Så snurrigt

Idag fick William ihop det sista till Jultidningsförlaget. Ivriga satte vi oss allihopa för att räkna och få fram till räkningen och till Williams förtjänst. Ju fortare vi betalar räkningen, ju fortare får han sin MP4…och förtjänsten alltså kontanterna.

Vi räknar och får bara ihop pengar till räkningen + lite skrammelväxel..(!) Vi funderar och funderar, läser igenom papper för att få svar på hur det här går till egentligen. Till slut ringer jag Jultidningsförlaget och det är ju så som vi trott, att det som blir över är förtjänsten William får behålla. Men det stämde ju inte eftersom förtjänsten skulle vara 1119 kr och vi hade bara lite skrammel kvar. William började bli lite ängslig, och jag med.

Vi räknar om, vi frågar om det inte är så att William ”lånat”, vi tänker lite till. Jag tänker så det knakar emellan öronen och till slut tänds en liten lampa. JUST D! utbrister jag. -Jag fick ju den första betalningen av kollegor på mitt jobb som jag lade undan och vips fram med ett kuvert! Å jag var så lättad, men samtidigt vad dum jag kände mig. Men det är typiskt mig!

Okej, vi räknar…och det fattas ÄNDÅ 200 kr!? Nä-ä vad ääär det hääär. Vi funderar lite till och sen ger vi William hälften av det som fattades och han var nöjd, vi visste ju att han fumlat med pengarna och suttit och räknat lite förut så det kanske hade slunkit ner en slant i hans spargris med en gång så att säga. Men jag kunde inte riktigt släppa att det fortfarande fattades, lite nojig blir man ju. Så det knakar lite till och nu tänds en till lampa! Jag har många lampor.

JUST D! Jag fick ju 200 kr av en kollega på jobbet IDAG!…oups, det hade jag glömt bort. Jag kan ju säga att resten av familjen gapade och skakade på huvudet åt mig. Fast jag asgarvade faktiskt…sa jag att det är typiskt mig?

Men snälla tomten…

I julklapp önskar jag mig tandblekning (sänder vibbar till tomten) och får jag inte det så får jag väl köpa det själv en dag. Jag undrar dock om någon har provat EaseWhite ? Jo, det är ju så att jag dricker massa kaffe och thé och det finns säkert fler faktorer…jo rökning. Fast jag slutade röka för evigheter sen men tyvärr så har jag rökt i fem år i mitt tidigare liv/tonårsliv. Ja det är inte enklare än så att jag vill ha vitare tänder.

Sen så skulle jag vilja ropa hit några tomtenissar som kanske vill adventspynta lite här hemma, baka lite lussebullar och fixa ljusstake m.m. Jag har inte ork alls känner jag, och lusten är ju inte på topp med detta gråa milda väder ute. Men på jobbet drog vi fram ljusstakarna ändå, det är ju liksom bara två, och så var det klart. I helgen är vi också i Stockholm så jag hinner inte pynta så mycket till 1:a advent.

Förresten! Sonen har hittat sitt Nintendo DS lite! Det var det första jag fick höra när jag kom hem, han var så glad. Vi har hela familjen letat igenom hans rum dan innan och inte hittat det, men det låg där ändå i nån korg under en himla massa smågrejer och papper o sånt.

Ti!lläg: Glömde ju skriva! En snäll människa har däremot hjälpt mig. Hon har lagat min dragkedja på mina favoritjeans! Tack i mängder till grannens mor! (Ja, jag kan verkligen inte syn och sånt där).

Den bruna väskan

den bruna

När jag fyllde år sist fick jag den här gamla väskan av pappa. Jag har ju letat efter en sån. Den här ska vara från 50-talet nånstans. Den är brun, ja faktiskt riktigt bajabrun och antingen så ska jag ha den så eller så kommer jag att kladda på färg på nåt sätt. Vet inte riktigt hur jag ska använda den, vad jag ska lägga i, men nånting kommer jag att fylla den med i.a.f. Fick även en sån där babushka (stavas?), en gumma i en gumma och så vidare. Den tyckte barnen var rolig.

