Å varför lovade jag er en egobild…det är ju sällan jag får till någon bra bild. Inte konstigt att kategorin ”365 självporträtt” är sällsynt i min blogg. Ego ego ego ego ego. Jahapp, så här skulle alltså jag se ut om jag gjort ett näsjobb. Så här skulle jag nog också se ut när jag är i djupa tankar långt borta…eller bara trött. För idag känner jag mig trött,..och i djupa tankar.
Man vet när man är trött när man tar hissen från våning 3 för att åka till våning 2.
Du trycker på knappen och tycker att det var väldans vilken tid det tar från våning 3 till 2..? Du upptäcker att du hamnat på våning B!
Trycker desperat på knappen igen för att sen få höra hissrösten säga ”3” (!) Amää, 3 liksom! I vilken värld var jag i egentligen? In kommer en man och där står jag och skrattar för mig själv.
-vad håller du på med!? undrar han
-ja, jag vet inte om jag ska upp eller ner, säger jag.
Han skulle till 2:an och tur var väl det så jag äntligen kom ur den där hissen!
Här har vi haft blixtar och dunder på olika sätt kan man säga. Det började i morse, en helt vanlig morgon hos vår familj lite halvstressig så där. Vi var redan sena och när vi äntligen blev klara och skulle åka, står mannen i full färd och puttar på den lilla röda (den andra bilen). Vad nu då?! -Den startar inte!…nehe men kan du flytta på dig så vi kan få komma iväg, jag kan ta Emma, säger jag…(som satt i den andra bilen). -Men du kan ju inte åka! Du måste ju hjälpa mig få igång den, batteriet e slut!
Hm, okej jag hajar. Så dit med kablar plus, minus och sånt. Startar bilen…-Det ryker, det ryker!! och precis när mannen drar bort ena polen (plus eller minus vad vet jag) så blixtrar det till. -Det rycker här med, aaaah det brinner!, gapar jag. Fort bort med sladdar och allt. Ja, det var bara att konstatera att batteriet var dött och vi kunde inget göra just då. Men vår uppfart är lite tokig och lutar i typ 90 grader …nä nu ljög jag…ah, men lutar i.a.f så nu står båda bilarna mitt i gatan där folk ska köra. Vi måste putta upp bilen tycker mannen (?)
-Det går ju inte! Kan du inte bara rulla ner den på gatan så får den stå där!?
-Nä vi rullar upp den. Sagt och gjort vi tar lite sats och puttar upp den…puttar lite, puttar lite till. Till slut säger jag:
-Om vi fortsätter så kommer till slut bilen dra över OSS!! Det finns ingen som kan dra i handbromsen.
-Okej okej, den får stå här, tycker mannen. Dra ÅT handbromsen nu! Under tiden sitter barnen i Saaben och stirrar och gormar, -Vad har hänt, vad har hänt! Jaja, till slut kom vi iväg allihopa i Saaben istället och den lilla röda fick stå ensam kvar på sniskan med nosen ut mot gatan. Väl hemma igen har mannen köpt en batteriladdare vilken ni ser på bild, jag vet fortfarande inte om den kommer lösa det åt oss. Det får kvällen utvisa.
Det är oväder i byn, perfekt nu när bilen står där ute i sitt toppenskick! Jag tog en bild på vårt supervackra tegelhus från baksidan sett med mörka moln över hustaket. Det har åskat och blixtrat men inte så länge, lite regnstänk och så var det klart. Jag har manipulerat bilden lite med en fejkad blixt och lite graffiti ;) Love Photoshop! Glöm inte klicka på bilderna. Trevlig måndag kväll alla!
Nu när familjen är bortresta så får jag köra lilla röda bilen. Innan mannen åkte sa han -”du måste gasa upp tills choken släpper”. (?) Inte för att jag vet vad det är men visst jag gasar och gasar här hemma på mornarna och hoppas innerligt att ingen granne vaknar av det och tror att jag blivit tokig. Känns helknäppt att stå och tokgasa med kopplingen i botten, men gör jag inte det så hoppar bilen fram och det vill jag inte vara med om, så jag gasar lite extra även när jag kört iväg. Whrrrrrrrooooooom!
