Det var i morse när jag gick förbi Emma vid frukostbordet som jag tyckte att det såg lite konstigt ut i håret på henne, lite vitprickigt, typ mjälligt. Neeeeej, nu har vi huvudlöss här hemma, uäääck! Jag känner hur det kryper överallt! Vi har inte haft det förut, men nu är det alltså vår tur! Jo, jag hade en gång när jag själv var liten förstås, men jag menar nu när vi själva har barn och man fått hem lappar om att det går lus i klassen lite då och då.
Så jag la ihop 1 + 1 = 2 och tänkte att det kan nog vara så att jag lika gärna har det då…jo mycket riktigt, och lite tidigare samma morgon hade jag tagit gummisnodden från Emmas hår och satte den i mitt hår! Amäh, hur korkad får man vara? Hon hade lånat min gummisnodd, men inte går jag väl och tänker att oj hon kanske har löss..nänä, så AV MED SNODDEN och hör och häpna, där på sitter 2 st LUSAR!! Man får ju lite panik.
Så mannen tar med sig sonen, de verkar vara lusfria (än så länge), till apoteket och köper med sig ett par luskammar extra + Prioderm. Prioderm är som nån typ av olja man droppar i hela hårbotten och ska vara kvar i 12 timmar. Så nu eftersom vi inte fick i det i håret (typ hela flaskan) förrän kl 13 på dan så får vi ställa klockan för att gå upp och schamponera och luskamma. Åh, jag kommer vara aptrött och stackars Emmis då, hur ska hon orka gå upp sen till skolan.
Och förresten så har William sovit typ hela dagen! Så nånting är på gång, eller så går det över. När han väl gick upp för att få i sig lite mat så såg han ut som han ramlat ner från ett berg eller nåt, och håret stod åt alla håll.
Ja då sitter man här med fett coolt hår och jag tycker ÄNDÅ att det kliar. Borde dem inte ha tuppat av för länge sen?