William 9 år

Ja må han leva! hipp hipp!

Lite massage på den stora dagen.

Ja det är ju bara o titta på första bilden så ser ni hur glad han är. På morgonen sjöng vi och han fick sitt efterlängtade Gameboy med spel. Jeansen hade vi köpt här i Thailand. När jag vaknade den morgonen så var TV:n på i deras rum som ligger precis bredvid med en dörr emellan. Jag såg att de sov o stängde av TV:n. Nån måste ha vaknat på morgonkvisten o sen somnat om. Sen berättade William att han hade varit upp o smygit o att han låtsades sova när jag stängde av TV:n.

Det blev lite sol o bad under dagen förstås och oturligt nog tappade han sitt andra par med cyklop i havet! Dem försvinner pang bom och går INTE att hitta. Jaja…Han fick massage som han tyckte var jätteskönt. Efter lunchen bjöd hotellet på tårta och det blev en gemensam tårta då Sus fyller 40, o det blev 10 ljus på…hrm, ja struntsamma. Thailändarna var precis på väg att börja sjunga o jag med och då utbrister Danne -BLÅS! Ja så det gjorde ju William förstås :) Har ingen bild på tårtan, ligger i andra kameran, men den var fin fast lite för söt. Sen blev det lite shopping men jag minns inte vad vi handlade då, det känns som om vi har handlat varje dag…Sen middag på ett ställe som heter Viking, William valde svenska köttbullar med makaroner, fast dom smakade inte riktigt som svenska köttbullar men han var nöjd ändå. En väldigt bra födelsedag tror jag att han hade.

Sawasdee Ka

Utanför hotellet, här är också havet!

Emma på en modernare variant av tuk-tuk tror jag.

Hej! Alltså sawasdee ka som kvinnorna säger här, männen säger sawasdee krab tydligen. De första dagarna här har det varit mycket mulet och regn, men det var nog lika bra för annars hade vi väl bränt oss hela bunten. Men det var ändå varmt och skönt och fint på förmiddagarna.
Här är det helt enkelt fantastiskt. Vi kan inte ha det bättre. Värme, lite svalkande regn, sol o bad varje dag, god mat, shopping t.ex Billabong…tjoho! Lite mer shopping…mera mat, mera sol o bad.
Och idag var vi på elefant-trekking! Det var verkligen kul och Emma var först lite skraj men det lossnade snabbt, hon hade inget val liksom. Vi satt bra där uppe på ”Tong Di” som elefanttjejen heter, 32 år gammal. Efter det åkte vi till ett litet vattenfall och badade där!
Vigseln på Arlanda kapell gick smidigt och bra. Jahapp, nu e vi gifta…sen då? Nä, det känns som förut faktiskt, fast lite speciellt ändå. Den 18:e ska vi träffa fotografen här i Khao Lak och jag är så jädrans nervös. Jag har kollat in vår strand för att se hur mycket folk det är där vid 2-snåret när vi ska kräla runt i sanden…ja det är ju inte helt dött, men inte fullt med folk heller. Så lite åskådare blir det väl. Nu är klockan snart 23.00 här så jag måste nog knoppa så jag orkar med lite mer sol o bad imorgon. Tittar säkert in igen innan vi åker.

Nu gäller det!

Japp allt i ordning, vigselkläder m.m, sommarkläder, viktiga papper och allt annat. Men det finns självklart plats kvar till lite shopping ;) Kattvakt ordnad och extra leksaker till Sotis. Lite pirrig är jag måste jag säga, den här ”resan” kommer att bli jättekul! Nä nu ska vi lasta bilen så jag kan inte skriva så mycket mer. Men när jag får tillfälle så kommer det en liten uppdatering här. Hejdå!