Sen så är det inte bara det. Bensinmätaren har en förmåga att åka upp och ner, på en och samma resa liksom. Samt att handbromsen inte tar ordentligt. Jag kan nog dra upp den till taket (nä det kan jag inte) och ända kan bilen rulla. Vi har ju uppför där vi parkerar hemma, och för att få en plan yta måste jag backa, alltså backa till sidan av huset och jag gillar inte den där tegelväggen, och på andra sidan är rabatten med en liten kant. Den kanten råkade jag backa på idag så jag kom knappt ut för det var så många blommor i vägen. Och till råga på allt så stod grannen och tittade på, mycket road förstås…
Vår Saab börjar tappa stinget också. En dag när jag åkte över ett gupp sa det bara ”PANG!”, jag trodde jag skulle skita på mig, lät som en stor sten eller nåt. Stannade till för jag var rädd att vi fått punktering igen (ja den punkteringen som jag inte märkte förrän jag åkt ner för hela backen hemma). Men ingen ny sådan så jag körde vidare. Sen tyckte mannen ett tag senare att det lät lite stumt och det visade sig att PANGET var en fjäder som nu borde bytas.
En annan dag när jag åkte ner för backen hemma så fick jag plötsligt hela knoppen i handen, alltså knoppen på växelspaken bara lossna! Fick dit den igen dock.
Alltså vad är det med mig och bilar?
Sov till 11.00. Jag hade fått ett uppdrag av mannen, att tvätta bilen eftersom den skulle lämnas in idag då det är nåt konstigt som låter från den. Så jag for iväg till tvättomaten, sakta men säkert. Kände mig inte så där superkoncentrerad, tankarna for lätt iväg på en massa massa annat. Jag ska nog bara köra om jag verkligen behöver. På macken köpte jag avfettningsspray och en ”Renast”. Det var två bilar före mig så jag tog det tradarlugnt! Solen sken, fin musik på radion, ner med vindrutan och bara andas och känna stressen rinna av mig (i kön till tvättomaten alltså). Efter en stund förbereder jag lilla pärlan och sprutar ner den med avfettningen så smutsen ska lossna bättre, som mannen lärt mig.
Min tur! Kör in i tvättomaten, stannar och går ur. Knappar in koden och springer in i bilen igen. Sådärja nu kan jag vila ögonen lite. Men som alltid är det lite creepy att vara inne i en sån där tvättomat, särskilt om man har lite lite cellskräck. Det börjar spolas med diverse grejer och sen bara stannar den, maskinen bara stannar! Längst bak som tur är, för hade den stannat precis vid dörren så jag absolut inte kommer ut då hade jag skitit på mig. Inte för att jag ville gå ut heller för den delen. Kändes som tiden stod stilla…vad nu liksom?…äh, den startar snart…inte?…nähä. Rotar fram kvittot och RINGER in till macken.
-ja hej jag heter Lisa och jag sitter i er tvättomat, den har stannat!
Amäh! Hur ofta händer detta liksom? WHY ME? Så typiskt mig. Jaja, de kom och startade om maskinen men tror ni jag kunde blunda och slappna av sen. Nä jag hade råkoll på lilla minsta snurr och spolning från den där mackapären efter det. Jag tror faktiskt jag duckade lite en gång. Jag tror alltid att maskinen ska få nåt fel och gå rakt igenom vindrutan…särskilt om den redan visat sig vara liiiite ur funktion.
