Julefrid

Ja det blev faktiskt en väldigt lugn och skön jul. Vi var iväg till Stockholm och firade med släkten. Självklart lite ivriga förväntansfulla kids men så är det ju. Man minns ju själv. Och tänkt vad man kan bli glad när tomten kommer med strumpor ;) Fast hade det bara varit strumpor så hade det väl inte varit så kul förstås. Fast strumporna var en nödlösning då vi upptäckte att Emma satt med två stora hål på hälarna!…I år bjöd vi inte in tomten. William förstår ju att det är nån som klär ut sig, Emma förstår typ ibland eller nåt, storebror har väl skvallrat men hon är väldigt nyfiken ändå. Och ibland ser det ut som om storebror undrar lite ändå även han. Vi hängde ut julstrumporna i ett träd på tomten som tomten lade sina klappar i och sen kom han och knackade på och småpratade lite och sen fick han gå. Skönast för alla tror jag..hihi.

Sen blev det papper överallt av alla klappar vi öppnat. De största fick komma sist. En spel-stol till William och en keyboard till Emma. De blev superglada. När vi kom hem hade vi sparat ytterligare en varsin klapp för de var onödiga att ta med på resan. Emma fick sin efterlängtade dataskärm och William fick GuitarHero. Vilket spel! Jag har också provat, rätt så kul och jag klår sambon kan jag säga…HA! *flinar*
Väljer att visa två bilder som inte är så där väldigt klara. Jag tog dem utan blixt för att få med den mysiga stämningen och jag tycker i.a.f att de känns mer levande såna där bilder. De andra bilderna tagna med blixt är också fina men så väldigt …jag vet inte hur jag ska uttrycka mig,..så väldigt kalla på nåt vis. På vissa ser det ju ut som om ett UFO landat utanför och lyser in i rummet. Inte alls smakfullt! Så jag visar dessa där barnen sitter förväntansfullt vid paketen samt ett där William nästan är på väg att dyka ner i högen.

Snälla tomten…

Om jag ska vara lite materialistisk så skulle jag vilja önska mig en leksak, eller rättare sagt flera stycken och gärna från Panduro. T.ex ett presentkort på Panduro skulle göra mig glá! Ett eget scraprum hemma till det skulle ju vara det ultimata! Ja, du kan ringa till Simon&Tomas på TV3. Om de kom hem till mig och såg hur jag tar hand om mina dyra scrap-grejer så skulle de få slaget! De ligger fortfarande huller om buller i gamla skokartonger, ståendes rätt på golvet bakom vår soffa. Snart har spindlarna byggt bo där i.

Men om jag ska vara lite mer human så önskar jag mig ingenting. Bara att vi alla får vara friska och glada, och att tomten kommer till våra barn även fast de på ett utvecklande sätt trotsar så in i norden. Samt att min scrappar-anda sätter fart snart igen.

Absoluta favoriter

Dem här bilderna är mina absoluta favoriter som är tagna på mig och Danne. Jag gillar ljuset över bilderna och spontaniteten. Det var kul att Danne var med och trasha lite på slutet. Jag kan tänka mig att det blir en förstoring av någon av dessa. Tänk vad coolt om man skulle göra en fototapet, en fondvägg nånstans. Klicka gärna på bilderna.

Längtan

Nu ska jag bjuda er på lite bröllopsbilder – alltså post wedding – efter bröllopet. I Thailand träffade vi vår fotograf och gick längs stranden för att fotograferas lite. Ju längre bort vi kom desto mindre folk, perfa! Fast det var ju en del som säkert undrade vad vi höll på med, men just då så tänker jag inte så mycket på det. T.o.m när jag ser vissa bilder så kommer jag inte ens ihåg att jag t.ex vinklade foten på ett visst sätt, eller nåt annat…men vad GÖR jag där på bilden egentligen, kan jag tänka. Dem här bilderna är tagna innan jag gick iväg själv med fotografen och hans assistent,..(hm hur lät det där). Ja alltså innan jag traschade klänningen ordentligt. Barna orkade ju inte gå med i 4 timmar, knappt så att jag orkade själv på slutet.

Det är bara att titta och längta!

Bang Niang Beach

Kolla kokosnötterna i bakgrunden

Barnen blev så varma efter ett tag,
så ett svalkande bad var enda lösningen.

Glad yngling!

Julprojekt

Tänk att det ska ta flera kvällar och nätter för att få ihop ett julprojekt! Beror ju på vad det är förstås, men vi har typ gett upp vid halv 2-2 på natten för att det bara krånglar hela tiden. Mer kan jag inte säga för dem som ska få läser nämligen här. Men jag hoppas verkligen att dem gillar det, fattas bara!…så som vi har slitit! Hrmpf! Näädå ingen fara jag menar inte allvar.

