…hit ”Arga snickaren” och hela hans team. Det vore guld värt alltså. Ja, man kanske skulle ta och knåpa ihop ett brev till dem…Här hemma finns det också mycket påbörjat, men ej avslutat. Pengar, tid och ork tar slut liksom. Skulle jag ta papper och penna och gå en runda i huset så kan jag lova att det är nånting i varje rum som inte är avslutat. Men i vissa rum betydligt värre än andra. Fast vill vi vara med i TV?…hmm, ja det kanske är värt det..
Min stora
Det har äntligen lossnat ordentligt med läsningen för min stora kille. Ikväll läste han t.o.m så inlevelsefullt, det lät riktigt fint! Vi läser just nu om Alamandrarna, och Spiderwick är en favorit. Jag har hand om läsningen och svenskan här hemma, mannen får ta matematiken…pluttifikation och sånt…hahaha ;)
Han har även varit väldigt intresserad av att lära sig laga mat, vilket han fått göra. Han har alltid velat hjälpa till med maten men nu de senaste gångerna har han fått sköta mycket själv. Och jag kan ju säga att det är mannen i huset som har stått bredvid…jag är mer av den typen att jag vill ha full kontroll och får bita mig i tungan ibland när barnen vill hjälpa ;) Men är det en ny maträtt jag ska laga, och måste ögna igenom ett recept tretti gånger, då vill jag var helt ensam…
Det händer också ofta numera att han är först ut på mornarna, och går själv ner till skolan istället för att vänta på oss andra. Han blir 10 i år och vi ska sakta låta honom få nyckeln hem hade vi tänkt. Vet inte riktigt vad som är bra ålder för det, det kanske beror på hur moget barnet i sig är också. Vi hade bara tänkt på prov först, t.ex som nu kan det hända att storebror och lillasyster går hem efter fritids när Danne ändå är på väg hem. Då är han alltså strax hemma. Det har gått jättebra och de väntar snällt hemma, leker lite utanför alltså. Men om han får nyckel kan de ju faktiskt gå in om de vill. Nån som har erfarenhet, eller hur tänker ni?
Trogen Emma
Vid middagsbordet:
Emma kommer hem från ett kalas och berättar att hon var ensam tjej. Men det tyckte hon bara var roligt och hon lekte mycket med en viss Ludde.
Pappa: -Ludde kanske är kär i dig?
Emma: -näääeeeeee
Pappa: -Är inte du kär i nån då Emma?
Emma: – jo
Pappa: – Vem är det då?
Emma: – amäää, Sebbe såklart!
Sebbe är en liten pojk som tyvärr flyttade härifrån, men som vi försöker träffa så ofta det går.
Krispiga vinterbilder
Måste visa dessa bilder jag tog en toppendag i februari. Jag har hållt på dem lite…och nu är det ju så slaskigt och tråkigt så njut av dessa!
Snölyktan
Snötung
Kalla grenar mot himlenFavoritplatsen
En trött Sotis hänger över duntäckena när jag bäddar sängen. Ser onekligen skönt ut, om än lite obekvämt. Han är uppepå byrån, sin favoritplats, och är nästan på väg att ramla ner.
Halo – favvo just nu
En grym artist tycker jag! Nya med Beyonce…
Gomkonferens
En trött Emma efter alla läkarbesök.Igår var vi alltså på gomkonferens med Emma för undersökning, bedömning och fortsatt planering, då hon föddes med LKG-spalt. Och för er som inte vet vad det är så är det alltså läpp- käk- och gomspalt. Kluven läpp, gom, käke. Men innan konferensen fick vi träffa:
Specialisttandläkare
Här fick Emma le stort och visa alla fina tänder. Många tänder är det huller om buller i överkäken där hon har sprickan i käken. Tandläkaren ville ta nya röntgenbilder för att kunna se exakt hur tänderna är på väg att växa fram, samt hur de som kikar fram men inte syns så bra sitter också. Så iväg till oral röntgen. Dit in fick pappa följa med, mamma hade tydligen gått för att ”köpa bulle”…eller snarare sitta i väntrummet och ha tråkigt. Allt gick bra och efter det upp till tandläkaren igen som förklarade vilka tänder som var vad och vad de tänkt göra och si och så. Nämnde att han kunde tänka sig att det blir aktuellt med operation så småningom. Sen blev det lite fotografering av tänder och ansikte.
