Kategori: familjeliv

Vers nummer trettioelva

Posted on by Lisa

Julspel i kyrkan slutar alltid med en melodi som är väldigt uppiggande. I refrängen hör man ”var glaaaaad, var glaaaad….nana nana nana naaaaaaaa…var glaaaad var glaaaad…,och så vidare. Sen när man tror att det är färdigsjunget så börjar vers trettioelva känns det som. Jag blir alltid full i skratt och sjunger bara med i refrängen för det är det enda jag kan,…psalmboken glömmer jag alltid.

De borde ha den där melodin i början istället för det känns som att alla bara sitter och väntar på att den ska ta slut, och så kommer en ny vers, en ny, en till och en till, och sen!…sis….och en till. Sen SISTA versen och då tar alla barnen i från stortårna och då blir man lite rörd faktiskt.

Prelle då, jo han maler på som alltid, väldigt tålmodigt om …eh, om något väldigt förnuftigt säkert och då är det väldigt rörigt bland alla på kyrkbänkarna.

Legobygge

Posted on by Lisa

Det händer att flitighetens lampa lyser lite extra starkt och barnen får till detta fantastiska. De har byggt tillsammans! Ofta ligger legot där bara, särskilt alla Bioniclegubbar ligger bara där och dammar. Men plötsligt åker det fram.

Lego är ju en bra leksak faktiskt, man behöver ju faktiskt inte ritningar utan man kan ju använda sin egen fantasi, som barna gjorde här till exempel med denna stora båt. Samt att man kan leka med det långt upp i ålder.

Jag minns hur jag själv byggde hus och trädgårdar av mitt lego där gubbarna fick bo. Jag tror det blir lite lego i julklapp faktiskt, för när de byggt den här stora båten så fanns det inte så mycket annat kvar. Lego kan man väl inte få för mycket av?

Kokosnöt vs pepparkakshus

Posted on by Lisa

Idag har vi hängt ut lite fågelmat. Talgbollar och en kokosnöt för att vara exakt. Min fågelmatare är borta men jag kanske köper en ny någon dag. Åh, vad glad jag skulle bli om jag såg en fågel sitta på den där kokosnöten. Fast grejen är att när jag tog bilden stod jag riktigt nära, jag kan stå längre ifrån också och komma ganska så nära inpå men då får jag klä på mig ordentligt om jag ska stå ute och lurpassa på jåglarna.

Pepparkakshuset har ju varit klart ett tag men fotograferade den inte förrän idag. Så här ser alltså vårt första pepparkakshus ut, ett litet miniatyrhus eftersom inte degen räckte längre än så. Snögubben är gjord av godis och strössel. Bomull hade vi inte heller så det är lite vitt prasselpapper runt tallriken den står på.

Med kamerorna…

Posted on by Lisa

…gick jag och barnen ut för att fotografera i vårt vita vinterland. Ja för William har äntligen fått sin premie han har tjänat ihop från Bra Förlag! Han blev såå glad, det riktigt lyser om honom. Han är mäkta stolt…och vi med. Han kämpade på med att sälja ur jultidningen och nöjde sig sedan när han kommit upp till premienivån där han kunde välja sin Samsung. En riktigt fin kamera med 5x zoom, han fick med ett minne och en väska också.

Så vi gick ut, jag med min kamera och han med sin. Emma följde med och fick vara modell och klättrade i träd och gjorde snöänglar.

Snön virvlar

Posted on by Lisa

Den här helgen har inte gått förbi som alla andra. Det har bara varit jag och barnen i helgen. Mannen fick söka akut och blev inlagd på sjukhus. Lite olika värden i kroppen som inte stod rätt till kort och gott, mer vill jag inte skriva för jag vet ju inte om han vill det. Vi var och hälsade på honom igår och han mår bra i det stora hela. Han längtar hem och vi längtar efter honom, troligen får han komma hem imorgon.

Här hemma har det bakats en hel del, både lussebullar och pepparkakor. Idag var barnen ute till och från i blåsten, det var ganska så kallt så det var bara korta stunder åt gången. Jullådor har slitits fram ur garaget, inte helt lätt kan jag säga, och ljusstakar och allt annat junk kom fram. Nä inte junk, men det kan bli för mycket av det goda ibland. Jag fick hejda barnen lite annars hade de gärna fyllt fönsterbrädorna på höjden.

