Hektiskt ikväll. Efter jobbet var det bara att åka hem och få i sig lite mat, sedan tillbaka till stan igen för sonens match mot ÖSK. Denna gången blev det vinst för vårt lag, tjohoo! De spelade riktigt bra och William gjorde 2 mål. Matchen slutade med 7-4.

Efter innebandymatcher brukar det vinnande laget stå på rad och slå sina klubbor i golvet i takt med att föräldrarna applåderar…i samma takt. Då hör man hur någon klappar händerna högt, snabbt och väldigt energiskt så det ekar…i otakt. Denna någon var mannen min som såklart stolt ville applådera, men förstod inte att det ska vara i takt, först lååångsamt och sedan gå fortare och fortare. Jag fick fnatt och skrattade så tårarna spruta för det såg och lät så roligt. Jag skrattade gott länge, på vägen hem också…