Som en väckarklocka

Jag har en alldeles egen väckarklocka. Är det inte Sotis så är det allt som oftast Tusse som väcker mig på mornarna. Gärna innan klockan ringer, ungefär en halvtimme timme tidigare. Då vill han gosa och efter det lite mat.

Han är så gosig och ivrig att han inte kan bara lägga sig ner, eller jo gärna kind mot kind eller så kilar han fast sin nos mellan täcket och mitt ansikte, en hel del nospussar får jag kan jag säga. Han är jättegosig, men jag vill inte ha hans nos i min näsborre så jag lägger min hand mot ansiktet och så drar han mungiporna hit och dit på min hand istället.

Innan Tusse kom till oss så var det Sotis som ville ha uppmärksamhet på mornarna. Men då fick man ju ett par tänder som drog i håret, en tass/klo i ansiktet och lite hopp upp och ner från sängen. Har ni sett Simon’s Cat? Hur söta videos som helst!

Bilden till höger blev lite suddig, ibland vill han bara inte vara still liksom. Högst enerverande, kunde blivit en klockren bild.

3 thoughts on “Som en väckarklocka

Comments are closed.