I min bagarstuga

Idag har William varit hemma förkyld,…! av alla dagar så blir han förkyld nu. Dock har han ingen hög feber och har lagt sig tidigare än vanligt två kvällar i rad. Han verkade lite piggare ikväll så vi får väl se imorgon bitti på självaste skolavslutningsdagen hur han mår. Jag har i alla fall gjort en tårta som jag brukar och eftersom William ville ha en stor tårta så gjorde jag en dubbel sats. Det är himla krångligt, jag höll på att glömma att dubblera äggen till exempel,..och smöret. Alltså den här tårtan som har många namn, pinoccio och what ever… Den är inte så lätt som jag alltid tror. Det är stört omöjligt att få bort den från bakpapperet när den är klar. GLÖM…att den ser lika fin ut som när den precis är färdiggräddad!

Tänkte dekorera den imorgon med jordgubbar och grädde och banan (önskemål av sonen). Att ha grädden emellan är redan för sent. Jag har nämligen kladdat ihop de två jättekakorna ovanpå varandra,…kom på när jag var klar att jag skulle ju inte göra det förrän imorgon. What Ever! Den blir nog as-god ändå. William tog kort på mig i köket,..jag är superkoncentrerad och där har jag precis bara börjat. Det är såå skönt att lyssna på musik och stänga allt annat ljud ute för en stund. Jag ser inte speciellt glad ut, men jag var glad,…faktiskt jätteglad! Men jag ser antagligen ut så där i profil…

Efter skolavslutningen

Jo, efter skolavslutningen blev det ju inget fika på ängen för det var så kallt och regna till och från. Vi åkte hem och åt lunch samt packade. Vi skulle åka till Stockholm. Jag hade gjort kalastårta som skulle med så på med grädden och bären. Fullpackad bil, vet inte hur vi alltid lyckas med det, och så for vi. Först hem till farmor och farmor för att äta god plommonstek och till efterrätt kalastårta förstås. Lite senare kom vår vän Peter och så åkte vi hem till honom för att umgås, se på hans jorden-runt-bilder och sen var det krama kudde som gällde.