För ett tag sedan kom William hem med en gädda på drygt 3 kg. Han såg superglad ut och slängde fram den i påsen som han vore världsvan. Jag gav honom en stooor kram för jag tyckte att det var ju fantastiskt att han hade fått den själv! Den var rensad så när som på huvud och inälvor, men fjällen var ju kvar. Rensat hade hans kompis pappa gjort.
När mannen står i köket och ska ta bort alla fjäll som var kvar så det glittrade i hela köket säger William helt spontant när jag står med kameran i högsta hugg;
-men det var inte jag som tog upp den…
? ?
Hur som helst så var det hans kompis som fick upp den och William fick ta med sig den hem, så han tog åt sig äran där för en stund minsann ;) Jag hade även sett fram emot en ugnsbakad gädda med tomat och massa god sås och potatis, men mannen har fobi för fiskeben så det blev chop-chop av den där stackars fisken och in i frysen. Så nu kan vi portionera ut gäddsushi till Sotisen. Sotisen var lite skeptiskt först, men klipper vi upp den fint så går det an.
full med onda fiskar. Jag tror kanske att det kan vara regnbågshajen för den är grinig mot alla. Eller så är det de två kampfiskhonorna som är otroligt kräsna och attackerade hanen. Grymma honor. Fast vad är det för klen liten kampfisk sen då? Jag trodde de var fighters?
