Kategori: familjeliv

.:`Emma 7 år´:.

Posted on by Lisa
Glad 7-åring
(överexponerad bild)

Storebror mumsar

Hipp Hipp Hurra, Emmas dag idag! Nu är lilltjejen 7 år och vi har idag sjungit, fikat och öppnat presenter. Emma önskade sig chokladtårta, ingen grädde. Så jag gjorde en kladdkaka som blev väldigt god och så hade vi glass till det. Hade florsocker över kakan och jag hade ju tänkt göra ett hjärta efter en mall, eller rättare sagt så gjorde jag det…meeeen det blev inge bra!… I morse fick hon lite nya kläder att ha på sig till skolan, och ikväll en massa scrapbooking-grejer! Hon ville genast börja pyssla men det är ju skola imorgon så vi bestämde att ta det i helgen. Det kanske kan få fart på mitt scrappande också…mmm vem vet ;) William var så gullig också och gav henne sin äldre modell av digitalkamera som han fått av farfar, det tyckte hon var lite kul. Nu kan hon fota lite själv och när vi framkallat det kan hon scrappa med dem.
I helgen blir det bowlingkalas och det kommer bli jätteroligt!

Varning för poesi

Posted on by Lisa

ute låg snön tung
jag kände mig som snökung
glada barn
snöflarn

…?…

Vet ni vad? Jag är ingen poet! hahahaaaa
Vi gick ut men inte till backen för jag blev helt slut av allt skottande! Plogbilen hade ju varit framma och då fick man minsann jobba! Så vi strök runt huset, barnen gjorde en egen liten backe istället som de åkte några gånger på med Boben. Jag och Emma gjorde en snölykta på baksidan. Sotis vågade sig ut lite, han bara jama och jama,…tokkatt. Han gick snabbt in igen. Visar ett par bilder i nästa blogg som jag blev nöjd med. En har jag använt till bloggens huvudbild. Blev rätt bra va?

Det snöar!

Posted on by Lisa

Det har snöat hela natten och det är alldeles vitt ute. Vi bara måste UT! Emma ska göra snölykta säger hon, hoppas det är sådan kvalité på snön bara. Annars går vi väl ut till backen, och jag måste ju bara ta med mig min käraste vän…KAMERAN! Åååå kan inte vänta. På med mössan och allt nu ungar, nu drar vi!…

Nä nu

Posted on by Lisa

…tror jag att jag ska krypa till kojs. I morse kom stora killen in till oss och sa -”nä, nu går jag!”. Då var klockan 07.00 *pip* och alla vi andra sov fortfarande. Ojoj…

Redo

Posted on by Lisa

Idag inhandlade mannen nya träningskläder, skor och glasögon till Emma. Hon räknar dagarna fram till nästa träning och när jag kom hem idag såg hon så här glad ut i sina nya grejer. Fattas bara en gummisnodd så hon slipper ha håret, som blir alldeles flygigt, runt ansiktet. Luggen har vi toppat lite.

Så stolt!

Posted on by Lisa

Kolla min Emma! Alltså idag provade hon på innebandy, inte första gången för det gjorde hon för länge sen men då var det lite läskigt tydligen, men andra gången och i samma lokal där William brukar spela. Det gick så bra! Jag tänkte men var i hela friden har hon snappat upp allt, men det är ju inte så himla svårt egentligen för hon har ju alltid följt William på hans träningar och matcher.

Det var så kul att se hon gjorde precis som man ska, hålla klubban nere i golvet hela tiden, hon fick med sig bollen, hängde med i spelet, vann en tekning och lurade framför mål i fall hon skulle få bollen passad till sig, hon passade själv. Jag är så stolt och jag måste bara få säga det igen, jag är så STOLT! Hon tyckte det var jättekul och vill absolut gå dit igen. Hon har fått en grön klubba som är hennes favoritfärg, glasögonen lånade hon av William och så måste vi köpa riktiga skor sen.

abc

Posted on by Lisa

Vems bild? Så goda dom ser ut.
Vet inte var jag fann den på nätet.