Logoped
Det här är lite mer lättsamt. Här får man prata och titta på bilder. Jag och Emma fick sitta i ett slags isolerat rum med en mikrofon. Jag satt bakom och skulle läsa upp en himla massa ord, vilket gick bra, och sen 3-4 ordsmeningar, som också gick bra fast det blev lite rörigt efter ett tag men det var bara roligt. ”Titti tittar på TV” blev helt plötsligt ”Titti tittar på korv”. Efter det lite mer prat om ”Mimmi o mamma e hemma” t.ex samtidigt som hon fick ha en spegel under näsan. Spegeln skulle visa imma när hon sa just de orden, men inte annars. Och så blev det och allting lät bra, inte nasalt.
Foniat
Lite läskigt var nog det här men det visade Emma inte mycket tecken på. Hon satt själv i undersökningsstolen och ville hålla handen. Doktorn var mycket bra och pratade lugnt med Emma. Till slut sa han att hennes näsa skulle bli TV-kändis. Hon skulle få en tunn tunn slang med kamera upp i näsan. Emma sa inget förutom när det stack till lite men sen gick det bra. Då fick hon samtidigt säga några meningar som hon sagt tidigare hos logopeden och på så sätt kunde doktorn se så att den mjuka gommen slöts mot…eh, mot typ gomseglet (fast det har hon nästan inget kvar) eller äh, jag minns inte vad det hette. I.a.f om det inte bubblade när hon pratade så var allt okej, annars kan talet bli nasalt. Men det var också OK! Sen fick hon se allt själv på TV-skärmen, och efter det lite killekill i öronen vilket gjorde liiite ont, men det var tydligen för att doktorn drog i hennes öra lite för hårt.
Allt detta gick väldigt smidigt och bra så vi hann t.o.m åka hem och ta det lite lugnt innan vi skulle träffa hela specialist-teamet. Väl tillbaka fick vi träffa alla igen samt en plastikkirurg från Uppsala. Hon berättade att de planerar operation redan innan sommaren (!) oj oj mitt hjärta hoppade över ett slag för jag hade tänkt mig att det inte skulle bli förrän om ett par år, men samtidigt så är det ju skönt att få det gjort. Så nu får vi vänta på kallelsen och sen blir det ett par dagar på sjukhus i Uppsala. Det hela kommer gå till så att de tar ben från hennes höft och lägger in i överkäken. Ujuj, vad hon ska få stå ut med lillstumpan…mammas hjärta känns plötsligt lite tungt.
Lång dag
Idag var det dags att träffa LKG-teamet. Det har varit en lång dag med diverse läkarbesök för vår lilla Emma. Allt har gått bra men mer om det i helgen för nu måste jag stupa i säng. Har inte hunnit med det jag ville ikväll,…nä jag har bara suttit i soffan och läst. Nån gång måste man ju få unna sig det också. Gonatten!
..going nuts..
Nä-ä vad dåliga fotona blev från innebandyn! Många av dem blev sååå överexponerade, jag blir vansinnig. Alldeles för ljusa, jag tyckte att jag valde rätt inställningar men tydligen inte. Dessutom tog jag ju gruppbild samt enskilda foton på barnen,…gissa vad?…gruppbilden ap-ljus så de ser ut som spöken, närbilderna blev också väldigt ljusa men vissa rätt bra ändå, andra alldeles för suddiga. Ååååh! Men det var så stressigt, alla var trötta och ville hem, så jag ville ju inte ta allt för lång tid på mig och sitta där och blippa med inställningar hur länge som helst. APA!!
pssst! Snälla om någon vet hur man kan fixa till en alldeles för överexponerad bild, tell me about it!!? *pliiiiis*
Orange vs svart
Sådärja! Kartonger åkte fram för att plockas bort lika fort för det vankades frukost,..hrm. Sen blev det helt plötsligt promenad ut för att grilla korv i blåsten, var INTE på humör för det kan jag säga. Annars när man minsann vill gå ut, då vill inte mannen det. Och nu när jag äntligen tar fram scrapperiet DÅ ska han gå ut…Jaja, liiite skönt var det väl med luft. Det var nog rätt bra ändå att rensa skallen lite för sen kom den där ådran fram och jag fick ”skapa”, samtidigt som jag fick hjälpa Emma att skapa för hon ville ju också gärna scrappa när mamma gör det ;) Det blev faktiskt riktigt fint det hon fick till. Men jag fick inte någon bra bild på det, typiskt…
Men i.a.f så här blev kortet till pappa, det tog ju inte så lång tid ändå att rafsa ihop det där. Hmm, undrar hur ofta han går in och läser här förresten?…äsch jag chansar. Skickar imorron!
(Kolla inte på våra skitiga fönster)