Vi hade lite olika planer för den här veckan. Det fick bli en tripp uppåt till svärföräldrarnas stuga i Höga Kusten, norra sidan av bron. Vi bestämde oss för att låta katten följa med på ett litet äventyr. Vi visste ju inte alls hur han skulle reagera på en nära 6 timmars bilresa. Men vi blev smått förvånade när han endast mjauade ett fåtal gånger. Han lade sig i Emmas knä en stund, sen gick han ner till kattlådan och låg där en stund. Efter det fram till mig i fotändan där han sov ganska länge. Han smaskade endast i sig en liten godisbit och sen lade han sig i kattlådan igen och sov sista biten. Han tänkte väl; -jaha är det här jag ska finna mig nu, okej då.
På morgonen efter frukost släppte vi ut honom för första gången efter att ha svansat runt inomhus under natten. Han gick ut på trappan och sedan under trappan. Runt huset och sedan var han borta. Men han kommer och går och jag hoppas att han inte drar iväg på något längre äventyr, vi ska ju hem också.
Idag var en rätt jobbig dag. Emma skulle till barnläkaren för att ta prover då hon inte följer sin växtkurva som hon ska. Under en lång tid har hon stått stilla men börjar sakta kliva uppåt i kurvan igen meddelar läkaren. Idag är hon 126 cm och väger 21 kg. Vi får 1003 frågor om allt möjligt och så undersöker hon Emma. Härefter ska hon få ta en massa prover, typ 7 rör, eller var det 9?…jaja många rör i alla fall för att försäkra oss om att det inte är något annat tokigt som ställer till det för längden. I väntan på att få ta proverna gick vi korridoren mittemot till Folktandvården och bokade in en tid för att få Emmas tand och läpp undersökta efter olyckan här om dan. Hon trillade ju från kickbiken. Provtagningen gick bra, hon blev lite rädd men lyckades ta alla rör utan bedövningssalva. Vi var där i drygt två timmar med läkarbesök, väntan och provtagning inräknat, pust!
