Imorgon fyller William 11 år. För 11 år sedan födde jag mitt första barn. Helt fantastiskt otroligt och allting gick jättebra. Efter dryga 12 timmar var han alldeles färsk med sina 50 cm och 3600 gram. Idag är han snart på väg upp i min längd, nu 146 cm och typ huvudet kortare och väger 30 kg. Det är inte ens att tänka på att bära honom till sängen inte, knappt jag orkar lillasyster längre. Nä, han får stå på sina egna ben och det gör han.

Även fast han blir 11 så känns det som att tonårstiden redan börjat, och har den det så hoppas jag att den inte blir värre än så här. Det känns ibland som han redan börjat sin frigörelseperiod, som det så fint heter, från oss. Men det går upp och ner. Jag ska inte orda något om det nu för det blir så långt.

Han är så snäll och rar och även fast han och lillasyster har i stort sett dagliga fajter så tar han hand om henne till 100% när det verkligen gäller. Han kan, och jag vet det, han är kärleksfull och har inte svårt för att visa känslor av alla de slag. Världens skönaste garv och fortfarande det där buset i blicken.

Hans stora intresse är ju innebandy och tränar 2 ggr/v samt har matcher var och varannan helg. Däremellan är det läxor, dataspel och vila som gäller. Kompisar också förstås men vid den här årstiden så blir det inte lika ofta. Inte mycket tid till att hänga ute på kvällarna och busa runt.

Ikväll ska jag slå in hans presenter. Pssst, det är ett par hörlurar modell större, skiss-set med blyerts, kol, sudd, vässare och ett skissblock till. Taget från hans lista,..mycket tekniska prylar på den listan kan jag säga men det kommer en jul också. I september månad fick han en present i förskott av morfar, brädan. Fotot är taget i Egypten, klicka för större.