Tänk att det ska ta flera kvällar och nätter för att få ihop ett julprojekt! Beror ju på vad det är förstås, men vi har typ gett upp vid halv 2-2 på natten för att det bara krånglar hela tiden. Mer kan jag inte säga för dem som ska få läser nämligen här. Men jag hoppas verkligen att dem gillar det, fattas bara!…så som vi har slitit! Hrmpf! Näädå ingen fara jag menar inte allvar.
Idag var jag och hela Örebro län i Marieberg och julhandla. Fast jag visste exakt vad jag skulle ha så det var bara att knata på. Först åkte jag till IKEA och köpte 2 olika tygrullar till Emma, ett skrin med sax och sånt där i, sytrådsrullar i olika färger. Hon kommer bli supergla tror jag. Sen in på Cubus för att se om det fanns nåt fint att handla för presentkortet jag fått av farsan. Det blev ett par nya mjukisar i velour (heter det så?), gråa, sen ett ljusblått linne och en annan söt grå jumper av nåt slag med lite knappar och skärning under bysten. Fast det finns kvar av presentkortet men jag tror jag väntar tills de får in lite nytt efter jul. Men det var väl behövt med nya mjukisar!
Sen Panduro nästa där jag köpte lite … nej det kan jag ju inte skriva. HYSCH!
I.a.f när jag kom HEM! Läs noga nu. Så står det en äkta julgran i vardagsrummet! Ja en riktig alltså. Åh, så myysigt va?! Färdigklädd, vilken överraskning. Vi har ju annars plastgran men den är så skitig o ful nu så jag ville helst inte ta fram den. Sen så är den för stor för vårt living-room för den delen. Och den här nu levande granen i vår stuga (tegelhus) är lite mindre variant, supersöt :) Sen så hade mannen i huset gjort egen glögg, och julskinka stog i ugnen också. Vojne jag tror jag svimmar.
En skön dusch
Nu kan jag äntligen få ta en lång skön dusch med en högtrycksstråle,…nä inte riktigt men nu är det tryck i grejerna igen tack vare min käre man som är så händig. Han har…eh, han har..ja han har alltså lagat duschkabinen invändigt på nåt vis, ja typ bytt nåt eller rengjort nåt eller vad det var. Struntsamma, nu fungerar det som det ska i.a.f.
Mintkyssar
Och så var jag ju tvungen att prova göra egna mintkyssar såklart för dem är ju så goda! Barnen ville båda hjälpa till, fast jag var lite skeptisk till det för jag visste ju knappt själv hur man skulle göra. Hade inte tillräckligt med florsocker, ej heller någon ätticka. Så William skickade jag över till grannen för att låna lite.
Sen skulle man alltså koka florsocker, ätticka och vatten…så långt allt okej, men sen då? HUR LÄNGE SKA DET KOKA?? Det står inte hur länge utan bara tills det är dags att göra fingerprovet!? Sen står det att alltihopa ska ta 1 – 1½ timme..? Men det hela började med att ättickan var slut, konstigt sånt brukar väl inte ta slut?..så William sprang över till grannen och hämtade det åt mig. Vi kokar, kokar och kokar, det händer ingenting. Undrar om det beror på att jag egentligen inte hade exakt 4 dl florsocker hemma. Så William sprang över till grannen igen för att hämta mer florsocker. Vi kokar och kokar och till slut får jag be barnen gå så jag får lära mig hur man gör det här. Lite besvikna miner går iväg.´
Till slut tycker jag väl att jag får till trådprovet och häller upp allt i en skål för att svalna. Sen häller jag i några droppar pepparmyntsolja och så ska man låta det stå i vattenbad och mosa med gaffel till en fin flytande smet. Eller hur att den är flytande??…så jag hällde i lite kokat vatten så blev det lite mer medgörligt. Klickade upp små ljuvligt runda mintkyssar på bakplåtspapper…STOP! NOT! Klickade upp små/stora olikformade tjocka/smala mintkyssar på bakplåtspapper. Sen fick de stelna. Under tiden låg blockchokladen i vattenbad…tyyyp 3 – 4 ggr om! Sprang nämligen fram och tillbaka mellan kök och till Danne för att hjälpa honom med ett julprojekt vi gör. Så till slut fick jag slänge den där chokladen som inte gick att smälta upp någon mer gång för den vart alldeles konstig och trög. Ny choklad i vattenbad alltså och sen klickade jag på det på mintkyssarna. In i kylen och nu ligger de i en burk. Jag har inte hunnit smaka än för jag hade redan borstat tänderna kl 0.30 inatt när jag la dem i burken.
