Det svider men kul är det!

På Gröna Lund finns det inga problem med att hitta någonstans att lägga pengarna på. Det säger bara svish svosh så brann dem upp. Ja, vi hade jättekul jue, men ååå vad det svider efteråt. Mannen är dock ett strå vassare än mig på att köpa lotter och spela på hjul och sånt. Det går inte att ha med honom på sådant.

 

 

Efter våra åk med berg och dalbanor satsades det stort på olika stånd,…om vi vann? Nope! Fast jooo William vann någon plastmask som lyser. Emma hade turen att charma personalen (eller så var det mannen som gjorde av med ett par hundra som dem tyckte synd om),..så Emma fick en pandanalle, hur söt som helst. Behöver jag säga att nallen blev dyr?

 

 

Snurrigt värre

Vi drog ju till Gröna Lund. Där var det snurrigt värre och ryckigt. Mannen åkte Jetline med William och stackars William såg skräckslagen ut men överlevde ju såklart. Efter det åkte jag Vilda Musen med William och Emma. Den var verkligen ryckig!…och jag skrek…hm, jag hörde inte barnen, bara Emma som typ -mammaa, du looovaaaaaa! Ja okej då den var kanske lite väl vild den där berg och dalbanan. Men så fort vagnen stannat så skrattade hon och tyckte det var jättekul. Bilden man fick köpa efteråt var ju också lagom rolig …hrmpf! Det fick bli en nyckelring till Emma. Fick till en riktigt bra bild när mannen åker Jetline med William, förstora gärna upp den, dem sitter längst bak. Jag blev rätt så snurrig efter två åk med berg och dalbanor och ögonen dem rann av farten. Mannen är mer cool. Fast den där Insane, den sneglade vi bara på,..på långt håll.

Något nytt för mig

fotografiskaJo jag var ju på Fotografiska museét i Stockholm i helgen. Det var på tiden att träffa en gammal vän och det har varit tal om att göra något kulturellt. Så vi bestämde oss för nyöppnade Fotografiska. Den dagen var det så väldans blåsigt och kyligt ute. Våra planer var att ta ett glas vin i restaurangen innan vi började titta på utställningarna men dem sålde inget vin. Restaurangen var på plan 2, samma plan som en av utställningarna så det var ju enklast att börja där då. Det skulle vi inte ha gjort, med tanke på att vi var nya inom detta område. Det var nämligen ”Bodies” av Joel-Peter Witkin. Vi skulle nog ha läst igenom broschyrerna mer noggrant som vi tog på entreplan innan vi gick dit. Mycket groteskt och mörkt som lämnade oss ganska så oförstående. Vi var inte kvar där så länge.

Nästa utställning ”A photographers life” av Annie Leibovitz var ju lite trevligare. Mycket porträtt av kändisar i olika poser blandat med privata fotografier av hennes egen familj och vänner.

Sen kom vi till ”Ett barn blir till” av Lennart Nilsson. Helt fantastiska fotografier med skarpa färger på livets början. Där inne blev man nästan stum för det var så vackert och fantastiskt.

Slutligen ”The Birthday Party” av Vee Speers. Jag förundrades över att fotografierna på de utklädda barnen inte var i helkropp någon av dem. Det kanske är hennes signum, ingen aning.

Faktum är att jag inte sett någonting av dem här fotograferna förrän nu. Jo, jag kan nog känna igen en och annan bild att jag sett dem publicerade någonstans men inte vetat så mycket om fotografen. Jag vet inte så mycket nu heller men nu har jag fått en liten inblick. Efteråt kunde man köpa deras fotoböcker, planch eller ett vykort till exempel. Men jag köpte inget. Jag råkade fotografera med min mobil där inne och lite senare såg vi en skylt att det var förbjudet att fotografera där inne, borde jag ju ha förstått.

Resten av kvällen var kul med god mat och lite spring på stan.

God lunch på Muramaris

Efter begravningen åt vi god lunch på en restaurang vid Villa Muramaris 5 km norr om Visby. Den italienska konstnärsvillan anno 1915-1917 var tyvärr inte öppen men vi fick ta oss en titt i trädgården och lyssnade till kärlekshistorian om området.

Efteråt när vi kommit hem och bytt om ringer mina barn från fritids. Dem undrar hur det har gått, om jag varit ledsen och så. Ja, så jag sa som det var att jag är ledsen men att det var en fin begravning. Vilka goingar.