Idag var jag och hela Örebro län i Marieberg och julhandla. Fast jag visste exakt vad jag skulle ha så det var bara att knata på. Först åkte jag till IKEA och köpte 2 olika tygrullar till Emma, ett skrin med sax och sånt där i, sytrådsrullar i olika färger. Hon kommer bli supergla tror jag. Sen in på Cubus för att se om det fanns nåt fint att handla för presentkortet jag fått av farsan. Det blev ett par nya mjukisar i velour (heter det så?), gråa, sen ett ljusblått linne och en annan söt grå jumper av nåt slag med lite knappar och skärning under bysten. Fast det finns kvar av presentkortet men jag tror jag väntar tills de får in lite nytt efter jul. Men det var väl behövt med nya mjukisar!

Sen Panduro nästa där jag köpte lite … nej det kan jag ju inte skriva. HYSCH!

I.a.f när jag kom HEM! Läs noga nu. Så står det en äkta julgran i vardagsrummet! Ja en riktig alltså. Åh, så myysigt va?! Färdigklädd, vilken överraskning. Vi har ju annars plastgran men den är så skitig o ful nu så jag ville helst inte ta fram den. Sen så är den för stor för vårt living-room för den delen. Och den här nu levande granen i vår stuga (tegelhus) är lite mindre variant, supersöt :) Sen så hade mannen i huset gjort egen glögg, och julskinka stog i ugnen också. Vojne jag tror jag svimmar.

En skön dusch

Nu kan jag äntligen få ta en lång skön dusch med en högtrycksstråle,…nä inte riktigt men nu är det tryck i grejerna igen tack vare min käre man som är så händig. Han har…eh, han har..ja han har alltså lagat duschkabinen invändigt på nåt vis, ja typ bytt nåt eller rengjort nåt eller vad det var. Struntsamma, nu fungerar det som det ska i.a.f.

Mintkyssar

Bild lånad från www.recept.nu

Och så var jag ju tvungen att prova göra egna mintkyssar såklart för dem är ju så goda! Barnen ville båda hjälpa till, fast jag var lite skeptisk till det för jag visste ju knappt själv hur man skulle göra. Hade inte tillräckligt med florsocker, ej heller någon ätticka. Så William skickade jag över till grannen för att låna lite.

Sen skulle man alltså koka florsocker, ätticka och vatten…så långt allt okej, men sen då? HUR LÄNGE SKA DET KOKA?? Det står inte hur länge utan bara tills det är dags att göra fingerprovet!? Sen står det att alltihopa ska ta 1 – 1½ timme..? Men det hela började med att ättickan var slut, konstigt sånt brukar väl inte ta slut?..så William sprang över till grannen och hämtade det åt mig. Vi kokar, kokar och kokar, det händer ingenting. Undrar om det beror på att jag egentligen inte hade exakt 4 dl florsocker hemma. Så William sprang över till grannen igen för att hämta mer florsocker. Vi kokar och kokar och till slut får jag be barnen gå så jag får lära mig hur man gör det här. Lite besvikna miner går iväg.´

Till slut tycker jag väl att jag får till trådprovet och häller upp allt i en skål för att svalna. Sen häller jag i några droppar pepparmyntsolja och så ska man låta det stå i vattenbad och mosa med gaffel till en fin flytande smet. Eller hur att den är flytande??…så jag hällde i lite kokat vatten så blev det lite mer medgörligt. Klickade upp små ljuvligt runda mintkyssar på bakplåtspapper…STOP! NOT! Klickade upp små/stora olikformade tjocka/smala mintkyssar på bakplåtspapper. Sen fick de stelna. Under tiden låg blockchokladen i vattenbad…tyyyp 3 – 4 ggr om! Sprang nämligen fram och tillbaka mellan kök och till Danne för att hjälpa honom med ett julprojekt vi gör. Så till slut fick jag slänge den där chokladen som inte gick att smälta upp någon mer gång för den vart alldeles konstig och trög. Ny choklad i vattenbad alltså och sen klickade jag på det på mintkyssarna. In i kylen och nu ligger de i en burk. Jag har inte hunnit smaka än för jag hade redan borstat tänderna kl 0.30 inatt när jag la dem i burken.

F-n att det jämt ska bli så krångligt när jag ska baka!

glasyr glasyr

I helgen köpte vi pepparkaksdeg och barnen blir alltid lika glada när de (äntligen) får baka. För den som känner mig vet ju att jag inte är så förtjust i det. Pepparkakor blir så mycket godare med lite glasyr på. Här har vi helgens resultat. Jag måste ju säga att de där Pippi-formarna är väldigt söta, men det är alltid lika svårt att få armar och ben hela.
Om man klickar upp bilden större så ser man ju vad som kan bli kvar på vårt bar-häng som jag kallar det. Ja den som Emma verkligen HÄNGER på. Det är bland annat (för man ser ju inte hela bänkskivan) Försvarets hudsalva, nässpray, skruvmejsel och en ficklampa. Ringklockan brukar faktiskt stå där. Vågar jag säga att det redan har hunnits ändra ser jag nu därifrån jag sitter och skriver. Det jag nämnde först ligger nån annanstans (inte där det ska vara) och nu finns där en reklamhög samt en trasig flagga från Riddarspelen på Gotland.