Vad gulliga ni är som kikar in här och skriver så snälla ord. Alltid kul att få lite kommentarer.

Här hemma ser det lovande ut och vinterkräksjukan verkar ge med sig. Jag kanske inte ska ropa ”hej” men hurra för handsprit, vitpepparkorn (?), god handhygien, tvätta skura tvätta kan också ha gjort susen. Men oj vad jobbigt det är. Emma är slö, äter sakta och lite men på rätt väg. Enligt vårdguiden ska man inte gå till skolan förrän man haft två friska dagar så lika bra att hålla sig borta imorgon också då. Jag, som fått torka upp det Emma har fått ur sig, kan bli lite orolig när inkubationstiden är 12-48 timmar!

Jag blev orolig där ett tag för det knep till i magen något otroligt och kände mig aningen illamående, men det var nog bara inbillning. Sotisen mår gott i alla fall. Här ligger han på en av många favoritplatser, uppe i Emmas säng. Där har hon inte sovit på ett tag eftersom hon behöver vara nära hinken, så Sotis får en hel säng för sig själv.

Idag när jag kom hem från jobbet får jag höra om kattens tokigheter av mannen. När han blev utsläppt, katten alltså, så burrade han plötsligt upp sig som en stor boll och psykade något bakom grinden.

Mannen undrade ju förstås vad det var för något, men snabbt ser han ju att det är Emmas svarta bilbarnsstol som står där ute. Men sotisen han undrar lääänge vad det är för något hemskt som gömmer sig, och smyger saaakta fram för att nosa lite försiktigt och sen var faran över. Tokkatt.

Bilden är från ett annat tillfälle när han ska följa med oss på promenad.

Vår katt han e lustig han. På vinterhalvåret får han fnatt, han vet inte riktigt om han ska vara ute eller inne t.ex. Antagligen på grund av kylan. Är han ute vill han in, är han inne vill han ut. En grej han har för sig är att väcka mig, just mig och ingen annan, på morgonkvisten eller mitt i natten också..-vad han vill? jaeeejoo det är lite olika, som sagt man vet inte riktigt. Någonting vill han dock eftersom han antingen jamar, tassar mig på ansiktet, biter mig i håret och ruskar om. Jag blir gaaalen och eftersom jag är så trött så försöker jag ju varje gång att ignorera honom, så han hoppar upp, jag puttar ner och så håller vi på ett tag tills jag ger upp. Då kan han vilja ha mat, gå ut, leka, vilja ingenting…(?)

Idag när jag kom hem från jobbet stod han precis innanför dörren, titta på mig och jama. Jag går in och han far iväg som en skållad råtta…jaha du vill leka, säger jag. Jag tar hans favvomus och kastar iväg och han efter, sen tröttnar han…och jag så jag går iväg. Då smyger han efter mig märker jag för rätt var det är när jag vänder mig om så far han iväg som en tok. Sen ser jag hur han kommer smygande igen, så då smög jag på honom och hoppar hastigt fram för att skrämma honom…hörs inget…jag hoppar till igen för att skrämma honom och då far han fram bakom dörren! Han leker kurragömma till och med den där katten…

Så nu har sotisen fyllt 6 år, lilla gubben. Ja fast han är inte så liten direkt. Han fyllde i fredags och har fått gädda i helgen och uppvispat ägg som är hans favorit. Här har jag tagit en bild av honom med kamerastativet inställt på självutlösare för att inte få något handskak. Han sover på soffan ute på altan. Förstora och kolla in hans ludna tassar som man vill äta upp.