Så i morse var det då första advent helt plötsligt känns det som och igår inhandlade vi blockljus, ljung och pepparkakor. En tub risgrynsgröt hamnade i korgen också som vi åt i morse.

Till sängs

Posted on by Lisa

Dessa två böcker har jag lånat. Jag är väldigt nyfiken så jag måste lägga mig bums och läsa. Det är en om genusfällor och genuskrux i vardagen, och den andra om barnets rätt att vara en egen individ och hur vi som föräldrar kan lära oss förstå, uppmuntra och stötta.

Mörkt och kallt

Posted on by Lisa

Nä fy för det här trista kalla mörka vädret. Hellre blå himmel och stora snöflingor som sakta dalar. Jag är så frusen,..och inte blir det bättre av att sitta i innebandyhallar direkt.

Inte mycket till uppdatering i helgen, orken har inte funnits där. Det händer saker hela tiden, men det är väl det som är tjusningen med familjelivet också. Tänk vad konstigt det skulle kännas annars. Helgen har bestått av innebandy, besök från Sthlm, bio, jobb och mera innebandy. I stora drag.

Lite mer ingående så gick innebandyn bra för dottern, oavgjort och en match vunnen. Jag var matchvärd och konstaterade att det är roligare att hjälpa till i kiosken. Sonens innebandymatch gick inte så bra, de var så få och kämpade så gott de kunde men det räckte inte hela vägen.

William bjöd två kompisar på bio istället för att ha kalas hemma på sin 11-årsdag. De såg Jackass i 3D och var mycket nöjda och glada efteråt. William fick presentkort av dem och har idag köpt sig ett dataspel och en innebandyklubba, klubban var dock för egna pengar. När de var på bio jobbade jag in lite flex.

Hipp hipp hurra

Posted on by Lisa

I morse sjöng vi, lite presentöppning och efter jobbet slängde jag och Emma ihop en tårta. Vi gjorde mysigt på bordet, släckte ner, tände ljus och sen fick han blunda sig fram till bordet. Stora ögon och en önskan blev gjord…hemlig förstås. Lite presentöppning igen och smarrig tårta.

Min stora

Posted on by Lisa

Imorgon fyller William 11 år. För 11 år sedan födde jag mitt första barn. Helt fantastiskt otroligt och allting gick jättebra. Efter dryga 12 timmar var han alldeles färsk med sina 50 cm och 3600 gram. Idag är han snart på väg upp i min längd, nu 146 cm och typ huvudet kortare och väger 30 kg. Det är inte ens att tänka på att bära honom till sängen inte, knappt jag orkar lillasyster längre. Nä, han får stå på sina egna ben och det gör han.

Även fast han blir 11 så känns det som att tonårstiden redan börjat, och har den det så hoppas jag att den inte blir värre än så här. Det känns ibland som han redan börjat sin frigörelseperiod, som det så fint heter, från oss. Men det går upp och ner. Jag ska inte orda något om det nu för det blir så långt.

Han är så snäll och rar och även fast han och lillasyster har i stort sett dagliga fajter så tar han hand om henne till 100% när det verkligen gäller. Han kan, och jag vet det, han är kärleksfull och har inte svårt för att visa känslor av alla de slag. Världens skönaste garv och fortfarande det där buset i blicken.

Hans stora intresse är ju innebandy och tränar 2 ggr/v samt har matcher var och varannan helg. Däremellan är det läxor, dataspel och vila som gäller. Kompisar också förstås men vid den här årstiden så blir det inte lika ofta. Inte mycket tid till att hänga ute på kvällarna och busa runt.

Ikväll ska jag slå in hans presenter. Pssst, det är ett par hörlurar modell större, skiss-set med blyerts, kol, sudd, vässare och ett skissblock till. Taget från hans lista,..mycket tekniska prylar på den listan kan jag säga men det kommer en jul också. I september månad fick han en present i förskott av morfar, brädan. Fotot är taget i Egypten, klicka för större.