Elmia bilmässa

Ja, som sagt. Vi var där och det var riktigt kul, barnen hade också kul. Dem gillar ju bilar. Det var stora hallar (hall A var roligast enligt barnen, mest liv och rörelse där) och många bilar, tiden gick otroligt fort. Tog massa bilder men visar bara ett par stycken. Det är ju ett äventyr med stort Ä, en massa människor, som bara dem är kul att titta på. Ett stort plus att farbror Micke jobbade där och bjöd in oss på mässan. Kram!

  1. Det här var riktigt intressant, särskilt för William som gillar att teckna. Han är ju grym på att rita, ja ni ser ju alla teckningar på väggen. William önskar sig en sån där pennvässare som han har, bara sätta dit pennan och ”woiiiirrr” så är den vässad.
  2. Ramona Karlssons rallybil sponsrad av Barbie bland annat. Det dumma var att här fick jag en lätt hjärnblödning och varken fotade Ramona själv som stod bredvid bilen, eller bad om hennes autograf till barnen. Jag tänkte bara -”jag känner igen henne från någonstans” och så gick jag vidare…(?) PUUUKOOO! Jag måste ha varit lite trött då.
  3. Lindberg Bros Motorsport. Här gick vi också bara förbi, jag kan ju ingenting om sånt här. Men eftersom mannens bror jobbade på Elmia under dagen så skulle han fixa lite autografer från dem åt William.
  4. Den här bilden tog William, den blev lite häftig när solen lyste in på bilen. Han lånade vår mobil och fotade med.
  5. En snygg bil av många!

Vi ser Idol live – del 2(2)

mingelÄntligen får vi komma in, och som sagt bland de 50 första. Men vid scenen sitter alla småtjejer redan så vi går mot läktaren. Där är det även många rader reserverade men vi tar första bästa rad i mitten nånstans. Det fylls snabbt på med folk och bänken blir trång men det funkar bra. Framför oss får vi en man med stor banderoll men som tur var får man inte hålla den uppe hela tiden.

Det var riktigt spännande för William och jag tyckte även det var intressant att se hur allt går till. Det var kamerateam till höger och vänster, uppe och nere. En kille hade kontakt med publiken hela tiden och förklarade hur allt kommer gå till. Till exempel innan sändning så fick vi klappa takten till poppig musik för att få upp stämningen. Det sätter igång och William är verkligen koncentrerad och vi har kul! I reklampauserna får man sträcka på sig lite. Vi applåderar, tjoar, fotar (så gott det går med kompisens kamera) och sjunger (jag i.a.f) och jagar kameror :)

trott williamI pausen innan utröstningen fick man köa för juryns autograf om man ville, men kön var ju så lång så vi gick ut och handlade godis och gick runt bland sponsorerna ett tag. William ville ha juryns autograf också men när vi gick in igen var de inte där förstås,…attans. Men Eriks autograf fick han minsann ;) Läs del 1. Sen var det dags igen för sändning men innan det flyttade de runt publiken för en del hade gått hem, detta för att det ska se bra ut i bild förstås och några lyckliga tjejer fick flytta ner till scenen. Så sjöng Reza och Eddie igen och Eddie fick lämna tävlingen. Synd tyckte William. Fast han hejar mest på Erik.

Enligt en av mina kollegor och min pappa så såg de oss lite snabbt precis i början av programmet när TV-hallåan pratar i några sekunder. KUL! Jag letade upp programmet på internet men det där i början när hallåan pratar finns ju inte med…hrmpf! Reprisen missade jag också…attans igen. William tyckte det här var riktigt kul att vara med om!

Bild 1 – Vi går runt bland sponsorerna och kikar lite. Lite inspelning sker i bakgrunden, vet inte vilka det är.
Bild 2 – En trött William i pausen innan utröstningen när man får gå runt och kika lite. Bakom ser ni juryns stolar uppe till vänster.

Vi ser Idol live – del 1(2)

william redoVar ska jag börja skriva!? Jag får hjärnsläpp. Nu är klockan 21.30 och först nu kan jag sitta i lugn och ro och blogga lite om vår helg. Så då får jag hjärnsläpp, jag kommer säkert glömma hälften av vad jag vill berätta så ni får ha överseende om det ploppar upp lite tillägg här och där sen. Here it goes.

