Min stora

Posted on by Lisa

Imorgon fyller William 11 år. För 11 år sedan födde jag mitt första barn. Helt fantastiskt otroligt och allting gick jättebra. Efter dryga 12 timmar var han alldeles färsk med sina 50 cm och 3600 gram. Idag är han snart på väg upp i min längd, nu 146 cm och typ huvudet kortare och väger 30 kg. Det är inte ens att tänka på att bära honom till sängen inte, knappt jag orkar lillasyster längre. Nä, han får stå på sina egna ben och det gör han.

Även fast han blir 11 så känns det som att tonårstiden redan börjat, och har den det så hoppas jag att den inte blir värre än så här. Det känns ibland som han redan börjat sin frigörelseperiod, som det så fint heter, från oss. Men det går upp och ner. Jag ska inte orda något om det nu för det blir så långt.

Han är så snäll och rar och även fast han och lillasyster har i stort sett dagliga fajter så tar han hand om henne till 100% när det verkligen gäller. Han kan, och jag vet det, han är kärleksfull och har inte svårt för att visa känslor av alla de slag. Världens skönaste garv och fortfarande det där buset i blicken.

Hans stora intresse är ju innebandy och tränar 2 ggr/v samt har matcher var och varannan helg. Däremellan är det läxor, dataspel och vila som gäller. Kompisar också förstås men vid den här årstiden så blir det inte lika ofta. Inte mycket tid till att hänga ute på kvällarna och busa runt.

Ikväll ska jag slå in hans presenter. Pssst, det är ett par hörlurar modell större, skiss-set med blyerts, kol, sudd, vässare och ett skissblock till. Taget från hans lista,..mycket tekniska prylar på den listan kan jag säga men det kommer en jul också. I september månad fick han en present i förskott av morfar, brädan. Fotot är taget i Egypten, klicka för större.

Växtlighet och djur

Posted on by Lisa

Ni trodde väl inte att jag glömt fotografera växter och djur i Egypten?…nä ni det hann jag med förstår ni. Här får ni mina favoriter. Notera de tre kattbilderna. Det var en rödvit honkatt som låg uppe i en pergola med sina tre kattungar. Tassen som hänger ner är från en av kattungarna, samt den gråa är en unge. Det var väldigt svårt att få dem på bild för de rörde sig oftast och det var så mycket grenar omkring.

Seg som godis i påsen

Posted on by Lisa

Hallå där! Nu är vi hemma och lagar mat efter en lååång dag med distriktsmästerskap i innebandy för stora killen. Det har varit riktigt kul men som sagt en lång och seg dag på läktaren och lite jobb i kiosken med korv, läsk, godis och allt.

Fyra timmar stod jag och en annan mamma i kiosken, tiden går ganska fort där ändå som tur är. Det blir alltid hektiskt i pauserna och mellan matcherna, korvbröd tar slut, korv tar slut. Det gäller att ha koll så allt är påfyllt hela tiden.

Hur som helst det gick väl inte så där jättebra alltid, men om vi får ursäkta oss med att vårt 97-98-99 lag mötte enbart 96-97 lag så tycker jag att de kämpade på riktigt bra! Det var så kul att titta, det är verkligen fart på dem.

Har även hunnit ta bilder på laget eftersom jag är fotograf åt dem. Så det blir lite redigera ikväll om jag orkar. Men först ska vi äta pannbiff med potatismos, mumma!

Lite nya mål…

Posted on by Lisa

Idag var vi på sonens utvecklingssamtal, vår 5:e-klassare. I det stora hela går det riktigt bra för honom och det känns jätteskönt. Det är lite som förut att han lätt blir distraherad av andra i klassen och hakar på hyssen istället för att tänka på det han ska och inte låta sig dras med. Inga allvarliga saker i och för sig, men bäst för han själv att låta bli så han hänger med bättre på lektionerna, och inte ge uppmärksamhet till de andra barnen om de vill störa/busa.

Nya mål blev det ju och det är framförallt engelskan och lite annat. Sen visade det sig att han inte berättat att han haft ett prov om Norden som inte gick så bra. Det var ju inte så konstigt heller, eftersom vi inte visste någonting om det provet och att han behövde öva hemma. Det gäller att han lär sig att ta lite ansvar själv nu och informera oss när det är något viktigt på gång. Det var dock kul att få höra att han verkligen går in för varje uppgift och har viljan att lära sig, särskilt när det gäller bild och hemkunskap.

Men nu ska jag inte lägga ut precis allting om honom här, inte för att jag tror att jag skrivit något tokigt, men det tar väl inte så lång tid innan han en dag kommer att läsa min blogg och hålla lite koll på vad jag skriver om honom. Kan ju bli känsligt sånt där. Jag vet att han själv är intresserad av att börja blogga men då får han nog ta och lära sig hantera sin e-mail först som han glömmer bort,…nu är det ju dataspel som gäller.

The camel walk

Posted on by Lisa

Bjuder på en svartvit bild när jag och Emma red på kamelen i Egypten.

Emma var så snäll och ställde upp. William vägrade. Så fort vi kom upp på den blev Emma orolig för hur det skulle gå när vi skulle gå av…och upprepade det gång på gång att hon vågar faktiskt inte gå av. Man kan ju faktiskt se på hennes min att hon är bekymrad, och hon håller krampaktigt i mina armar. Till slut fick kamelmannen lyfta ner henne.