F-n att det jämt ska bli så krångligt när jag ska baka!
glasyr glasyr
I helgen köpte vi pepparkaksdeg och barnen blir alltid lika glada när de (äntligen) får baka. För den som känner mig vet ju att jag inte är så förtjust i det. Pepparkakor blir så mycket godare med lite glasyr på. Här har vi helgens resultat. Jag måste ju säga att de där Pippi-formarna är väldigt söta, men det är alltid lika svårt att få armar och ben hela.
Om man klickar upp bilden större så ser man ju vad som kan bli kvar på vårt bar-häng som jag kallar det. Ja den som Emma verkligen HÄNGER på. Det är bland annat (för man ser ju inte hela bänkskivan) Försvarets hudsalva, nässpray, skruvmejsel och en ficklampa. Ringklockan brukar faktiskt stå där. Vågar jag säga att det redan har hunnits ändra ser jag nu därifrån jag sitter och skriver. Det jag nämnde först ligger nån annanstans (inte där det ska vara) och nu finns där en reklamhög samt en trasig flagga från Riddarspelen på Gotland.
Kvällens gapskratt
Kvällens gapskratt skedde faktiskt i duschen lustigt nog. Fast det var inte så lustigt i det stora hela. Vi vet redan att det inte är något drag på vattnet här direkt, särskilt inte i duschen. Mannen i huset försökte väl på nåt vis fixa till det, jag vet inte hur, men istället blev det värre vilket jag märkte när jag skulle ta en skön varm kvällsdusch. Jag menar det vore ju bra om vattnet kunde stråla på ordentligt så man får bort all smuts, nä istället så liksom bara sipprar det sakta sakta och håller jag duschmunstycket upp och ner så blev det bara en yttepytteliten fontän typ! Amäh!! Det var så komiskt så efter lite muttrande för mig själv i duschen började jag gapskratta åt eländet.
Luciaväder
Toppenkul att snön låg kvar i helgen! Vi gick ut för att få lite luft. Barnen åkte i skolans backe och jag fick tillfälle att öva på kameran. Det är asakul att få till riktigt bra bilder, sen hur jag gjorde är en annan sak, vad hade jag för inställning och så vidare.
Ett mysterium är ju när jag tar en hel serie med bilder, vilket gör att bilderna tas med bara nån sekunds mellanrum, för att sen i datorn se att det är olika ljus över dem. What the f*ck liksom! Usch ursäkta svordomarna. Men jag förstår inte vad det är för fel då. Rörde jag mig så att kameran tog in ljuset annorlunda eller blev ljuset annorlunda för att de var precis i hoppet. Jag refererar till den bilden där William och en kompis är precis över hoppet som ni ser. En grymt bra bild, enligt mig, men bilden som togs innan blev så mycket mörkare/gråare liksom. Jaja, men jag är glad för den klockrena bilden i.a.f. Glöm inte klicka för att få se dem större.
