Vers nummer trettioelva

Julspel i kyrkan slutar alltid med en melodi som är väldigt uppiggande. I refrängen hör man ”var glaaaaad, var glaaaad….nana nana nana naaaaaaaa…var glaaaad var glaaaad…,och så vidare. Sen när man tror att det är färdigsjunget så börjar vers trettioelva känns det som. Jag blir alltid full i skratt och sjunger bara med i refrängen för det är det enda jag kan,…psalmboken glömmer jag alltid.

De borde ha den där melodin i början istället för det känns som att alla bara sitter och väntar på att den ska ta slut, och så kommer en ny vers, en ny, en till och en till, och sen!…sis….och en till. Sen SISTA versen och då tar alla barnen i från stortårna och då blir man lite rörd faktiskt.

Prelle då, jo han maler på som alltid, väldigt tålmodigt om …eh, om något väldigt förnuftigt säkert och då är det väldigt rörigt bland alla på kyrkbänkarna.

2 thoughts on “Vers nummer trettioelva

  1. Hej-Hej!

    Ja, det är väl inte bara barnen som blir otåliga när det drar ut länge i kyrkan vid skolavslutningarna – även vi föräldrar kan allt känna av lite krypningar här och var i kroppen när vi tycker att… Ja, vad det nu är vi tycker!? <:-) Men visst är det ändå mysigt att ha avslutning i kyrkan!!

    GOD JUL!!! :-)

Comments are closed.