Fredag – Idol – Den stora dagen! En överraskning från oss på Williams 10-årsdag. Det blev mer och mer pirrigt eftersom han efter skolan plötsligt ska hem och duscha, klä sig fint i sin nya skjortan (gubb-kepsen var inte populär) och resväskan var packad. Han såg lite orolig ut och sa -Jag tänker INTE gå på rockfestival! Vi far iväg och inte förrän vi är i rätt område och letar parkering hör man från baksätet -Jag vet vart vi ska!! Vi ska till Globen och se Idol! He, ja det var hälften rätt. Idol men inte i Globen, de håller till i Nacka nånstans nu. Han såg ju förstås Idol-skyltar lite här och var, men det var det som var tanken :) Han blev så glad!

Vi ställde oss i kö direkt och fick stå i cirka 20 min sen släppte de in alla. Vi fick då en Idol-stämpel på handleden och ett varsitt nummer 41 och 42. Det betydde att vi var två av de 50 första de släpper in till läktaren. Nu fick vi vänta en timme så vi tog en korv och lite godis. Alla fick en goodie-bag av olika sponsorer. En påse med olika tuggummin och halstabletter t.ex. William var inte på humör för att bli fotograferad av mig men han var riktigt intresserad av vad alla gjorde runt omkring honom. Han fastnade flera gånger och bara titta och titta. Några sjöng karaoke (ett Idol-spel de lottade ut), andra fotade sig bredvid Idol-pappersdockor och så vidare. Det började samlas lite folk där ingången till läktaren var så vi ställde oss där också och stampade. Jag grämde mig över att jag inte tagit med min egen systemkamera istället för att låna en liten kompakt sak av en vän. Var ju osäker på om man fick ha kamera…men det fick man ju såklart och jag stirrade avundsjukt på de som tagit med sina systemkameror! Hrmpfff!!

eriks autografEfter ett tag kom två småtjejer med sin pappa. Tjejerna höll i ett Idol-block med penna.
-Ska de komma och signera?!…frågar jag pappan.
Ja när som helst sa han och han visade var blocken fanns, och där fanns även mössor så jag tog en varsin till barna. Han passade William så länge när jag trängde mig fram och tillbaka, ville ju inte förlora vår braiga plats vi stod på utan att förstå det! Sen kommer Idolerna och det blir lite trängsel. Snart är det vår tur…tjohooo….Meeeeen då kommer stora stygga vakten med sina stora långa ap-armar och spärrar av precis framför oss! Amääää! Mammas stora hjärta tålde inte detta och smörade lite för vakten att det är faktiskt Williams 10-årsdag…he Han tyckte vi fick sköta det själva så när Erik (Williams favvo efter Rabih) reste sig för att gå hör man mamman:
-Erik Erik! Snälla kan min son få en autograf…
och där fyller stora snälla vakten i att det är pojkens födelsedag. Och Erik gör det! TACK ERIK! Han kommer inte glömma det..och inte mammans tjoande heller ;)

Och eftersom jag nu är supertrött och det här blir för långt att läsa annars, så slutar jag här och det blir en del 2 av vår kväll framöver.
Bild 1 – Min 10-åring!
Bild 2 – Erik ger William sin autograf och skriver ”Grattis kompis” + namnteckning.

Tiden regnar bort

monark-1939

Bjuder på en gammal Monark från 1939, ser ni kedjan?…
man fick tydligen vicka på styret för att ta sig framåt.
Bilden tog jag på bilmuseét på Gotland.

Å detta regn och dessa långa dagar på jobbet. Det är inte mycket jag hinner få gjort när jag kommer hem. Allt jag vill och inte orkar göra som simmar runt som tuggat blött papper i min hjärna…ja det låter knäppt, jag vet inte vad jag babblar om. Jag vet att jag är trött och kommer snart gosa ner mig i sängen med en tidning jag köpte idag ”Antikvärlden”. Har inte köpt den förut men man kanske kan få lite inspiration. Jag håller ju på att slipa köksbord som ni vet, men det går inte så fort. Vill helst hålla på ute men det bara regnar och regnar. Igår när vi kom hem badade barnen i poolen även fast det spöregnade ute. Nähäpp sängen var det ja. Gonatten!