Efter begravningen åt vi god lunch på en restaurang vid Villa Muramaris 5 km norr om Visby. Den italienska konstnärsvillan anno 1915-1917 var tyvärr inte öppen men vi fick ta oss en titt i trädgården och lyssnade till kärlekshistorian om området.
Efteråt när vi kommit hem och bytt om ringer mina barn från fritids. Dem undrar hur det har gått, om jag varit ledsen och så. Ja, så jag sa som det var att jag är ledsen men att det var en fin begravning. Vilka goingar.
Jag har varit osynlig ett tag. Har inte haft orken eller lusten att blogga sedan farmors begravning på Gotland. Det har varit påfrestande alltihopa med lång resa, att sova borta, begravningen och att träffa så många från släkten jag inte sett på länge. Det blev som en liten släktträff samtidigt. Vi samlas och tar del av varandras liv genom åren som gått och vi inte hörts av. Till exempel kusinerna. Vissa har jag inte sett på många år, andra har jag stött på i all hast och någon fick jag träffa för första gången…ja så långt jag kan minnas i alla fall. Men det var kul att träffa alla!
Mitt i allt ska vi säga adjö till lilla farmor. Det var en riktigt fin begravning och välbehövlig som ett avslut. Bilden på rosen till farmor tog jag i kyrkbänken. Det tryckte i ögonen och när jag hörde kyrkklockorna kändes allt så påtagligt och en revy av minnen välver upp inom mig. I stort sett varje år sedan vi föddes har pappa tagit med oss till Gotland på somrarna. Ibland har vi varit där under julhelgerna också. De senaste åren har det glesats ut då jag själv har man och familj vilket gör att man får turas om att hälsa på släkt och vänner. Jag är glad att vi åkte till Gotland förra sommaren hela familjen och hälsade på henne, det känns skönt. Vi har haft så mycket roligt på ön under vår uppväxt och alltid haft farmor nära när vi varit där. Pappa hade med en gammal film, på den ser man farmor vid 60-70 års ålder hänga tvätt och strosar runt med hinken i trädgården efteråt. Jag minns hennes härliga gotländska jag, hon stickar/virkar, bakar, torkar äpplen, matar Fido (vovven). Jag minns farmor så mild och omtänksam, världens goaste. Hon blev 95 år och fick leva ett långt och friskt liv. Hon somnade in lugnt och stilla. Det känns tomt…Du fattas oss!
Gokväll. Tåg- och båtresa har gått bra och vi är på Gotland nu. Vi var flera från släkten som åkte samma båt så det blev som en liten släktträff. Kul att träffa många kusiner jag inte sett på länge, fastrar och farbröder.
Som ni ser på bilden så var det regn i Nynäshamn men på Gotland var det strålande sol. Dock kallt i vinden, för att inte tala om på däck där vi höll på att blåsa bort.
På ön har vi ätit middag hos ännu en kusin och nu är jag hos ännu en faster och ska sova här. Farmor födde tio barn, så vi blir en stor grupp imorgon på begravningen.
Nu knoppar jag.
Tvättat har jag gjort, packat har jag gjort, tågbiljetten har jag INTE skrivit ut,.. kom jag nyss på och vi har ingen skrivare hemma. Så jag fick ringa grannen och skämmas. Som tur var hade dem lite färg kvar i skrivaren till min tågbiljett. Tåget går tidigt i morgon bitti mot Stockholm. Pappa och syrran plockar upp mig och sen bär det av till båten.
Vi ska på min farmors begravning. Känns sorgset, vår lilla farmor som blev 95 år. Jag blir borta i tre dagar men tar med mig datorn nattmänniska som jag är.
Så vi ses snart igen när jag kommit fram till Gotland.
Kram på er alla!
I helgen lagade jag något nytt som vi inte ätit förut. Kyckling med parmaskinka och balsamsås…så otroligt gott! Jag har aldrig lagat en rätt med balsamvinäger förut faktiskt så det var något nytt.
I vår lilla ort såg det ut så här idag. Översvämning tog sig ner till skolan och där var vattennivån riktigt hög i källaren. Dem har jobbat hela dan med att få bort vattnet och man kunde se hur högt upp vattennivån hade nått på väggen. Vi tog en promenad, vår vanliga runda, och då såg det ut så här. Helt galet. Så på måndag blir det eventuellt ingen skola för barnen, dock verkar det som om fritidslokalen klarat sig rätt bra. Men vi vet inte så mycket om det än, tiden får utvisa.
