Så snurrigt

Idag fick William ihop det sista till Jultidningsförlaget. Ivriga satte vi oss allihopa för att räkna och få fram till räkningen och till Williams förtjänst. Ju fortare vi betalar räkningen, ju fortare får han sin MP4…och förtjänsten alltså kontanterna.

Vi räknar och får bara ihop pengar till räkningen + lite skrammelväxel..(!) Vi funderar och funderar, läser igenom papper för att få svar på hur det här går till egentligen. Till slut ringer jag Jultidningsförlaget och det är ju så som vi trott, att det som blir över är förtjänsten William får behålla. Men det stämde ju inte eftersom förtjänsten skulle vara 1119 kr och vi hade bara lite skrammel kvar. William började bli lite ängslig, och jag med.

Vi räknar om, vi frågar om det inte är så att William ”lånat”, vi tänker lite till. Jag tänker så det knakar emellan öronen och till slut tänds en liten lampa. JUST D! utbrister jag. -Jag fick ju den första betalningen av kollegor på mitt jobb som jag lade undan och vips fram med ett kuvert! Å jag var så lättad, men samtidigt vad dum jag kände mig. Men det är typiskt mig!

Okej, vi räknar…och det fattas ÄNDÅ 200 kr!? Nä-ä vad ääär det hääär. Vi funderar lite till och sen ger vi William hälften av det som fattades och han var nöjd, vi visste ju att han fumlat med pengarna och suttit och räknat lite förut så det kanske hade slunkit ner en slant i hans spargris med en gång så att säga. Men jag kunde inte riktigt släppa att det fortfarande fattades, lite nojig blir man ju. Så det knakar lite till och nu tänds en till lampa! Jag har många lampor.

JUST D! Jag fick ju 200 kr av en kollega på jobbet IDAG!…oups, det hade jag glömt bort. Jag kan ju säga att resten av familjen gapade och skakade på huvudet åt mig. Fast jag asgarvade faktiskt…sa jag att det är typiskt mig?

2 thoughts on “Så snurrigt

Comments are closed.