Den här bilden på lobelian mot mulen himmel gillar jag.

Äntligen lite lugn och ro. Ibland kan det bli riktigt rörigt och stressigt. Jag stod i köket och det kliade hemskt i hårbotten och då gick det upp för mig att jag borde nog varva ner lite. Tidigare idag fick jag jordens pip i ena örat, fast just då var jag inte stressad. Men i köket hemma senare var jag det, det började redan innan och i köket då med. Idag började nämligen innebandyn för sonen och den börjar 17.00 så det blir lite snoigt när vi kommer hem. Jag lägger fram kött för vi ska få främmande också. Men sonen vill absolut inte ha det så jag gör iordning en pannkakssmet, tänkte att det är lika bra för dottern kan ju inte tugga sega köttbitar än för operationens skull.

Det är dags att åka till träningen och efter typ en timme på bänken trillar tioöringen ner och jag säger till mannen:
-Lämnade jag pannkakssmeten på bänken?
Mannen vet inte förstås och inte jag heller. Det blir tyst ett tag och sen kommer jag på att jag knäckte aldrig några ägg (?) Amää då står det alltså en halvfärdig smet på köksbänken när vi kommer hem…jaja inget jag kan göra nåt åt. Vårt besök från Sthlm kommer till träningen, mannen och han åker och handlar potatis till middagen. Jag åker hem med barnen så sonen ska hinna duscha och jag kan fortsätta med smeten. Vi kommer hem och möter en granne som vill ge bort plommon, så vi går till henne och plockar plommon, björnbär och nåt annat litet och runt som växte på träd. Klockan tickar, jag går in och barnen stannar ute. Påminner sonen om duschen. Jag fortsätter med smeten. Påminner sonen om duschen, går in och tänker plötsligt ”sparkade Emma boll?”.
-Emma du får inte sparka boll!!

Till slut kommer barnen in och det ska gå så sakta som snorvax för sonen men till slut kommer han in i duschen så jag kan steka pannkakor i lugn och ro. Mannen var inte hungrig och inte kompisen heller så jag fick äta pannkaka med barnen istället. Nu softar vi i soffan, ser på Idol och värmer oss framför brasan.