Innan festen

Innan festen

Glad kille

Innan festen börjar får man passa på att fotografera lite,…ja för sen är det som om mina hjärnhalvor smälter samman och jag har bara en hö-sidig eller en vä-sidig halva att tänka med. Allt går väldigt smidigt tills det är dags för tårtan. Eftersom jag vid detta tillfälle inte hade min sambo till hjälp utan var själv med 9 barn, så frågade jag en av dem om hon ville filma när vi tar fram tårtan. Hon blev jätteglad och ville såklart göra det…så långt allt väl. Sen tar jag fram tårtan, tänder ljus, vi sjunger, hon filmar…och jag…?…jo jag sjunger med och tittar på när William blåser. Men tror ni jag fotograferar!? ..nehe inte det inte, jag kommer inte på det förrän tårtan är uppäten till hälften..ojdå jag skulle ju fota när han blåste! Nåja, jag har ju en fin film på det hela som snälla J gjorde åt mig. Ett par fina bilder fick jag till i.a.f.
Under dessa två timmar lyckas dem leka dansstopp, krig och en frågetävling ”Känner ni William” som vi hade ett 1:a pris på och sen tröstpris. Det var riktigt kul att se vad de svarade på frågorna. Men vi fick ha utslagsfråga för 3 av dem hade nästan alla rätt. Jag tror nog William tyckte det var en lyckad dag!

Marängspindlar

Bild lånad från http://mat.msn.se/
Hur söta är inte dem där då?…Marängspindlar till Halloween kanske? Eller till kalaset. Här finns receptet. William fyller 9 år när vi är i Thailand och i helgen ska han ha kalas istället för sina kompisar. Tänkte väl inte göra nåt speciellt med tema och sånt, orkar inte med det nu känner jag. Men det är ju Halloween alldeles runt hörnet så lite söta spindlar kanske man kan ställa på bordet. Ja, ny fyller ju William 9 och kanske är för stor för såna här saker. Men han vill minsann ha ballonger och annat, han tycker ju det är kul och då ska han få det!
Försökte få honom till att bjuda hela sin klass, dem är ju ändå bara 9 st i hans klass, och på så sätt lyckas få med tjejerna i klassen. Men icke det inte, han blev skogstokig och körde in nävarna i tinningarna och tyckte nog bara att mamma var mycket pinsam! Hrm…Men sen visade det sig att han dagen efter frågat en tjej i hans klass ändå, och hon ville komma!

::i n n e b a n d y c u p::

Oj, jag känner mig helt färdig. Det är nästan som om det var jag som hade spelat innebandy i flera timmar. Men det är ju min superduktiga stora kille som har spelat. Själv sprang jag runt med kameran i fast grepp…inte lika jobbigt kanske, hm. Det gick superbra för laget idag och William gjorde många bra passningar som back och var även nära att göra mål själv. Men framförallt såg man hur kul dem hade och vilken fart! Det var inte lätt att hinna med alla gånger med kameran kan jag säga

Sen är jag inte fullt så rutinerad när det gäller alla olika inställningar, och just fotografering av inomhussport är supersvårt tycker jag. Om någon som läser här är mer van vid det, eller har tips så tas de tacksamt emot.

Bandy

Imorgon har William innebandyträning. Jag åker dit med honom och Danne får stanna hemma och vänta in pappa som kommer och hälsar på från Sthlm. Den 26 oktober blir det innebandycup i Fjugesta. Jag är ”webbmaster” på hemsidan och har i uppdrag att lägga ut bilder samt information. Det ska bli kul att testa nya kameran. Måste skumma igenom instruktionsboken lite först och få lite tips på att ta sportbilder inomhus.

Vad händer mer i helgen då…nja inte så mycket mer än att jag fått ett uppdrag av chefen. Eller man kanske kan kalla det mer som ”straffarbete”…nä jag skoja bara, jag får skylla mig själv. Då jag har minus på flexen så kan det ju vara bra att komma på plus igen. Så jag ska sortera in lite papper i pärmar, ett riktigt terapiarbete ;)

Jag började sniffa vid plus-strecket, men sen var skola/fritids stängt, och sen var jag tvungen att åka till vårdcentralen, och sen fick jag hämta Danne för han hade ingen bil och så rullar det bara på och vips är jag på alldeles för mycket minus igen. Och eftersom det tar emot många gånger att sitta kvar en stund på jobbet, så tänkte jag att -ja varför inte, jag kan väl sortera lite papper hemma istället för då har jag ju tid för lite annat emellan…som tvätt och sånt där kul :)

