Yta är ordet på veckans fotoutmaning hos Malin. Yta kan betyda så mycket. Människokroppens yta, ytlighet. Ytskikt vid målning, eller yta som i area. Det första jag tänkte på var yta som i att jag önskar mig mer area. Större yta att bo på tänker jag mig. Jag önskar mig ett alldeles eget rum,…eller kanske kan jag inte begära för mycket men ett rum som är till både för mina behov och som skulle kunna fungera som gästrum också för all del.

Men det rummet finns inte så jag brer ut mig lite här och var. Får ingen ordning och då liksom fryser min kreativa hjärna och blir inte så himla kreativ längre. Det blir bara jobbigt att ta sig för något, som till exempel att ta tag i tecknandet/målandet. Tar jag fram något så måste det förr eller senare flyttas på för det är i vägen för något annat.

Jag kanske får hänga upp papper direkt på väggen och måla på plats,…fast det skulle ju kanske inte gå så bra eller, men en del använder ju staffli. På golvet är ju en variant också, med risk för kattspår och annat på då.

Men som det ser ut nu fungerar väl till viss del. Men planering krävs och var sak får ha sin plats och det låter ju jättebra, sen är ju frågan om det blir så alla gånger. Och så hittar jag inget eftersom jag måste flytta om så ofta, och ger upp. Nej, det skulle vara skönt med ett eget rum där jag får bre ut mina prylar, sitta i lugn och ro om jag behöver och låta fantasin flöda. Ett ljust rum, med stora fönster och en massa bra förvaringsställen för papper, penslar och allt man behöver. Med stor yta där jag har bra uppsikt över alltihopa.

I två dagar blir jag dessutom av med mitt långa skrivbord jag har bakom soffan. Tonårssonen ska få LAN:a på vår altan med ett gäng kompisar så de behövde lite plats. Fem tonårsgrabbar och fem datorer. Ja, vad gör man inte…

Arbetsyta bakom soffan