Tänk att vissa dagar kan bli så där så att allt bara hopar sig. Det började dock igår kväll när jag lagade middag. Spishällen sprack! Snabbt som attan fick jag laga klart maten på bara två plattor och sedan drog vi ut sladden. Med garanti kvar ringde vi försäkringsbolaget som kom idag och hämtade den. Så nu är det ett stort hål i köksbänken. Lagas eller bytas, det är frågan…bara dem bestämmer sig snabbt så.

På jobbet var det manfall till hälften. Folk är sjuka och det är vård av barn. Dukar fram frukost på jobbet, och hämtar en ny beställning,…det saknas varor (igen). Telefonerna ringer, ringer och ringer! Mobilen ringer också och det är en postgubbe som meddelar att de försökt lämna ett paket hemma hos oss som måste kvitteras ut. Paket? Ett paket från Holland? Tanken slog mig att kanske kanske är det en hemlig present, till lilla mig som fyller år imorgon…vaaad kan det vaaara?…men sen kommer jag på att jag känner ju ingen i Holland. *prutt* Så jag kollar mailen och ser att jag har ju beställt kaffe till vår Tassimomaskin…ahaaa

Men det lugnar ner sig till slut och sen ska jag gå tidigare från jobbet till råga på allt och lämna en stackars kollega kvar. Men det fixar hon,…bara det inte hopar sig mer. Jag åker och hämtar Emma som ska dra ut sin andra tand. Jag hinner precis hem och möter postbilen hemma på gatan, bara att signa papperet vindruta mot vindruta. Finemang, tack för kaffet!

Fotokälla: Andrey Yakovlev & Lili Aleeva