Solvallamördaren. Självbiografi är den typ av böcker jag gärna läser. Jag har dock kommit över en del självbiografier som verkligen får mig att må riktigt dåligt när jag läser den. Så hemska saker som händer där ute, och ofta bland dina närmaste. Men av motgångar kan man också bli starkare och visare.
Det har nyligen kommit ut en bok som heter ”De kallar mig Solvallamördaren” av Janne Raninen, som nu vill berätta sin historia.
”Jag vill berätta hur jag gick från att vara ett oskyldigt barn till att bli dömd för två mord. Samtidigt vill jag visa att det finns en väg ut, hur djupt i skiten man än sitter.”
På den tiden då boken utspelar sig, på 90-talet, lekte min make med en kompis vars lillebror är Janne. Maken har alltså bott i Jordbro sedan han föddes. Även jag tills mina föräldrar separerade när jag var 4 år, och efter det har jag bott i närliggande ort. Vi träffades i gymnasiet, flyttade ihop 1995 i Jordbro, därefter Västerhaninge och till sist flyttade vi från förorten söder om Stockholm år 2005.
Det var min man som blev tipsad om boken av författaren själv, och köpte boken direkt när den kom ut. Han sa att ”Du är med i boken”. Inte vid namn men han nämns när de umgicks som barn. Mannen läste ut boken på knappt två dagar, vilket passade mig perfekt som skulle iväg på konferens med jobbet. Så jag passade på att sträckläsa på tåg och hotellrum.
Den är välskriven och skildrar hur det kan se ut i den kriminella världen. Det är häpnadsväckande vad Janne varit med om. Det är glädjande att ur något så svårt och ångestfyllt kan det komma något gott. Som i Jannes fall, som verkligen kämpat för att göra sig hörd innanför murarna. Fått hårt motstånd från kriminalvården, men ändå lyckats studera, föreläser samt bildat en hjälporganisation för barn vars föräldrar sitter i fängelse, Maskrosbarn i Finland. Nu har han även givit ut denna självbiografi.
De kallar mig Solvallamördaren
Om boken
”I ett slitet miljonprogramsområde i förorten Jordbro, söder om Stockholm, växer Janne Raninen upp. En dag blir han vittne till att hans mamma brutalt misshandlas av sin partner i hemmet. För att ta sig ur misären börjar Janne snatta och göra inbrott. Snart eskalerar det till langning, rån och slutligen mord.
Inget döljs eller förskönas i självbiografin ”De kallar mig Solvallamördaren”. Janne berättar både om det omtalade dådet på travbanan, som han begick som 20-åring, och mordet på hans barndomsvän, som skedde i efterdyningarna av det spektakulära Arlandarånet. Boken ger en skrämmande och fascinerande inblick i den kriminella världen. Janne berättar också om sin roll i den beryktade hiphopgruppen Kartellen, om livet bakom murarna och om vägen tillbaka till ett liv i frihet.”
Traumatiska händelser i livet kan sätta djupa spår, så djupa att det är något man får leva med. Vare sig du är den som blir drabbad, den som gör någon annan illa, eller både och. Det finns alldeles för många maskrosbarn där ute. Betydelsen av maskrosbarn är att barn som trots svåra uppväxtförhållanden klarar sig bra. Som en maskros som växer upp genom asfalten. Mörkertalet är stort, det märktes ju till exempel av #metoo som blossade upp.
Ur programmet Veckans brott som sändes 6 februari medverkar Janne Raninen, 20 år efter mordet på ”Jokso” Dragan Joksovic. Jag kan hålla med om Leif GW Perssons kommentar efter inslaget; ”Han stämmer dåligt med bilden av en kriminell, hur konstigt det än kan låta med tanke på vad han har gjort, men jag tror att det kan ordna sig för honom”.
Ingen föds ond och vi är många starka maskrosbarn där ute,…ja jag skriver ”vi” och sänder ut en stor styrkekram till alla.
5 kronor per såld bok går till den ideella välgörenhetsorganisationen
Voikukkalapset ry (Maskrosbarn) i Finland.
Med denna länk så får man 15% rabatt på boken fram till och med 2018-05-01.
