hårnål i munnen. Har sparat lite på längden den här gången, brukar annars ha nackkort-nacke-kort-kort i nacken…

Vad det är tråkigt att ta självporträtt, den här bilden var en utav säkert tiotal stycken. Näsan-snoken-krokelikröken är alltid i vägen, ibland tror jag den växer fortfarande, precis som ärslet. Nej, nu är jag lite hård mot mig själv kanske, jag känner för att skriva idag och vädret tillåter ju det om inte annat. Mulet, va?…japp muuuulet igen. Men varmt, för tusan!

Jag har målat idag, för vädret tillåter det också, med akvarell för första gången ever! Riktigt roligt men gud vad svårt det var. Men nu blev det off topic så mer om det i ett annat inlägg. Ha det gott alla vänner!

Go´morron go´morron go´morron

Posted on by Lisa

Go´morron! Ska solen lysa idag? Lika starkt som blixten på min mobil, tur att jag hade glasögon på mig där. Är det inte dags för lite mer värme nu efter regn och rusk. Idag ska jag försöka låta bli att köra på ett par stenblock som någon osmart människa lagt precis där jag ska köra! På vår egen uppfart. Tur att jag körde gamla Nissan, jag svor nog mer än vad det blev repor.

Blir det varmare nu

Posted on by Lisa 

Knoppar

Nu får vi hoppas att det blir varmare som de lovar på vädernyheterna. Saker och ting fungerar inte som de ska i den här murriga kyliga. De stackars tulpanerna ”black parrot tulips” låg på marken typ som om någon satt sig på dem. Men de har rest sig igen.

Idag har jag jobbat in lite flex. Suttit med ett vårdprogram som lever sitt eget liv i Word. På hemvägen svängde jag in till Willys för att handla lite mat. Tog en vagn, ställde ifrån mig den en stund men gick snart vidare. Skulle precis lägga ner bröd i vagnen…Vem har ställt den här vagnen här..? Hjälp, det är inte MIN vagn.

Jag vill sjunka igenom jorden och vågar knappt titta i vagnen eller någon annanstans heller för den delen. Men inser att jag måste gå med svansen mellan benen tillbaka dit jag kom ifrån. Då ser jag en man, som också ställde ifrån sig sin vagn minns jag då, och han ser smått förvirrad ut. Jag försöker vifta lite snyggt och backar tillbaka..men ååå tunga vagn!, och krockar lite med andra kunder.

Han får syn på mig och jag lyckas ursäkta mig att jag har nog tagit hans vagn.
-ja, jag tänkte väl att jag hade ställt den här någonstans, sa han.

Ett tips om ni vill flirta så är det bara att ta en vagn och slänga lite med håret. Hur som helst det här med att saker och ting inte fungerar som de ska när det är kyligt. Jag kan inte ens gå i en mataffär utan att min långfingertopp domnar och blir kritvit! Helt hopplöst, det händer väldigt ofta. Det tar säkert fem minuter att få igång den igen när jag kommer ut från affären.

Åtta sanningar

Posted on by Lisa

Lite förslag från mammaxtre till de som har bloggtorka, typ jag då, är ”åtta sanningar om mig”. Få se nu vad jag kan tänkas våga berätta…

  1. Jag vill göra en plastikoperation, men vilken säger jag inte för jag har inte bestämt mig till 100%.
  2. Jag har gråa hårstrån.
  3. Så fort jag kommer hem efter en arbetsdag så byter jag om till myskläder.
  4. Är nattuggla, har jättesvårt för att gå och lägga mig i tid.
  5. Jag drömmer om att försörja mig på något helt annat än läkarsekreteraryrket.
  6. Jag var så nervös en kväll när jag skulle ut så jag hann bara med förfesten, kräktes där, ur taxin, i ån utanför discot. Sen när jag kom hem var min plånbok borta.
  7. Jag får adrenalin av att köra fort, vem får inte det förresten.
  8. Ser jag en riktig hunk (enligt min smak då) så blir jag alldeles stel i hela kroppen, känns det som i.a.f.

Det här var ju inte så svårt, det finns ju massor att skriva.

Den däraa tårtan

Posted on by Lisa

Minns ni? Jag i ett äggskal. Läs här om ”vadå för tårta?” innan ni läser fortsättningen.

Tidigare: Jag har sopat igen alla spår efter den mystiska tårtan…men vad ska läkaren säga, och vad ska jag säga när han frågar?

Ja, jag kan ju faktiskt inte bara sopa igen alla spår och låtsas som ingenting. Så jag googla fram den där tårtan. Ringde upp en affär som är återförsäljare och får reda på att den finns, men kostar 225 kr!
Ser för mitt inre hur jag skrockar och kastar den dyrbara droppande tårtan raaaakt ner i soporna…

Så jag ringde upp en annan affär som tar 199 kr för tårtan. Det kändes lite bättre och i helgen köpte jag den. Igår glömde jag ta med den till jobbet och när jag kommer hem säger sonen;
-duu mammaaa, Ida fyller år idag så jag tog den där tårtan du köpte och gav till henne…
Hjärtsnörp! men finner mig ganska snabbt..
-näää nu skojar du, sa jag. Och det gjorde han…puh!

Idag tog jag med tårtan till jobbet. Läkaren som så snällt gav oss en tårta från början är fortfarande ledig, som tur är! Vi tar fram tårtan en kvart innan vi ska äta den och när vi mumsar som bäst…jättegoood var den förresten!….så kommer en annan läkare in och tar sig en bit.
-jahaaa har han köpt en tårta, men är inte han ledig?,…kom han förbi med den idag eller?
Vi försöker kväva våra skratt och jag blir lite svettig.
-njaaeee han gav den till oss…innan…den har legat i frysen.
attans där ljög jag

Blir det ökänt på kliniken, risken finns ju nu när det finns online, så må det vara så då…jag gjorde rätt för mig i alla fall och köpte en ny. Och en kollega var snäll och delade priset med mig även fast hon inte behövde. Det var ju jag som klantade mig. Jag skulle ha fotat tårtan idag, men det glömde jag bort. Så typiskt, men om det finns något kvar av den imorgon så…
Jag tycker inte om att blogga så här långt utan en bild.