Gokväll! Det har ju varit helg, och jag har inte hunnit blogga något alls, katastrofalt dåligt. Men det var ju toppenväder och jag har till exempel fått lite rensat i en utav mina rabatter, och köpt hem lite nya krukor.

Jag och mannen var ute och åkte en sväng i helgen, och plötsligt jäms med landsvägen kanske ett tiotal meter från bilen ser jag en rovfågel av något slag,..precis redo att ta något slags byte. Vi var så nära! Och vaaaar låg kameran? Jo i baksätet såklart, så vips var det ögonblicket borta. Jag hade lätt kunnat veva ner rutan och fotat den i farten.

Så istället får ni se Tusse, som får sina fnatt nu när våren kommit och han är utekatt. Springer ut och in och med all världens fart. Gnagt på lite vissna blomblad, och så blir han kammad..vilket behövs. Har även tagit bort en fästing på honom redan.

Tycker ni det blir bra att visa fotona i den stora storleken, eller blir det jobbigt? De går fortfarande att öppna i bildspelet. Eller skall de vara i mindre storlek, innan de öppnas för större storlek i bildspelet? Detaljer detaljer,…

…

…

…

…

Under lång tid så har Tusse haft en knöl på magen och vi har undrat vad det kan vara. Han har inte verkat må dåligt av den men nu när mars kom och det var dags att kastrera denna lille hankatt på sju månader, så passade vi på att kolla upp knölen samtidigt.

Hos veterinären visade det sig att det var ett navelbråck som behöver opereras, då det annars kan bli så att tarmarna letar sig ut där med tiden. Så det blev både kastrering, navelbråcksoperation och öronmärkning som tog dryga timmen.

Väl hemma fick han ligga på en filt framför en värmande brasa. Efter ett tag började han rycka till lite och det var ingen rolig syn att se honom så lealös men ändå ha ögonen öppna. Han låg väl en timme och försökte plötsligt gå iväg och det gick ju inte alls bra, han ramlade bara ihop av narkosmedlet som fanns kvar i kroppen. Fick passa honom ett tag och fösa ner honom i filten igen och sedan sov han ett tag. Vaknar, och ska vingla iväg till vår säng och lyckas hoppa upp. Jag har hjärtat i halsgropen så fort han rör sig och är rädd för att snittet ska slitas upp. Efter en timme där, ner igen och vila någon annanstans. Ingen mat, inget vatten förrän han slutat vingla och det tar lång tid och sedan somnar han för natten.

På morgonen är han ju superhungrig och törstig, men han får inte vara glupsk för då kan det komma upp igen. Och ju mer tiden går desto piggare blir han ju också naturligtvis. Idag två dagar efteråt är han vanliga Tusse igen och har lyckats äta ett stort hål på min nya toffel. (Se instagram)

Nu har han ett långt ärr på magen och får inte lyftas på 2 – 3 veckor, ej gå ut (vilket han inte fått göra än ändå) och vi får inte locka honom till lek. Det blir dock svårt att få denne vilde att hålla sig någorlunda lugn när han får syn på Sotis.

…