Idag fick Emma följa med mig till jobbet eftersom hon skulle på LKG-konferens (läpp- käk- och gom). I vanlig ordning tar jag med mig kameran dels för att det är mitt intresse att fotografera, dels för att dokumentera Emmas resa hon gör med denna LKG-spalt. Jag har i och för sig ett litet handikapp när det gäller det här med fotografering, och det är velandet. Jag velar och velar, stålsätter mig och frågar om lov, knäpper av en bild eller två. Känner mig nöjd,..tills nästa tillfälle då jag velar lite till och backar istället…Blir tokig på mig själv när jag gör så,..vad kan hända liksom? Mer än att jag får ett ”nej, tack”, eller en förvånad frågande blick rakt i ögonen.
Hur som helst. Idag fick hon återigen träffa logoped, foniat och plastikkirurgen som kommit hit från Uppsala. Senast vi sågs var september 2010. Hos logopeden blir det mycket prat i vanlig ordning. Foniaten kikar i gommen samt igenom näsan till gommen med någon spaghettiformad slang med yttepyttekamera i änden. Men först lite bedövningsspray. På en skärm får vi se hur gommen sluter sig när hon pratar. Allt såg jättebra ut och talet lät även det riktigt bra. Mycket skönt!
Så när vi var klara där åkte vi ner ett par våningar för att få träffa Emmas kirurg från Uppsala. Hon pratade lite och kikade i Emmas mun, tittade på tandställningen och vi konstaterade alla att allt ser så bra ut och fungerar så bra att någon ny konferens behövdes inte förrän hon fyller 16 år! Det är så skönt att allt har gått så bra! Tänk 16 år…det händer mycket i Emmas liv fram tills dess. Men nu,..fokus på att få tänderna på plats. Nästa besök hos specialisttandläkaren blir i maj.



































