Tänkte bara säga att jag har en ny sida här. ”Amatörfotograf” heter den. Jag tyckte det kunde passa eftersom jag fotograferar en hel del.
Kategori: vardagsliv
..jag kan ju kolla ”döda vinkeln”..
Jag överlevde dagen, den långa dagen med en helt ny arbetsuppgift. Jag var en utbildare idag jag. En tung dag både fysiskt och psykiskt. Jag satt så himla tokigt också med huvudet tittandes uppåt åt vänster hela tiden och till slut kändes det rätt jobbigt. Så dyker jag inte upp imorron på jobbet så har jag nackspärr…fast kan man vara hemma för nackspärr?..ja om jag fastnar i ett läge åt vänster så kan jag i.a.f kolla ”döda vinkeln” när jag kör till jobbet…..mmmmeeeen jag tror inte det räcker. Fast nu ska vi inte ta ut händelserna i förväg…mannen kanske kan knåda lite ikväll.
Att utbilda var nog inte riktigt min grej heller…fast vad vet jag egentligen efter bara ett tillfälle. Längre fram kanske det känns annorlunda. Mitt i utbildningen blir det ett litet problem, just ett sånt problem vi INTE ville råka ut för. Just då. DÅ känner jag hur mina hjärnceller krymper! Men lite längre fram på dagen löste det sig ändå. Phuu! I det stora hela gick det bra idag, hoppas vi.
Glasklart, eller..
Nu så! Imorgon gäller det. Något helt nytt för mig. Jag ska utbilda mina arbetskamrater i nya datorjournalen, jag tillsammans med en annan tjej så jag är inte helt själv ändå och det känns ju bra.
Vi har gått igenom det om och om igen så nu hoppas jag att det kommer flyta på rätt så bra ändå. Blir lite smått snurrig ibland…andas iiiin andas uuuut. Tänk om det blir så rörigt så informationen bara går in och ut,…jaja jag hoppas verkligen på en bra dag imorgon. Ge mig en nätvibb eller nåt.
Annars så känns det som om den här veckan har swoshat förbi riktigt fort.
Glad alla hjärtans!
Idag har barnen varit ute i snön mycket, till och med jag och mannen tog en liten promenad i det soliga vintervädret. Det var inte så jättekallt idag och det var riktigt skönt.
Annars så fikade vi med morfar innan han åkte hem till Sthlm. Vi åt glass med fruktcoctail.
Till middag blev det pannkaka som vi lyxade till med lite vispgrädde. Ja, det var vår hjärtansdag, lite som alla andra nästan. Hur var er dag?
Goooo morron!
Gäääsp, halv 9 gick jag upp och började med frukost. Emma låg och pratade med mig och ville ha chokladtårta och när ska vi baka och en massa, till slut gick jag upp, hon somnade om ;) Jag visste inte att det fanns men jag hittade choklad-tårtbotten på Ica så det fick bli den. Vi ska ha vit marsipan över och emellan blir det grädde och bär. Vi får väl se om det går ner och gillar inte barnen den så finns det ju annat att äta.
Idag blir det åka iväg och handla det som saknas till kalaset och sen hem och rigga med ballonger, fiskdammen, göra tårtan med Emma och sånt.
Igår kom morfar och vi åt första semlan, mumma! Nä nu måste jag faktiskt fixa till mig lite så vi kommer iväg. Här kan jag ju inte sitta och hänga med kaffe i handen hela morgonen. Tjing!
Hur man får hjärtat att rusa
Idag åker jag hem efter jobbet på ett glatt humör. Har varit och handlat lite smågrejs till dottern som fyller 8 år imorgon. Är i min egen lilla värld…bra låt på radion och plötsligt! ..ser jag ett konstigt ljus, ett skarpt ljus…rött! Bromsa!! Jag tror inte att jag är medveten om varför jag bromsar, jag bara bromsar och tittar på hastighetsmätaren som sakta glider ner till 50 från …(och blir mer och mer medveten om att det är polisen som lasrar mig) …från cirkus 60…eller var det 70!?…nej nej, jag var nog under 60 i.a.f…ja under 60 var jag. Jag glider förbi i precis 50 och gör det hela vägen hem och sitter på helspänn och hjärtat rusar (tänker var är körkortet, nu blir det min första gång jag blir stoppad) HA! Ni tog mig inte den här gången heller..haha! (dansar hula-hula) Inte för att de har någon anledning att stoppa mig alltså, men jag bara väntar på den dan de kommer göra det och då är det bergis en riktig hotting som jag ska blåsa i påse för….blåsa för..aaaa blåskontroll.
Apropå blåskontroll. Mannen har en förmåga att dra till sig polisen. En vacker dag kör han hemåt, snart hemma ser han en riktigt snygg Saab, precis en sån som vi har med tonade rutor och allt. Den var så fin så han tittade noooga. Hemma ska han backa upp för uppfarten men det är folk ivägen så han vänder och väntar tills det blir fritt. Då kommer plötsligt den där Saaben upp för backen och ur kliver en civilare. Dannes tankar (!&#/?). När polisen knackar på rutan ringer mannens mobil. Det är sonen:
-pappaaaa får vi gå till backen…
-jag kan inte prata nu!