Singer
Men alltså, hur kan jag glömma bort att blogga om detta! Emma har länge velat att vi ska köpa tyger så vi kan sy på den gamla maskinen Singer som vi har här hemma. Jag är däremot den som inte var speciellt förtjust i syslöjden i skolan, men nu önskar jag att jag nog var lite mer uppmärksam. Vi har fått en hel del tyger av Emmas kompis i Sorunda så nu har vi faktiskt satt igång och öva lite på den där maskinen. Det gick bra först, vi sydde lite hit och dit så det blev en påse med lite vanlig raksöm. Det tog ett tag innan jag kom ihåg att den där stora ratten på höger sida är den man vrider upp nålen med för hand…nog om det. Vi sydde lite till och hoppsansa så blev det visst lite trassel. Jaha nu då? Bara genom att titta på hur den övre tråden är trädd igenom den där maskinen gjorde mig nervös. Jag pillar inte här tänkte jag, och ropade således på mannen i huset….*gapskratt* Men han fixade det faktiskt! Med lite hjälp från en bok jag hittade som jag fått av svärmor en gång i tiden, ja maskinen är också från henne förresten. Sen kunde lilla fröken fortsätta att sy och hon stortrivs verkligen med det! Så nu blir det till att köpa in lite fina tyger i julklapp, tråd och sånt där annat tillbehör som kan behövas.
Bloggtorka o baby-tankar
Det är inte kul att få bloggtorka, särskilt inte när det kliar i fingrarna och jag känner för att skriva av mig, men kan banne mig inte komma på vad jag ska skriva om! Som jag sa till en vän här om dan, jag kan ju skriva att jag precis tagit en p-spruta…hm högst intressant! Men eftersom jag ännu inte riktigt vet vad jag ska skriva om så kan jag ju lika gärna försöka utveckla det här med p-sprutan. Enligt mig tycker jag det är väldigt bekvämt med detta preventivmedel som man tar var 3:e månad, och dessutom försvinner mensen, ja på mig i.a.f. Fast den här gången hade instinkten hoppat på mig och hoade ”skaffa bebis”-ord i mitt huvud. Så jag tänkte att jag kanske inte ska ta den…eller? Njae, jag behövde väl inte fundera så särskilt länge ändå men jag är ju faktiskt inne på mitt 35:e jordsnurr, och ska vi ha flera barn så borde vi väl bestämma oss relativt snart.
Låt oss säga att vi bestämmer oss då…ja då är det ju det praktiska som ska lösas också som; har vi råd med ett tredje barn, hur ska vi få rum, ny bil samt rock-a-tot, barnvagn, spjälsäng, skötbord, bebisleksaker och så vidare. Fast det finns ju en hel del kläder kvar i.a.f sen mina var små, och så får vi väl köpa begagnat av sånt som vi inte har kvar längre, inte hela världen liksom. Boytan är ju ett dilemma dessvärre. I början skulle det nog gå om vi hänger spjälsängen i taket, eller skaffar en vagga rättare sagt och hänger i taket.
Så det praktiska är ju en sak, men går ju att lösa. Sen tänker vi på om det skulle bli något fel på barnet, det är ju en högre risk ju äldre man blir. Fast jag har aldrig tidigare oroat mig för sånt. William fullt frisk, Emma likaså förutom lite skönthetsfel med lkg-spalten. Sen är det ju det där med att föda! Kan ibland börja tänka: -hur i all världen bar jag mig åt för att få ut dessa två ungar? Men det är ju helt naturligt och har gått superbra båda gångerna, men tänk om det inte gör det en tredje gång?
Jag blir lite påverkad av alla runtomkring också, det ploppar upp bebisar här och där, folk blir gravida och så mitt i allt ska jag ta en p-spruta! Så därav alla tankar…
Men ni som läser här och ser mig typ varje dag…ta detta med en nypa salt. Som sagt så ändrar man sig rätt snart när man kommer hem och möts av två kakmonster som ska ha än det ena än det andra. Samt ett tredje barn (mannen i huset) som inte gjort det han ska, enligt mig då. Då känner man liksom…nähäpp det var nog bra med två (tre) barn i huset för annars skulle jag nog hamna på psyket. Man ska ju faktiskt ha tid för det också framförallt, att ge lika mycket uppmärksamhet till alla barn…mannen kan vara utan..
…
..
(skoja om det sistnämnda)
TTD Black & White
Visar ett par av trash the dress-bilderna som är i svartvitt. Det här är bara ett fåtal av alla, men är man självkritisk så är man. Det var även Mas första försök till TTD-fotografering och jag tycker han gjorde det bra. Klicka på bilderna om ni vill se dem i större format.