Bäcken tar med sig våren

Den här bilden är härlig, tycker jag då, för jag får den där vårkänslan av den. Det är mysigt att ta en promenad nerför vägen där det rinner och porlar, man andas och känner bara…lugnet…inget annat än vatten som rinner och lite småfåglar som pratar, i bästa fall.

Som jag sagt förut så är landskap inte min grej, men den här fick jag till enligt min egen mening. Förstora gärna, bara att klicka. Bilden sätter igång fantasin..på mig i alla fall. Eller så är jag bara trött och behöver knyta mig nu. Det borde jag också göra för jag har besök av pappsen och imorgon ska vi på auktion! Äntligen!

Finalist hos storbloggaren och frrredag!

Är det skönt eller är det skönt att det är fredag!?

En rolig grej med denna fredag är att jag är en av finalisterna hos STORBLOGGAREN! Nu måste ni ju bara gå in och rösta på min blogg där, pretty pliiis! Och glöm inte! Man får till och med rösta en gång om dagen fram till och med måndag.

Ett litet klick i hans högra meny så blir jag superglá!

En liten smygtitt

Ikväll bjuder jag på en liten tjuvkik på senaste teckningen. Den är ej klar och jag har än så länge använt mig av blyerts. Funderar på kol igen men jag får se hur jag gör, blir jag riktigt nöjd med teckningen så kanske det är dumt att kladda kol på den. Den här har jag fått inspiration utav två olika bilder som jag även kommer att visa när jag är klar med teckningen. Tänkte att det kunde vara lite kul att se referensbilden och sedan min tolkning.

För att göra er ännu mer nyfikna på den så finns det även en bil med på bilden…ja jag vet, jag ritar bilar liksom. Teckningen är stor som ett A4-papper, eller liten som ett A4-papper snarare för det är inte mycket till yta att jobba på. Kopieringspapper dessutom… Till slut, lite materiella ting nedan.

När visionen finns där

Det är så skönt när jag har lust att teckna och känslan samt fantasin bara finns där. Nyss fastnade jag med en bild som jag även färglagt med Neopiko, men egentligen inte är helt färdig med. Jag vet inte hur jag ska fortsätta med den… så jag låter den vara ett tag.

Istället har jag haft en annan vision/känsla jag måste få ur mig ner på papper, även denna med kol. Men först blyerts…och nu måste jag fortsätta innan jag blir för trött.

Vadå för tårta?…

En läkare hos oss sa i fredags att han skulle minsann bjuda oss sekreterare på tårta för vi är så snälla och hjälper honom med allt möjligt som datorkrångel med mera. Först trodde jag det var ett aprilskämt, men han var mycket bestämd. Så igår kom han förbi, även fast han var ledig, med en tårta. Han förklarade med Ica-påsen dinglandes och tårtkartongen på högkant att här är tårtan och vi skulle lämna lite till sjuksköterskorna också.

-ja absolut, såklart vi gör..sa jag samtidigt som jag tänkte ”sluta ruska på påsen! tårtan går ju sönder, vad ska vi då äta!”..

Han sa mycket mera men jag hörde bara det sista för han pratar så fort. Innan jag ska åka hem för dagen var jag ju tvungen att kolla in tårtan. Var är tårtan? Inte i kylskåpet, inte på bänken, inte under bordet…Till slut öppnar jag frysen.

Men duh! ! han kan ju inte lägga den i frysen tänkte jag, vi ska ju äta den imorgon. Vad är det för tårta egentligen och scannar snabbt av den. Stor, röd, kartong, okänd logga, text, utländsk…ställer den fint i kylskåpet med en tydlig lapp på ”Till alla! Från (läkarens namn) Hälsn Lisa, sekr”. Jag tänkte att det kan vara bra för alla att veta det, för det händer att kakor och annat bara plötsligt står på bordet och man vet ingenting om någonting.

…

Idag glad i hågen säger jag till en kollega som inte visste om detta.
– (Doktorns namn) kom med tårta igår! Snällt va?
– mmmmm, du såg inte att det var en glasstårta eller så?..
piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
-VA!? nä? Var det?….känner hur hela min värld rasar, så pinsamt!!

Jo, mycket riktigt. Där i kylskåpet står den fina GLASS-tårtan från Kling i Mariestad och ser alldeles ihopsjunken och tillplattad ut. Plasten runt gör ett tappert försök att hålla den uppe. Men så fort vi öppnar plasten så börjar det rinna lite här och där, ..jag smakar lite på vaniljen och en chokladbit. Gott…men vi konstaterar att det nog bara är att kasta.

Jag har sopat igen alla spår efter den mystiska tårtan…men vad ska läkaren säga, och vad ska jag säga när han frågar?

Hemma vid kylskåpet

Jag öppnar kylskåpet och tänker;

”Men varför har ingen kastat det här? Vad är det för något…usch det luktar konstigt. Är det en gammal pizzabit?…hm neej kanske paj, eller pannkaka…men från när?”

Går till mannen som ligger i soffan.

Vad är det här?

Han storler stolt och säger det är omelett som jag gjort idag. Fråga William, den var jättegod!

Fjäril kalasar på vitlysing

Här om dagen såg jag och Emma en stackars tillplattad fjäril på gatan. Har de kommit redan tro? Eller har den legat där sedan sommaren och nu kommit fram under snön? Ja, vem vet. Jag hittade den här bilden från förra året. En rätt fin bild på en fjäril som kalasar på en vitlysing. Har dragit ner färgerna i bilden. För just nu känns allt lite grådassigt ute. Det dröjer dock innan vitlysingen blommar, och jag hoppas även i år att den inte sprider sig till grannens uppfart.

Katastrof i garderoben

Min garderob är inte ens värd att kallas garderob, så gräsligt är det. Jag svor igår när jag inte tyckte att något passade mig alls. Så tråkigt, så obekvämt, så färglöst efter alla tvättar, håliga strumpor…you name it! Kom gärna hit med en lastbil full med nytt, nu! För jag har då f-n inte pengar till att köpa en massa nytt. Jag har kläder, men inte kläder som passar ihop. Jag menar, skulle jag ta på mig ett par skinnisar och en partytröja när jag åker iväg på innebandycup? Not!,inte skulle jag ta på mig jällevaremysisarna heller. Tar jag på mig vanliga leggings så har jag ingen lång tröja som passar till det för att kunna dölja min guppiga välsvarvade röv.

Till och med dottern har mer och finare kläder än mig. Hon vill däremot inte använda dem allt för ofta. Om hon fick välja skulle det vara innebandyoverallen varje dag. Här på bild är hon däremot lite mer uppklädd än vanligt, min sötnos. Det var innan vi skulle åka in och titta på melodifestivalen.

Vädret gör mig ju inte gladare precis. Men jag får stålsätta mig och göra en rensning kanske…eller nåt. Fast inte för mycket för jag måste ju ha något kvar…Sätt igång! … nu…