Seg som godis i påsen

Hallå där! Nu är vi hemma och lagar mat efter en lååång dag med distriktsmästerskap i innebandy för stora killen. Det har varit riktigt kul men som sagt en lång och seg dag på läktaren och lite jobb i kiosken med korv, läsk, godis och allt.

Fyra timmar stod jag och en annan mamma i kiosken, tiden går ganska fort där ändå som tur är. Det blir alltid hektiskt i pauserna och mellan matcherna, korvbröd tar slut, korv tar slut. Det gäller att ha koll så allt är påfyllt hela tiden.

Hur som helst det gick väl inte så där jättebra alltid, men om vi får ursäkta oss med att vårt 97-98-99 lag mötte enbart 96-97 lag så tycker jag att de kämpade på riktigt bra! Det var så kul att titta, det är verkligen fart på dem.

Har även hunnit ta bilder på laget eftersom jag är fotograf åt dem. Så det blir lite redigera ikväll om jag orkar. Men först ska vi äta pannbiff med potatismos, mumma!

Kämpaglöd och vadå vintertid…

Det sägs att det är vintertid. Tänk att det har helt och hållet gått förbi mig i år. I helgen som var hade barnen en varsin innebandymatch så både lördag och söndag var fullbokade. Danne åkte med William på lördagen och jag och Emma på söndagen. Mm-m, söndagen ja.

Ställde klockan, gick upp, väckte Emma, klädde på oss och packade och så for vi iväg till matchen. Vi väntade en stund på parkeringen så Emma fick i sig en smörgås, vi hade nämligen varken bröd eller mjölk hemma så det fick bli fralla och drickyoggi från macken. Vi väntade lite till i hopp om att någon från laget skulle dyka upp…och så väntade vi lite till. Nehepp, då gick vi och letade upp hallen, hade inte varit där förut nämligen. Lyckligtvis så var det en massa folk där inne, men ingen från vårt lag…skumt…Då kommer en pappa fram och visar var vi ska vara så vi hade ju kommit rätt, men sen började han mumla om vintertid och bla bla..vadå vintertid tänkte jag och småfnissade lite.

Efter en stunds väntan och envisa funeringar om vintertid var jag tvungen att ringa upp Danne och fråga vad det står för klockslag på TV:n, och mycket riktigt, vintertid var det. Så det var bara att gilla läget och Emma och jag satte oss för att kolla på matchen mellan två andra lag som skulle börja.

Hur som helst när Emmas lag spelade var det riktigt spännande, de vann inte men kämpade verkligen in i det sista. På bild ska Emma skydda målet och hon är inte rädd för att gå in i närkamper med de äldre långa motståndarna. Som tränaren sa, hon är liten men tuff.

Våra tuffingar

Hört från läktaren;

Två ledare står och pratar och mannen råkar sitta precis ovanför på läktaren.
Ser du den där tjejen…, säger den ena till den andra.
Ledaren pekar mot Emma.
Hon är 02:a och är såå duktig.

Mycket tack vare storebror också. Det är ju honom hon suttit och tittat på i alla år. Samt att han visat henne ett och annat trix.

Idag har vi varit skilda åt. Jag och Emma var på poolspel och mannen åkte med William på seriespel. Emma och några från hennes 99/00/o1-lag fick gästspela i ett annat lag med tjejer mellan 02/03.
Första matchen blev storskräll med 12-0 och andra matchen blev det 2-4. Men det gjorde inget. Emma hade jätteroligt!

William spelade med sitt nya lag för första gången, 97/98/99. Det var riktigt kul tyckte han och spännande. De förlorade med endast 7-6. Enligt mannen var sista halvan av matchen riktigt spännande så han fick ont i magen…he
Ingen bild på William idag eftersom jag hade kameran.

Emmas första match

Det syns att Emma verkligen tycker om att spela innebandy. Hon går in för det till 100% utan tvekan, inte ens när motståndarlaget har tjejer som är väldigt långa stör det inte henne från att jaga bollen. Hon räckte upp till deras bröstkorg typ men hon kämpade på. Det gick så bra att hon lyckades assistera till ett mål. Men det var det enda målet de fick göra idag. Motståndet var tufft. Men lika glada är dem för det.

Under speltid och pauser hänger vi och alla andra föräldrar på läktaren. Vi hade med oss matsäck, men det blev ändå lite korv och sånt för vissa…hrmpf! Jag sörpla mitt kaffe, men det var efter att jag lyckades spruta ner både mig och golvet med bubbelvatten. Fotat lite har jag gjort, men de bilderna blev inte så där jättebra, vissa blev bra men dessa hamnar nog på laget hemsida. Himla svårt med inomhussport, inte har jag någon lust att rigga upp ett stativ heller direkt. Sen snäll som man är erbjöd jag mig att ta hem matchkläderna för tvätt…och jag ska låta bli att slänga i den där knallgröna påsen som jag råkade göra sist jag tvättade eget, mhehe.

På vägen hem somnar både Emma och William i bilen pang bom och i bakluckan ligger en stor Ikeasäck full med svettiga matchkläder.

Nu sätter det igång

Idag är det lördag, så himla skönt eller hur? Idag är också Emmas allra första innebandymatch. Hon tycker det ska bli jättekul och det tycker vi också. Kameran är nyladdad och tömd, här ska fotas! Fast nu var det ett tag sedan jag fotade sportbilder, så vi får se hur det går.

