Om jag inte kommer imorgon till jobbet så har jag troligen fått ryggskott eller stelkramp. Idag var det mammamatch, mammorna mötte döttrarna…behöver jag säga att det var jobbigt, jag flåsa som en hund efter 2 min speltid. Berättar mer imorgon och kanske ni kan få se någon rolig bild på mig..
Kategori: innebandy
Trött tröttare tröttast
Emma gästspelade med de stora tjejerna idag födda 99/00. Det gick bra och dem tog hand om Emma och såg till att hon trivdes. Det blev ett tufft pass med mycket kondition och ovana tricks och övningar även för henne, precis som för William igår. Hon somnade bums ikväll kan jag säga.
Just nu känns det som att allt kretsar kring innebandy, men det är kul också, fast säsongen går mot sitt slut så det är inte mycket kvar nu. Filmade lite med mobilen idag. Nån dag ska jag lägga ut en egen videoblogg.
Upp ett snäpp
Idag provade sonen på att träna i ett lag med äldre grabbar födda 97-98. Alla 99:or ska tydligen få gå över till det laget för att kunna utveckla sig mer, samt att det äldre laget är så få. Men säsongen är nästan slut och idag var deras sista träning så vi åkte dit så han fick träffa laget och träna lite med dem.
Det gick jättebra och han tyckte det var riktigt kul. Vi såg ju med en gång att det var skillnad. Lite mer avancerade träningar och mer fart. Han kom snabbt in i gänget och vissa av dem kände han lite sedan tidigare från fotbollen. Sen att det blev lite snurrigt med vissa tricks och knep med klubba och boll lär han sig ju med tiden.
Pirr i magen
Emma har fått mycket beröm från innebandytränare och andra föräldrar. En förälder tyckte att hon är så pass bra att hon skulle kunna prova på att träna i ett lag med äldre tjejer. När Emma fick höra det log hon stort!
Idag hade vi bestämt oss för att åka med Emma till ett annat lag som tränar innebandy. Ett gäng tjejer som är ungefär i Williams ålder och lite yngre. Dem tränar tisdagar och torsdagar. I tisdags hann vi inte så vi siktade in oss på idag istället. Hemma var vi precis klara med maten när jag plötsligt får en känsla av att deras träningar på torsdagar kanske inte alls är samma tid som på tisdagar!? Så in på nätet lite snabbt och mycket riktigt…den började typ NU! Äta äta äta och hastigt och lustigt for vi iväg till innebandyn.
Emma verkade lugn tills vi kom dit och hon fick se alla tjejerna springa runt på plan och träna. Vi gick fram till tränaren som välkomnade Emma, och ett par tjejer var också fram och tittade nyfiket. Emma sa att hon ville titta först, så det gjorde vi. Vi tittade…tittade och tittade. Emma sa att hon var pirrig och vi försökte lirka lite med henne för vi visste ju att hon så gärna ville ut och träna, men hon var lite för nervös. När vi satt och tittade var det ett par tjejer som vinkade till Emma många gånger och ville att hon skulle vara med. Men inte Emma inte…hon kollade in läget först. Även när de skulle träna match kom tre tjejer fram och sa att om Emma är med så blir dem inte ojämna. Men den gubben gick inte heller.
Till slut bestämde hon sig för att prova nästa gång, och det tummade hon på. Så Emma berättade själv för tränaren att hon kommer på tisdag och då ska hon träna :)
Innebandy och utbildare
Sonen ska spela innebandymatch imorgon, en eller två matcher. Det kom som en liten överraskning, jag kan inte minnas att jag hört om detta. Visserligen träningsmatch men ändå.
Jag hade tänkt göra annat imorgon ju, som fixa i Emmas rum, städa lite allmänt samt ta en rask promenad. Känner att jag behöver lufta systemet lite nu. Det är en del nytt på jobbet att sätta sig in i också, som jag sen ska lära ut till andra…ja har ni hört?. me me me ska lära andra. Jag frågar mannen:
-Kan du se mig framför dig stå inför cirkus 10 pers och utbilda i nya datorjournalen?
Mannen ser nu lite lurig ut och frustar:
-neh he heee e
Jag blir tyst och frustar tillbaka:
-Inte jag hell he he heeer
Men det ska väl gå bra. Vi har hela nästa vecka på oss att sätta oss in i programmet…nu känner jag mig rätt lugn…men jag vet att jag kommer bli superdupernervös när det är dags. Har ni några bra tips för en stackars utbildare? Nåt litet mantra jag kan rabbla eller så…;)
”Bästa födelsedagen!”