Under kvällen har det delats ut böcker som William har sålt åt Jultidningsförlaget, vi har ett par kvar att dela ut. Sonen lyckades tjäna ihop 1119 kr, inte illa! Som bonus har han valt en MP4-spelare med touch screen, så han är nöjd. Kvällen har även gått åt till att leta…leta efter Williams nya Nintendo DS lite som han fick av oss i present. Eeee den är typ spårlöst försvunnen! Vi kan inte hitta den och William kan inte komma ihåg var han lade den igår kväll innan han gick till sängs. Men den borde väl komma fram snart.

Plingeling

plingelingIdag blev det lite bilåkande, men vad gör man inte. Skjutsade Emma till en kompis. Vidare med William och kompis till Lek & Buslandet. Men innan Lek & Buslandet svängde jag förbi auktionskammaren för jag hade fått syn på en byrå på nätet som de ska ropa ut. En vanlig vit fin byrå med 3 lådor. Tog med mig en liten måttrulle dit. William ville sjunka genom jorden när jag ställde mig och började måtta byrån…men när han hörde att jag tänkte ha akvariumet där på så han blir av med det från sitt rum så var det inte så farligt längre. Måste liksom veta om akvariet platsar där och det skulle det göra. Men först lämnade jag grabbarna på Buslandet där de får vara i 3 timmar. Tillbaks till auktionen som precis börjat, det tar ju lite tid sånt där och det är mycket grejer de ska gå igenom. Plötsligt ropar de ut en sån där gammal klocka/bjällra typ, så den budade jag till 60 spänn.

Tiden går och de är inte i närheten av byrån än. När de börjar närma sig lite måste jag tyvärr hämta barnen, hade hoppats på mannen men det gick inte. Så jag fick åka därifrån utan byrå….buhuääääää, den hade passat så bra! Hem och städa lite grann och laga middag, tyvärr stekte jag köttet för länge så det blev oätbart,…shit pomfritt. Men ett glas rött med lite potatisklyftor och sås gick ju ner. Ikväll ska vi se Robinson som börjar igen, ska ni se det?

Vi provar glasögon

Nehe, ingen tand utdragen idag heller på Emma, fast det var inte tanken heller, hon skulle bara vänja sig lite. Tanken var att hon skulle få spruta också med bedövning, men det ville sig inte heller. Hon vill verkligen inte ta någon spruta! Det blev lite salva igen. De hör av sig om ny tid för att ta bort tanden antingen på Folktandvården eller hos specialisten, fast ge henne lugnande först. Jaja…

Efter tandläkaren passade vi på att gå in till optikern för att låta Emma prova ut ett par glasögonbågar. Det kändes ovant förstås och hon provade väl en sådär 6-8 st olika. Till slut valde hon ett par Hello Kitty-glasögon som var i lila/orange och hade runda glas. Hon kommer se ut som en klok liten Pottertjej. Med dem får hon en söt lite Hello-Kittyväska att ha glasögonen i. Om cirka 1-2 veckor får hon dem.

Nu ska sonen på innebandyträning, tjing!

Kan ni konsten?

Jag har lyckats igen, det kallas ”göra en Lisa”.

Står i korridoren och pratar med en kollega på jobbet. Plöstligt hör jag ljudet ”sssssppfffffjyyyyyyyttt” och känner hur jag blir blöt. Rycker till och när jag vänder mig om har jag ”spritat” mig själv på armbågen så tröjan har en stor blöt fläck där! Hur lyckas man? Det är ju en sån där handsprit som sitter på väggen, man ska alltså sätta händerna där och så kommer det en skvätt med sprit. På armbågen gör det ingen nytta. Jag trodde den kände av liksom…huden eller så, men man kan tydligen stoppa vad som helst under där. Munnen kanske? nä fy bubblan…

Förresten så innan jag gick hem idag gick dragkedjan på mina favvojeans sönder!!! Panik! Som tur är var kl 17 så typ jag var kvar på jobbet, och tur att jackan min täckte när jag skulle till bilen. Men åååå mina jeans!!

Bedövningssalva

Igår var det ju dags för Emma att få tanden utdragen som de missade under bentransplantationen i käken. Det var ju himla typiskt att de skulle missa den när de ändå drog ut 3 st tänder när hon var nersövd. Så iväg till Folktandvården. Där går det inte så bra. Emma vägrar öppna munnen så tandsköterskan kunde lägga dit lite bedövningssalva. Jag försöker prata med Emma och förklara att det kommer inte kännas på samma sätt som när hon drog ut stygnen (vilket var en fasansfull pina för henne). Då var hon ju så öm så de kunde inte bedöva henne ordentligt. Men hon ville inte öppna munnen.