Klubbor på väggen

Sedan igår har jag gått och funderat på en sak. Vi måste ju få bättre ordning på sportgrejerna,..skor, kläder, glasögon och klubba. Jag vet att jag någonstans sett att det finns någon typ av anordning man sätter på väggen, och så kan man klämma dit innebandyklubban till exempel. Någon som vet om det finns något sådant och vart?

Det är inte skönt att…

…bränna tungan på en kopp thé. Vad har ni gjort ikväll?

Jag har försökt få lite ordning på grejer som bara ligger och dräller här hemma. Det går inte så bra när det är så här rörigt och dottern precis ska iväg på innebandy och man får leta leta leta, var är glasögonen?…var är strumporna -nej jag vill inte haaa de där byxorna! Var är gympapåsen!? -Glasögonen kanske ligger där i?.. Men du hade den ju sist…och så här hålls det på om och om igen. Sen åker de iväg.

Vad hände sen då. Jag försökte plocka ordning i hallen på skor, väskor, smutstvätt (ja i hallen liksom), hänga upp, lägga ner…-William! Häng upp din blöta handduk e du snäll…mutter mutter. Sätter på en tvätt. Hittar mer smutstvätt.
-William, vill du lägga in din rena vikta tvätthög IN i garderoben?…Vart är den där gympapåsen egentligen?

Lägger all torkad svamp i glasburkar, åå det doftar ljuvligt! Sotis vill ha mat. Steker lax till matlåda, till mig alltså…Börjar känna lugnet, lite. William är hungrig, jag är hungrig, Emma kommer hem, grejer i hela hallen. Vi äter, ser Idol och lägger barn.

Gympapåsen är fortfarande borta.

Innebandysäsong

Nu har det satt igång med innebandy både för William och Emma igen. (Bilden är från förra säsongen, Emma springer stafett).

Emma har inte riktigt kommit in i sitt nya gäng och blev pirrig i magen sa hon. Ville inte spela alls först, men vi övertalade henne att det känns nog bättre när hon väl är där. Och det gjorde det. Hon har ju gått upp ett snäpp och tränar med lite äldre tjejer men dem är snälla och jag tror att hon med tiden blir mer bekväm. Hon hänger med dem bra på träning och träningsmatch så hon klarar ju av det. I år ska hon få spela riktiga matcher för första gången, ska bli sååå kul att få se henne!

William skulle också gå upp ett snäpp till ett lag med lite äldre killar, men det blev ändrat så han går kvar i sitt lag fast med ny tränare. Egentligen så förlorade laget alla sina tränare, men en tapper pappa drog igång gruppen igen. Så då är jag fortfarande ”webbmaster” för det laget och lägger ut info och bilder åt dem.

Medalj

Det blev lite rörigt idag. Skulle vi åka på båda avslutningarna eller inte. Innebandyavslutning och simavslutning på samma dag, dock en timme senare på det sistnämnda. Hur som helst vi åkte på båda och fick lämna bandyavslutningen efter att barna fick sina medaljer, vi hann se en trollkarl en stund också.

Simavslutningen var inte så mycket mer än att lite priser delades ut. Sen var det fritt bad och även syskon och föräldrar fick vara med. Emma ville ju gärna bada så det blev till att doppa tårna i det iskalla vattnet för mig,..eller jag badade faktiskt men jag fryser så lätt. Vi förflyttade oss mellan poolerna för att få lite värme då och då, Emma övade på att simma. Inte varje dag hon är i vattnet liksom så jag vågar inte riktigt låta henne simma fritt. Plötsligt vill hon till stora poolen, så vi går dit, jag klättrar ner och fryser till is. Emma doppar tån och vill inte gå ner, men mig fick hon ner minsann. Vi åt lite fika som man fick ta med, doppade oss igen och sen åkte vi hemåt.

Mammor möter döttrar

swing itMammor möter döttrar i innebandy. Vi var alla taggade och kallade oss pantertanter (hrmpf!) Sjöng nån kort ramsa om det till och med, moahahaaa! Vi var cirka 10 mammor och dubbelt så många döttrar. Dem är små men riktigt snabba ändå.

Så hur gick det för mamma mu då, njaaaooo jag kämpade faktiskt det gjorde jag med sonens klubba, i två minuter åt gången. Alla kämpade. Jag kände mig dock ganska obekväm, jag har aldrig lärt mig spela innebandy ju, svårt att få ordning på klubban och för att inte tala om få tag på bollen. Jag förstår varför barnen spelar innebandy, det var riktigt kul och bra för konditionen!run for it

För en sekund hade jag lite flyt och fick nääästan in bollen i mål. Efter matchen blev det stafett (!) Jag är ingen människa som springer, helst. Men stafett är roligt och det handlade om mammor mot döttrar även här förstås. Låt mig påminna att vi var inte lika många som dem…Den som varvar någon från det andra laget, det laget vinner. Så vi sprang, barna sprang, vi sprang som tokar. Det blir min tur och jag ser att nu ha vi knappat in på dem så jag rusar järnet och tänker -”jag ska om den där tjejen”. Jag var så inne på att varva henne att jag glömde bort att toucha nästa mammas hand! Såå pinsamt, jag bara kuta förbi liksom…hm. Behöver jag säga att jag har oooont idag?