Jag har inte hunnit berätta att tussebus smet för en vecka sedan. Jovisst han passade på att smita förra lördagen när vi hade främmande här. Vi var alla jättetrötta efter den långa promenaden på isen, innebandymatch, hem och åt sen middag, eldade och segade ihop i tv-soffan.
Hade altandörren öppen då det blev så himla varmt av kaminen, och tänkte inte på att nästa altandörr också var öppen. Ingen såg Tusse gå förbi så han måste ha smugit ut bakom soffan. Vi förstod inte att han var borta förrän sent när min pappa åkte hem och råkade få syn på en katt som korsade gatan med en yvig svans i vädret, väldigt lik Tusse.
Så vi gick ut och letade lite grann och försökte locka med mat, men ingen Tusse i sikte. Han var ute hela den natten och kom inte in förrän tidigt nästa morgon. Den lille rackaren! Tur att han hade läkt ihop ordentligt efter operationen, vi hade ändå tänkt släppa ut honom veckan efter. Så numera är han utekatt och lever livet!
…
…
Vilken tur att Tusse kom tillbaka tills sist!
Absolut, man blir ju lite orolig!
Ja, han kände kanske själv att det var dags att få vara ute igen!? :-)
Idag har det varit solsken här, men det är fortfarande ingen vårvärme att skryta med så några längre stunder utomhus blir det inte. Fast jag har iallafall varit ute och gått två stycken tretti minuters-promenader. Behövdes efter alla ägg och sillbitar mm mm! :-D
hihi, jag har också kommit iväg på promenad. Jobbigt,…men välbehövligt.