Annars så har vi idag hållt igång ordentligt. Klippt gräs, gjort rent i poolen, tvättat fönster, rensa ogräs…ja det är så mycket vi behöver göra men när det är ishockey på TV så går det inte så fort. Synd att vi inte kom till final, men det var spännande matcher idag!
Är det uppehållsväder kanske? Jag passade i alla fall på att gå ut med kameran i trädgården för att leta vattendroppar i morse, och det fanns det ju gott om. Men jag kommer ju inte riktigt så nära som jag vill, blir till att önska sig ett till objektiv tror jag. Men jag lyckades väl ganska bra ändå?
Blommor i plommonträdet har vi nu. Senare idag ska jag nog ut och leta körsbärsblommor om det inte blir hällregn igen förstås. Jag hoppas min tvätt hinner torka innan om det nu skulle börja regna. Mannen håller på och ska tömma och göra rent i poolen. Gräsmattan behöver klippas igen och min klematis växer!
Nu har jag lagt ut bilden i lite större format så glöm inte att förstora. Vi ses väl här senare? Ha en skön lörda´!
Ja det har varit lite tufft de senaste dagarna. Mycket jobb jobb jobb.
I går var det katastrofövning på sjukhuset. Det skulle börja kl 16 så efter en vanligt arbetsdag visste jag inte riktigt om jag skulle bli inringd till övningen eller inte. Min arbetsdag slutade dock 17 och fortfarande hade jag inte blivit inringd så jag undrade hur det skulle bli. Men en kvart senare ringde telefon och jag fick en stor sjömansknut i magen förstås. Min roll skulle vara att stå som registrator vid utgången och hålla koll på dem patienter som går och kommer ifrån röntgen, operation et cetera. Så på med bussarongen (sjukhusskjortan) och så drog jag iväg till akutvårdsavdelningen. Där möttes jag av många andra kollegor som redan hunnit dit.
Det hela var väldigt spännande men tiden gick och det hände inte så mycket och jag var där i tre timmar. Personalen tömde salar på ”riktiga” patienter. Vi var i alla fall redo med registreringsblanketter och penna. Ibland kommer statister som försöker få komma in men vi släppte inte in obehöriga. Det kom dock tre stora starka poliser, och då gled nästan dörren upp av sig självt, och vi kollade inte leg eller någe utan lät tjänstemännen i sina tjusiga uniformer glida in för självklart skulle dem vara där…eller ;) Tiden går, plötsligt kommer en typ av paparazzi och blixtrar med kameran, ja inte släppte jag in henne i.a.f. …hehe. Ja, det kändes lite snurrigt ibland, pirrigt, spännande och allt möjligt. Men dessvärre blev det inte så mycket jobba av. Vi fick bara in 6 st statist-patienter och jag hann läsa av en patients id-band på armen endast en gång. Lite synd, för det hade varit bra om vi fått igång ett riktigt flöde. Men vi har ju fått lite överblick nu hur det kan gå till vid en riktigt katastrof.
Idag på jobbet fungerade inte nya datorjournalen ordentligt då det varit en stor uppdatering under natten så det blev lite hektiskt mot slutet av dagen, men jag fick se det positivt för jag fick ju plus på flexen.
Idag var jag hos trädgårdsmästarn och köpte in lite perenner. Det blev vit solhatt, kransveronika och en purpurfläder. Purpurflädern ska få växa sig stor på framsidan. Av bär och blommor kan man göra saft t.ex,…kanske något jag får lära mig i framtiden. Den är ju ganska liten nu, men kan bli cirka 1,5 – 2 meter om jag förstått det rätt.
Så ikväll har jag grävt bort en massa ogräs och diverse växter som jag inte gillade och hällt på ny jord där flädern ska få vara. Det blir nog inte några doftande blomklasar i juni-juli i år, men till nästa kanske. Efter lite trädgårdsarbete tog jag en lång promenad och nu är jag helt slut.
…och det tänker jag med göra. Gonatten!