Efter Idolresan for vi hemåt dagen efter. William hade poolspel i innebandy som han inte vill missa. På söndag morgon sjöng vi för honom och han fick en ny innebandyklubba med väska till. Den använde han på poolspelet den förmiddagen och från omklädningsrummet hörde man ”Ja må du leva” av kompisarna. Laget vann båda matcherna och var riktigt duktiga! Väl hemma igen tog William en dusch och vi tog fram hans present från oss. Ni vet, den som var inslagen i en låda, inslagen i en låda och så vidare.
Sen gick det fort vill jag lova, så fort så jag hann inte med i vilken ordning han öppnade själva presenterna. Han rev upp lådorna i en väldans fart och ropar till slut:
-Åh, ett Nintendo DS-spel! Men jag har ju inget Nintendo DS, utbrister han.
Ehrm, okej inte så svårt att lista ut vad det var i nästa present. Men han blev så himla tokglad så han sprang emot mig och jag fick jordens bamsekram så jag höll på att trilla baklänges. Pappa och Emma fick en varsin bamsekram också som ni ser. I presenterna låg också en hemmanyckel med Simpsonfiguren på.
Behöver jag nämna att det här var Williams ”bästa födelsedag”…så som han själv sa det.
Använd rätt boll
Just det vi var ju på Emmas innebandyträning igår. Emma ville så gärna att morfar skulle följa med och titta. Grejen var dock att den här gången var det en helsnurrig träning. De värmde upp säkert 20 min med stafett och nån annan typ av lek. Sen tränade de att skjuta på mål i cirka 10 min. Sista halvtimmen var det dags för träningsmatch och då höll jag på att tappa hakan. Då tar tränarna fram en vanlig innebandyboll och en typ av grön skumgummiboll av nåt slag.
-Ska ni ha den hårda eller den mjuka bollen, frågar dem..(!?)
Många av dem ropar -Hårda, hårda, hårda, hårda, i en kör allesammans. Men på nåt sätt så blir det den mjuka bollen ändå. Jag har då aldrig sett, i alla år som William tränat och det året Emma har tränat, att de tagit fram en sådan boll. Den liksom studsar ju fram, hur i hela friden ska de kunna lära sig spela med en sån. Nä-ä vad trist det blev, jag hoppas verkligen att de inte fortsätter med den. Det syntes på Emma också att hon undrade vad det var för något.
Vi fick dock en förklaring varför de tog fram den… En del barn tycker den andra bollen är för hård och blir bollrädda…i say no more..
Fast jo det tänker jag visst det för är man bollrädd så är det väl som med annan fobi, utsätt dig för den så går det över! Sen hjälper det nog om man använder skyddsglasögonen man ska ha på sig samt långa strumpor…
Free bandy
Idag är det fars dag och vi for iväg för att leta tårta. Tänk att ett sådant fint stort köpcentrum som har typ allt inte kan ha ett konditori där en mjölig bagare gör tårtor till folket. Det finns däremot x antal caféer med olika sorters delikatesser. Men vi ville ha en hel tårta liksom. Inte hade Coop heller nån. Så vi åkte till Ica i Kumla och där fanns det tårtor minsann, fast endast gröna prinsesstårtor så det fick bli det då.
När vi var i Marieberg skulle barnen handla för sina egna pengar. Emma köpte ”Krusidull-Kim”, nån sorts insekt som ritar figurer på papper. William var ute efter en zorroklubba, så kallad free bandy-klubba. Han hade tur och hittade en för 180 kr (värd 600 kr) så vi slog till direkt. På Intersport ifall nån är intresserad.
Det har regnat typ hela dagen här men när vi kom hem var det uppehåll och jag gick ut för att fota när William använde nya klubban. Sen provade jag lite också :) Ikväll är det i innebandyträning och morfar följer med och tittar på.
Emma kör järnet!
Idag fick Emma börja träna innebandy igen. Som hon har längtat! Det syntes verkligen på henne för hon stortrivdes och körde järnet! När de körde träningsmatch gjorde hon hela 3 mål! Hon e inte klok! Jag var mäkta stolt! Blev nästan lite paff själv där ett tag för hon hade verkligen koll på bollen och vad hon skulle göra. Kom på mig själv med att sitta och le stort. I pausen när Emma stog och drack lite vatten kom tränaren fram och sa -ja det var ett riktigt tillskott vi fick till laget!
Storebror blev också stolt för han har ju lärt Emma mycket, både medvetet och omedvetet. Emma har alltid följt med William på träningar och matcher så hon har nog snappat upp ett och annat.
Heja Emma!