Att köra en bil jag aldrig kört förut kan se roligt ut, även om jag har kört den innan. Det är då alltid nånting konstigt med den ”andra” bilen. Vi har alltså bytt vår ena bil igen. Den lilla varianten som mannen oftast kör. Jag brukar ha Saaben för jag trivs bäst i den för den är lite nyare än den andra bilen. Den ”andra” bilen har varit i många olika varianter. Det var en Skoda pickis som blev en BMW som blev en Golf och nu är det alltså en…en Opel corsa tror jag den heter. En liten röd sak årgång -00 (låter som ett vin)… Men som sagt det är då alltid något när jag ska köra den ”andra” bilen. Inga stora grejer men typ så här:
Skoda pickis: I den hade förarsätet totalt fastnat i läget längst bak, och det gick absolut inte att rubba den, särskilt inte eftersom spaken man drar i var trasig. Det gick att köra men så fort jag kom in i staden och behövde koppla så fick jag antingen sitta, jag menar nästan ligga, för att nå pedalerna. Eller så fick jag sitta som en pensio med arslet längst fram för att nå, fattades bara gubb-kepsen där. Väldigt trög att parkera med, kändes som jag hängde i ratten ibland.
BMW: Den hann jag bara provköra en gång, det är en annan historia för den hamnade på skroten. (Hm, det lät som om det var jag som var orsaken men så var det inte).
Golf: Den här kallade jag för Mr Beans bil, den brummade som den och tutade som den. Och så var den så finurlig att när man låste eller låste upp så fick man vara blixtsnabb med att dra tillbaka nyckeln, annars åkte ALLA rutorna ner, och en ruta lyckades då fastna! Tog ett par gånger innan jag lärde mig det där kan jag säga.
Opel corsa: För det första så stod den bara där en dag. Hann knappt förstå att vi skulle byta bil. När jag tog den till jobbet första gången så fick jag motorstopp hemma i backen. Då säger sonen ”kärringstopp” lite tyst ungefär som att jag inte skulle höra. VA? -Det heter faktiskt motorstopp muttrade jag…och gasade iväg. Framme på parkeringen utanför jobbet får jag gå ur bilen för att ta reg.nr att skriva på mitt p-tillstånd, in i bilen igen, hittar ingen belysningsknapp så jag måste ha dörren öppen för att se när jag ska ta bort stereon så ingen snor den, stereon får jag däremot inte loss utan tar istället usb-minnet bara. Kände mig nästan som en tjuv så som jag höll på och mixtra med saker och ting. Men men det verkar vara en bra bensinsnål yttepytte-bil som jag kan köra då mannen åker med nån annan till jobbet. Saknar redan Saaben…
Jag håller på att samla lite material till att göra en BoM (boken om mig). Till det behöver jag ju bilder på mig själv så det kanske vore bra om jag började med det där ”365 självporträtt” som jag funderade på förut. BoM verkar vara ett kul projekt och man lär sig kanske lite mer om sig själv :) Ska nog sätta fart snart.
Vi har ju köpt en ny digitalkamera som jag är så där lagom nöjd med. Den är mer i pocket-size, har 7,2 pixlar (onödigt egentligen) men bara 3x optisk zoom. Min andra, den som batteriluckan gick sönder på, var/är jag faktiskt nöjd med för den hade 8x optisk zoom och mindre pixlar. Man behöver ju inte så många pixlar sägs det ju om man inte ska framkalla jättestora foton förstås. Funderar på att kanske lämna in den på lagning ändå, kan det verkligen bli så dyrt att laga en batterilucka. Den drar ju 4 st ”freestyle”-batterier så om jag ska strunta i att laga den, och strunta i min nya kamera, så behöver jag en rejäl silvertejp att vira runt kameran. Very snyggt :)
Ja det här är ju mitt lilla i-landsproblem som jag får lösa, eller så får tiden gå och jag kommer till slut vänja mig vid den nya kameran.
Har gått och funderat på om jag ska börja med att fota 365 självporträtt, låter som en kul grej. Särskilt eftersom jag själv inte hamnar såå ofta på bild, det är ju jag som oftast står bakom kameran liksom. Hos Jenny http://jennysandberg.blogg.se finns det bilder som hon har tagit och en del blir riktigt roliga, så jag blir så himla sugen på att själv börja fota så där. Min kamera är väl inte den bästa men jag ska försöka få till det.
Men när börjar man då, nån som vet? När som helst eller? Och sen undrar jag om man måste ha med sitt ansikte varje gång? Det kan väl räcka med, som Jenny gjort, en hand eller fötterna och så vidare? Vet inte vems idé det här är från början heller.