Tandläkaren kommer och pratar lite med Emma och försöker men hon blir bara tårögd och vill inte dra ut någon tand. Tandläkaren var väldigt bra med barn och sa att hon behöver inte dra ut någon tand heller men det är bra om hon provar bedövningssalvan idag i alla fall. Nehe, det gick inte heller…så då tycker tandläkaren att mamman ska bedöva sig först. (!)…så där sitter jag med en bomullspinne under överläppen som självaste drakula, och jag känner hur det börjar pirra och så rinner det ner och jag måste svälja den där orangea salvan. DÅ provar Emma också. Så bra. Men vi får en ny tid för att vänja henne lite till, men tandläkaren pratade med mig enskilt att troligen kommer de att få ge henne lugnande hos specialisttandläkaren för att få ut tanden. Hon är alldeles för stressad lilla gumman, och det är inte värt det. Så vi får se hur det går. Vi ska dit på fredag igen.

”Bästa födelsedagen!”

Efter Idolresan for vi hemåt dagen efter. William hade poolspel i innebandy som han inte vill missa. På söndag morgon sjöng vi för honom och han fick en ny innebandyklubba med väska till. Den använde han på poolspelet den förmiddagen och från omklädningsrummet hörde man ”Ja må du leva” av kompisarna. Laget vann båda matcherna och var riktigt duktiga! Väl hemma igen tog William en dusch och vi tog fram hans present från oss. Ni vet, den som var inslagen i en låda, inslagen i en låda och så vidare.

Sen gick det fort vill jag lova, så fort så jag hann inte med i vilken ordning han öppnade själva presenterna. Han rev upp lådorna i en väldans fart och ropar till slut:
-Åh, ett Nintendo DS-spel! Men jag har ju inget Nintendo DS, utbrister han.
Ehrm, okej inte så svårt att lista ut vad det var i nästa present. Men han blev så himla tokglad så han sprang emot mig och jag fick jordens bamsekram så jag höll på att trilla baklänges. Pappa och Emma fick en varsin bamsekram också som ni ser. I presenterna låg också en hemmanyckel med Simpsonfiguren på.

Behöver jag nämna att det här var Williams ”bästa födelsedag”…så som han själv sa det.

Vi ser Idol live – del 2(2)

mingelÄntligen får vi komma in, och som sagt bland de 50 första. Men vid scenen sitter alla småtjejer redan så vi går mot läktaren. Där är det även många rader reserverade men vi tar första bästa rad i mitten nånstans. Det fylls snabbt på med folk och bänken blir trång men det funkar bra. Framför oss får vi en man med stor banderoll men som tur var får man inte hålla den uppe hela tiden.

Det var riktigt spännande för William och jag tyckte även det var intressant att se hur allt går till. Det var kamerateam till höger och vänster, uppe och nere. En kille hade kontakt med publiken hela tiden och förklarade hur allt kommer gå till. Till exempel innan sändning så fick vi klappa takten till poppig musik för att få upp stämningen. Det sätter igång och William är verkligen koncentrerad och vi har kul! I reklampauserna får man sträcka på sig lite. Vi applåderar, tjoar, fotar (så gott det går med kompisens kamera) och sjunger (jag i.a.f) och jagar kameror :)

trott williamI pausen innan utröstningen fick man köa för juryns autograf om man ville, men kön var ju så lång så vi gick ut och handlade godis och gick runt bland sponsorerna ett tag. William ville ha juryns autograf också men när vi gick in igen var de inte där förstås,…attans. Men Eriks autograf fick han minsann ;) Läs del 1. Sen var det dags igen för sändning men innan det flyttade de runt publiken för en del hade gått hem, detta för att det ska se bra ut i bild förstås och några lyckliga tjejer fick flytta ner till scenen. Så sjöng Reza och Eddie igen och Eddie fick lämna tävlingen. Synd tyckte William. Fast han hejar mest på Erik.

