Efter att vi har kommit hem från Akademiska i Uppsala har allt gått åt rätt håll. Kryckorna har hon inte behövt mer än ett par gånger. I början fick jag lyfta henne men nu klarar hon det bra själv om hon ska upp i soffan eller sängen. Morfar har pysslat med en massa här hemma när vi var borta. T.ex målat fönster ute, blev jättefint! Han har åkt hem och vi är glada för all hjälp vi har fått. William sa en gång när vi ringde från sjukhuset att han ville ha det så här hela tiden,…så han har nog haft det väldigt bra här hemma med morfar.
För att skoja till situationen lite leker vi restaurang. Jag dukar fint och spelar servitör åt Emma. Oftast blir det svampsoppa, det gillar hon bäst, och det är ju inte så mycket annat hon kunnat äta. Vår teater lockar till skratt men det går bättre och bättre att skratta och talets gåva är tillbaka! Vi börjar känna igen Emma mer och mer…hihi.
Vi bakar och går promenader. Annars har vi fortsatt med våra nya rutiner med, munskölj, byta förband och varannan dags tandläkarbesök. Nu klarar hon sig utan Alvedon och får äta mjuk kost. I morse blev det Skogaholmslimpa med leverpastej (inga kanter, uppskuret i bitar) och till lunch pannkaka.
Emma har ringt runt i klassen och berättat att hon är hemma. En klasskompis kom förbi med sin mamma och lämnade över ett brev, så himla gulligt!
