Idag var en rätt jobbig dag. Emma skulle till barnläkaren för att ta prover då hon inte följer sin växtkurva som hon ska. Under en lång tid har hon stått stilla men börjar sakta kliva uppåt i kurvan igen meddelar läkaren. Idag är hon 126 cm och väger 21 kg. Vi får 1003 frågor om allt möjligt och så undersöker hon Emma. Härefter ska hon få ta en massa prover, typ 7 rör, eller var det 9?…jaja många rör i alla fall för att försäkra oss om att det inte är något annat tokigt som ställer till det för längden. I väntan på att få ta proverna gick vi korridoren mittemot till Folktandvården och bokade in en tid för att få Emmas tand och läpp undersökta efter olyckan här om dan. Hon trillade ju från kickbiken. Provtagningen gick bra, hon blev lite rädd men lyckades ta alla rör utan bedövningssalva. Vi var där i drygt två timmar med läkarbesök, väntan och provtagning inräknat, pust!
I väntan på tandläkarbesöket åkte vi hem och åt pannkakor ute i solskenet. Sen tog vi det lugnt en stund. Emma målade i sin nya målarbok vi köpt och jag nickade till i solstolen. Sen var det dags att åka igen.
Hos tandläkaren efter två röntgenbilder visar det sig att den riktiga, raka, framtanden har en fraktur! Ja, tandroten. Jag trodde inte att det var sant, helt sanslöst galet. Räcker det inte med alla andra tandläkarbesök hon ska få stå ut med i framtiden. Det finns liv i tanden säger tandläkaren men det här måste fixeras med tråd och plast. Så hon får alltså en provisorisk tandställning över tre tänder för att den ska hållas på plats. Det är heller inte säkert att den läker ihop, troligen inte säger dem. Jag blev orolig över bentransplantationen till käken hon genomgått, om den kanske fick sig en smäll. Men tandläkaren hade ändå tänkt skicka en remiss till specialisttandvården för dem att ta ställning om hur det blir med tanden. Det kan bli så att dem får ta bort den! Hennes fina riktiga raka framtand!…fortsättning följer…
Hur som helst var hon riktigt duktig och tog sig igenom alla olika moment tandläkaren behövde för att få dit den lilla rälsen. Hon skulle ha stenkoll på allt tandläkaren tog fram och ville ha förklaring på vad det skulle användas till och så vidare. Jag tyckte så synd om henne, och kände hur tårarna trängde, vad hon ska få stå ut med…Efter detta blev det glass, fast uppskuren i bitar då hon nu inte får bita av något samt bara äta mjuk kost…hm, känner igen det där.