-vadådå, ah men får vi gå…
-ja men jag är här utanför alltså, jaja gå ni!
Polisen ser lite road ut och sträcker fram påsen. -Vill du blåsa här?, tack. Mohahahaha så mannen får göra en blåskontroll hemma på gatan. Jag trodde jag skulle garva ihjäl mig när han berättade det här :)
Vi och alla andra
Vi och alla andra skottar. Det är liksom inget stopp på det hela nu, det känns som att jag skottar åt ena hållet och sen skottar jag tillbaka det åt andra hållet. Mannen fångade mig på bild,..ja jag tvingade honom faktiskt att fota mig och största anledningen till det är att nu kan jag sluta tänka ”jag måste ta in cyklarna i garaget snart..” Pfffft! Det är stört omöjligt nu, som ni ser på bild skymtas ett litet styre. Jag befarar att alla cyklarna har rostat sönder där under,…Det dumma är att om jag så skulle få krafter från någonstans ifrån och gräva fram cyklarna så får dem ändå inte plats i garaget nu. Det är fullt med bråte i garaget…jaja
Vi har en gammal bänk står på framsidan också. Det ser nästan lite skönt ut när all den där snön ligger så fint på den. Nån dag kommer jag nog lägga mig där, fast jag tror inte det blir så bekvämt ändå.
gomorron
piggelin no no. trött yes yes. Idag ska jag på utbildning. Lite nervöst att åka bilen för det hänger ner något i fronten, nån plastbit…undrar hur det gick till
ont i hälarna har jag också. Klantig som jag är tog jag i allt vad jag hade för att ta bort jordens snökocka bakom bildäcket. Ni ska inte tro att jag gav mig, ja den lossnar nog snart..nu…typ NU…inte alls. Ont fick jag istället och snökockan e kvar.
skulle vara gott med thaimat idag när vi är på utbildning, men 80 spänn liksom…äsch vi får se. Nu blev jag hungrig jue.
förresten den där fläcken ska föreställa en kaffefläck om någon undrar…jag tycker det påminner lite om såna där odlingsceller, ni vet såna där i platta runda glas som man kan sätta under mikroskop.
hm, nu är jag inte så hungrig längre.
Det är tisdag 00:52
Ja vad ska jag säga, jag kunde inte sova jue! Jag var klar, jag lovar…fast det var något som gnagde i bakhuvudet. Jo jag pratar om nya headern som ni ser nu. Jag gjorde den transparent, fast ändå inte…det gnagde och gnagde och sen kom jag på det. Jag missade det ända från början, jag missade att välja transparent bakgrund helt enkelt. Ååå så irri!
Jag vände och vred i sängen. Nä, jag kunde inte sova så det var bara att gå upp, jag var nog lite hungrig också. Så på med morgonrock, en kopp varm thé, en filt också, två knäckebröd och sen satte jag fart. Det måste ju bara gå att lösa utan att behöva göra om hela headern från början. Jag hade sparat den med alla lager så jag scrolla ner till första ”bakgrund”…där ser jag ett ”öga” som betyder ”ange synlighet för lager” och VIPS så blev den transparent. JUBEL! Applåder också tack ;)
Sen hade jag en annan sak som gnagde i bakhuvudet och det var Emmas inbjudan till kalaset nästkommande vecka, så den har jag förberett nu med lite dansande skuggor och annat, sen får Emma själv kladda dit lite glitter eller vad hon nu vill ha.
Det är tisdag. Klockan är 00:59 piiip.
Vad kallas dem som ropar ut grejer
I lördags var vi ju på auktionskammare! Det glömde jag skriva om. Jag och mannen var där utan barn och satt och filosiferade i ett par timmar och lyssnade, fick några skratt, samt förstod inte varandra ibland.
-Kolla den där kökssoffan, den var snygg!, säger mannen.
-Näe, aldrig!, svarar jag.
-Ååå vilken fin kanna, man kanske skolla ropa in den.
-Varför då, säger mannen.
Vi går runt en stund på visningen och sen börjar det hela. Jag hade i alla fall bestämt mig för en oval spegel med krusidull-ram till Emmas sminkhörna. Mannen protesterade inte och vi kom överens om max 200 kr. Vi väntar och väntar, till slut reagerade jag när han äääntligen pekar på spegeln…
– mummel mummel
-va…NU! Vad va sa han?, frågar jag mannen
-tystnad
FÅR JAG 100 KRONOR, säger bossen (vad kallas dem som ropar grejer)
-tystnad
-50!! tjoar jag, samtidigt som någon annan och jag har inte tid att ens kolla in den andra personen
Sen stiger det och när det blev över 200 blir jag besviken, då hör jag:
-300!!, från mannen (paniiik vi skulle ju inte gå över 200)
Äldre tant med käpp längre fram:
-370…(stön)
-Vaf*#!/?…äh, den hänger snart här igen, säger mannen.