Totte & röntgen

Igår var Sorunda-folket hos oss och dem tog med Totte. William blev superglad och ville genast gå ut och gå med hunden. Så efter lite lunch och kaffe tog vi en promenad i det sköna vädret, fast lite blåsigt var det men ändå skönt. Tog ju med nya kameran förstås. Jag är inte så bra på att redigera bilderna i Paint Shop Pro 7, men jag försökte i.a.f. På Totte-bilden använde jag nåt som hette ”fade correction” inställd på 5. Tyckte bilden blev aningen ljusare och färgerna lite klarare. Ni kanske har nåt annat knep att få fram färgerna mer i en bild?

När vi var ute…och inne…lyckades William gör illa sin armbåge. Både på grund av kick-bike och lite bus med Billy-kompisen då han for rakt in i kanten på en låda. Den såg lite svullen ut och i morse grimasera han illa och tyckte det gjorde mer ont. Så vi åkte till jourmottagningen och träffade en otroligt glad doktor som även fick titta till mitt finger där en liten blodådra (eller nåt) spruckit. Han skickade William till röntgen och till mig sa han bara -det här häääänder, det är i n g e n t i n g faaarligt, på brytande svenska och tjisande ögon. En riktigt lustig doktor som verkligen fick en att slappna av :) På röntgenavdelningen gick det rätt så fort. Danne följde med in och sen när vi väntat en stund ville de även röntga den andra armbågen för att jämföra. Till slut fick vi åka hem, ingen spricka…puh! Skönt! Med en resa som snart står för dörren så vill vi inte ha några mitellor eller gipsliknande grunkor nu!

Tokspel

I förra veckan fick vi en halvstressig morgon, som kan hända ibland. Det gick bra till en början fram tills jag ber barnen stänga av barnprogrammet och borsta tänderna. Då börjar snigelfarten och tjatandet om både det ena och det andra. Samtidigt (!) som jag själv ska få med mig allt så vill båda två ha min uppmärksamhet samtidigt såklart.
William undrar var sina kort är…kort? yogi-yo-kort eller? –nää, du förstår ju inte vilka jag menar! utbrister han. –ja men jag hinner inte hjälpa dig och leta nu! säger jag.
Emma vill helt plötsligt ha matsäck med sig…-men det är inte ute-dag idag Emma….jämmer o elände.
Under denna tid har jag i mina nävar/armar: handväska, matpåse, hemmanycklar. Jag rotar i min ena jacka, för jag skulle byta jacka, efter visa-kort och annat. Får tag i det och ner med det i handväskan.
(Danne är också sen och är på väg ut)
Känner mig klar och barnen tjattrar. Plötsligt är mina nycklar borta. Ut på altan för det är så stimmigt i hallen och rotar igenom min väska.
Danne säger: -du ser ut som om du ska bli tokig!?
-ja jag blir det också för nyss höll jag i nycklarna och nu är dem bara borta!
Jag känner verkligen hur min hjärna börjar lösas upp.
Jag ber barnen gå och sätta sig i bilen så jag får leta i lugn och ro.
Jag letar på golvet, häller ut allt i handväskan på köksbordet, snurrar runt lite överallt, tar mig för pannan och tänker att snart tokgrinar jag. Jag hade dem ju nyss, hur kan de bara gå upp i rök? Jag kan ju inte åka till jobbet utan hemmanycklarna, Danne hade ju redan åkt.
Till slut rör jag vid matpåsen och hör hur det skramlar där i, då har dem slinkit ner där. Ibland blir det bara för mycket :) Så här efteråt låter det nästan komiskt, men …ibland undrar jag om jag ska bli knäpp…haha

Cantharellus tubaeformis

En timme i skogen och picknick-korgen full med trattkantareller. Mums! Jag är ingen svampexpert och vi såg en massa olika svampar, giftiga, trattisar och andra som jag inte har en aning om vad det är. Bäst att plocka vanliga trattisar så vi är på den säkra sidan.