Synd att inte hela kamelmannen kom med på den här bilden, för den är fin annars tycker jag. Något jag lade märke till när jag såg bilderna hemma är att kamelen har ett snöre i näsborren…i näsborren liksom. Stackars kamelen. Jag hoppas han får vila ifrån de där tråkiga promenaderna i poolområdet.

Phalaenopsis

Posted on by Lisa

En orkidé i present av svärföräldrarna. Passade ju riktigt bra för de andra jag har blommar inte nu, vet inte om de tar sig heller. Enligt lappen i krukan ska den ha 16 – 22 grader, vattnas var 5 – 7 dag, näring 1 gång i månaden, sol/skugga, inget krukbad och man ska inte äta den..

Är det olika på olika orkidéer?.., ska de bara ha ett snapsglas i veckan, eller ett bad i månaden…ska de ha glaskruka eller inte, hur ofta byter man barken..Tål de kylan som kommer från fönstrena nu?,..eller ska de stå längre in i rummet. Vissnar de då istället om det blir för mörkt. Blommar alla om?

På jobbet har sjuksköterskorna en så himla fin och stooor orkidé. Vi trodde inte den var riktig först. Hm, har ni några knep?

Lata dagar

Posted on by Lisa

I helgen blev det lata dagar och det är skönt ibland. Måste ju passa på när det inte är några innebandymatcher. Fast vi har haft besök i helgen. Barnens morfar var här över helgen t.ex. Sen så kom deras farfar och farmor också över och styckade kött åt oss, samtidigt som ett par vänner tittade in med ett gäng stolar, men de stannade bara ett par timmar. Ja, så annars har det inte hänt så mycket annat, soft.

Maten på Arabia Azur

Posted on by Lisa

Tänk er en riktigt smarrig buffé uppdukad med hur mycket som helst, många olika sorteras mat och efterrätter. Du hämtar en tallrik och fyller den med allt som ögat väljer. Går tillbaka till bordet och försöker syna maten i det enda ljus som finns, ett värmeljus på bordet och förhoppningsvis lite ljusspridning från bufféborden. Du är hungrig och hugger in…mmm var det kyckling, eller var det kött det här, tänker du…svårt…för det smakar just ingenting direkt.

Middagen serverades halv 6 på kvällen och då var det kolsvart ute. Det fanns ju ett och annat som smakade okej, kryddstarkt och så men kunde istället ha en konstig bismak. Men det gick ner, vi behövde ju äta liksom…he
Barnens favorit blev pasta eller pommes med lite kyckling. Det fanns efterrätter till varje måltid, och det ser ju så himla gott ut som ni ser…men när man smakade på det var det som om någonting fattades, det stämde liksom inte. Var är sockret…det var bara som olika konsistenser och ibland smakade det lite vanilj. Men det lustiga var att i slutet på veckan så blev jag van vid smakerna, eller jag menar att det inte smakade så värst…ungefär som att sockersuget försvann och det var inte så tokigt ändå.

Min dag idag

Posted on by Lisa

När jag kom hem idag och gick igenom posten så fanns det inte ett enda gratulationskort…hm vad konstigt tänkte jag. fast så kan det ju bli, men anade ugglor i mossen. Efter det kommer min goa familj med en bricka och där ligger det lite små överraskningar i form av teckningar, choklad och ett mossigt hjärta till ytterdörren. Under teckningarna låg även gratulationskorten…ha! jag visste det …kort från svärföräldrar och mamma. Grannen plingade på med lite vin och en pepparsalami, mumma!

Vi har inte svullat så mycket idag. Danne fyllde ju nyss och då åt vi smörgåstårta och så bakade vi chokladbollar igår. Tänkte faktiskt ta en nu till lite kaffe…liiite kaffe. Jag måste ju kunna somna sen. I helgen blir det fullt hus här, fast inte så länge. Min pappa kommer, svärföräldrarna kommer och hjälper oss stycka en kvarts oxe och vänner från Sthlm kommer förbi på en fika med 6 st köksstolar innan de åker vidare. Som tur är har vi inga innebandymatcher den här helgen.

Annars har min dag inte varit mer annorlunda än någon annan dag. På jobbet har vi dock fått fnitterattacker. Det händer så tokiga saker ibland. Jag skriver ju journaler och efter att ha hjälpt kollegan med ett ord vi inte hörde, går jag och pysslar med annat. Då ramlar något ner på golvet, och det visar sig att kollegans hör-muff från lurarna fastnade i mitt öra, eller håret snarare. Jag kände inte att den fastnat, lämnade snällt tillbaka den till kollegan.

Lite senare ringer ett läkemedelsföretag.

-hej jag heter ……..och ringer från………….vi pratades vid förut.
-ja hej, säger jag.
-………….lisa…………
-ja, det är Lisa, säger jag.
-nej, alltså vi skulle informera er om läkemedlet Onglyza..
(!?)
Behöver jag säga att jag fick ett skrattanfall, läkemedelsföretaget likaså, och mina kääära kollegor fnissade ikapp. Låter säkert inte lika roligt så här. Men vi hade roligt i alla fall.