Åldern en siffra och djupa tankar

Så har nu skolan börjat för kidsen. Stora började 8:an och lilla började 5:an! Vad händer?…och jag fyller de gyllene fyra nolla i år. Får en klump i halsen, ibland känns det som livet bara rusar, hinner inte tänka, vad vill jag med mitt liv. Jag har ju allt, en underbar familj, hem, jobb, vänner och lever gott.

Det känns som jag söker något, jag vill något mer med mitt liv. Det är något som gnager, jag känner det. Så mycket jag skulle vilja göra och uppleva. Denna strävan att bli bättre, få det bättre även fast jag har det bra. Att ha svårt för att leva i nuet. Denna sommar har jag verkligen försökt att stanna upp och andas, ibland. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta, att vara nöjd.

Bitchslappar mig själv i tankarna och tänker att nu får det f-n vara nog, jag ska vara nöjd, le och vara glad. Inte sura och få djupa rynkor i pannan, eller gå in i någon höstdepression. Och jag krisar f-n inte för så här har jag grubblat i många år. Jag grubblar alldeles för mycket, och det här blev ju bara ordbajs.

Ibland kanske det inte är så dumt att sträva efter något bättre, att söka, till en viss grad förstås. Man kan ju faktiskt lyckas med något och lära sig något utav det och växa som människa. Är vi inte väldigt bra på det vi homo sapiens, att utvecklas och bli bättre…annars hade vi ju suttit där i någon grotta och tuggat på en hårig björnfot.

Lägger in två fina foton på kidsen när de hittade flintasten i Falsterbo. Tänk så glad man kan bli av att hitta sten.