Enligt en av mina kollegor och min pappa så såg de oss lite snabbt precis i början av programmet när TV-hallåan pratar i några sekunder. KUL! Jag letade upp programmet på internet men det där i början när hallåan pratar finns ju inte med…hrmpf! Reprisen missade jag också…attans igen. William tyckte det här var riktigt kul att vara med om!

Bild 1 – Vi går runt bland sponsorerna och kikar lite. Lite inspelning sker i bakgrunden, vet inte vilka det är.
Bild 2 – En trött William i pausen innan utröstningen när man får gå runt och kika lite. Bakom ser ni juryns stolar uppe till vänster.

Vi ser Idol live – del 1(2)

william redoVar ska jag börja skriva!? Jag får hjärnsläpp. Nu är klockan 21.30 och först nu kan jag sitta i lugn och ro och blogga lite om vår helg. Så då får jag hjärnsläpp, jag kommer säkert glömma hälften av vad jag vill berätta så ni får ha överseende om det ploppar upp lite tillägg här och där sen. Here it goes.

Fredag – Idol – Den stora dagen! En överraskning från oss på Williams 10-årsdag. Det blev mer och mer pirrigt eftersom han efter skolan plötsligt ska hem och duscha, klä sig fint i sin nya skjortan (gubb-kepsen var inte populär) och resväskan var packad. Han såg lite orolig ut och sa -Jag tänker INTE gå på rockfestival! Vi far iväg och inte förrän vi är i rätt område och letar parkering hör man från baksätet -Jag vet vart vi ska!! Vi ska till Globen och se Idol! He, ja det var hälften rätt. Idol men inte i Globen, de håller till i Nacka nånstans nu. Han såg ju förstås Idol-skyltar lite här och var, men det var det som var tanken :) Han blev så glad!

Vi ställde oss i kö direkt och fick stå i cirka 20 min sen släppte de in alla. Vi fick då en Idol-stämpel på handleden och ett varsitt nummer 41 och 42. Det betydde att vi var två av de 50 första de släpper in till läktaren. Nu fick vi vänta en timme så vi tog en korv och lite godis. Alla fick en goodie-bag av olika sponsorer. En påse med olika tuggummin och halstabletter t.ex. William var inte på humör för att bli fotograferad av mig men han var riktigt intresserad av vad alla gjorde runt omkring honom. Han fastnade flera gånger och bara titta och titta. Några sjöng karaoke (ett Idol-spel de lottade ut), andra fotade sig bredvid Idol-pappersdockor och så vidare. Det började samlas lite folk där ingången till läktaren var så vi ställde oss där också och stampade. Jag grämde mig över att jag inte tagit med min egen systemkamera istället för att låna en liten kompakt sak av en vän. Var ju osäker på om man fick ha kamera…men det fick man ju såklart och jag stirrade avundsjukt på de som tagit med sina systemkameror! Hrmpfff!!

eriks autografEfter ett tag kom två småtjejer med sin pappa. Tjejerna höll i ett Idol-block med penna.
-Ska de komma och signera?!…frågar jag pappan.
Ja när som helst sa han och han visade var blocken fanns, och där fanns även mössor så jag tog en varsin till barna. Han passade William så länge när jag trängde mig fram och tillbaka, ville ju inte förlora vår braiga plats vi stod på utan att förstå det! Sen kommer Idolerna och det blir lite trängsel. Snart är det vår tur…tjohooo….Meeeeen då kommer stora stygga vakten med sina stora långa ap-armar och spärrar av precis framför oss! Amääää! Mammas stora hjärta tålde inte detta och smörade lite för vakten att det är faktiskt Williams 10-årsdag…he Han tyckte vi fick sköta det själva så när Erik (Williams favvo efter Rabih) reste sig för att gå hör man mamman:
-Erik Erik! Snälla kan min son få en autograf…
och där fyller stora snälla vakten i att det är pojkens födelsedag. Och Erik gör det! TACK ERIK! Han kommer inte glömma det..och inte mammans tjoande heller ;)

Och eftersom jag nu är supertrött och det här blir för långt att läsa annars, så slutar jag här och det blir en del 2 av vår kväll framöver.
Bild 1 – Min 10-åring!
Bild 2 – Erik ger William sin autograf och skriver ”Grattis kompis” + namnteckning.