Om en månad fyller lilltjejen 7 år. Tänk va? Och hon blir ettagluttare efter sommaren. Hon övar lite hemma redan på att skriva små bokstäver i en lång rad.

aaaaaaaaaaaaaaaaa

bbbbbbbbbbb

ccccccc

dddd

ee

Jag försöker lära henne att ljuda orden. När hon ljudar helt själv och skriver så blir det lite tokigt men hon kommer nog på det snart. Idag skrev hon t.ex stumpor, fisgar, svat (strumpor, fiskar, svart). Jag undrar vad hon kan tänkas vilja göra på kalaset…, sing-star, pyjamasparty,…eh, gud jag har noll fantasi just nu känner jag. Snälla ni hjälp mig komma på nåt kul!?

Cup 090110

Posted on by Lisa
William tekar.

William är laddad.

I lördags var det innebandycup för stora killen. Dem kämpar alltid på lika bra och har en sån härlig laganda. Ibland är det lite tungt att förlora men de är glada ändå och tycker det är kul att spela. Men sen att få se glädjen och hur de liksom strålar när de får mål är ju oslagbar. Ett av målen som William gjorde dömdes dock bort för han hade klubban för högt i slaget…attans också.
Jag lekte paparazzi såklart och har ikväll laddat upp cirkus 40 bilder på lagsidan. En del bra, andra mindre bra men ändå värda att titta på. Ibland fick jag ta en paus och gå och köpa mig lite kaffe, samt att jag såg lite på matcherna utan att kika genom linsen. Jag blir lite trött i ögat efter ett tag. Kommer hem och har tagit 400 bilder, oj oj, men som sagt jag gallrade ut de jag tyckte var bäst. Visar två här. Den första när William tekar är ju fin ändå tycker jag, även fast han är lite suddig och mitt i farten att springa i väg. Men kameran blir ju känsligare när jag tar utan blixt, och tar jag med blixt så stämmer ju inte färgerna. Så enligt min smak är de här bilderna bättre tagna utan blixt även fast de har en förmåga att bli så där suddiga. En del blir ju väääldigt suddiga men då har jag absolut inte hängt med i spelet, de springer ju så himla snabbt, samt att efter några timmar blir jag lite darrig på hand. Lokalen där vi var denna gång är däremot väldigt stor och ljus, perfekt för mig då förstås.

”nej”

Posted on by Lisa

Ordet ”nej” är ett väldigt kraftfullt ord. Ordet skapar nyfikenhet, särskilt hos barn. Våra barn testar ordet väldigt ofta nu, just för att ordet kan ge starka reaktioner. Ett exempel:
-Plocka upp dina kläder i hallen.
-Nej.
-Vill du hänga upp dem så dem torkar.
-Nej, jag tänker INTE, det är så tråååkigt jag orkar inteeee.
-Nu plockar du upp det annars blir det inget tv-spelande!!

Liknande händelser av alla slag får man tampas med i stort sett varje dag. Många gånger gör jag det ju själv men nu är barnen så pass stora att de kan, och de behöver lära sig, plocka upp sitt själva. Det är också väldigt lätt att ”hota” med än det ena än det andra. Jag tycker inte om det men jag vet att jag gör det, det bara slinker ur mig,..vips så har de inget godis på kvällen t.ex. Man kan ju tycka att de borde lära sig att det är nog lika bra att jag plockar upp det här nu annars får jag kanske inget godis senare eller nåt…Men det är ju en del i utvecklingen förstås.

Igår kväll pratade jag med sambon…oups! jag menar med min MAN vi är ju gifta nu. Vi pratade igenom det hela lite för det har varit jobbigt ett tag. Alldeles för många och jobbiga tillfällen med trots. Vi kom överens om att prata med dem om saken, vilket vi gjorde, och sen ritade vi upp 10 rutor i hallen på våra ”whiteboards typ från Ikea”. När vi tycker att de har gjort någonting bra så får de ett kryss i rutan. När alla rutor är fulla så får dem någon kul grej eller göra någon rolig aktivitet. Som vi bestämt i förväg. Lite nanny-inspirerat antagligen men det kanske fungerar som en sporre att inte testa gränser för ofta, vi får väl se.

Hur gör ni andra med uppfostran? T.ex om det till slut går för långt och man tycker att det där var faktiskt inte så bra gjort. Ska man ta ifrån dem något? Kommer dem att sakna leksaken eller vad det nu kan vara? När ska de få tillbaka den? Ska dem få tillbaka den?
Vore kul om dem som läser här kanske har några tips eller trix?