Däck. Förbaskade bilar, får man säga det eller. Usch det är så mycket med våra bilar hela tiden, ja precis, bilar och inte bilen. Vi har två och det ska då alltid strula på det ena eller andra viset. Vår nyaste bil, som går på diesel av de två har varit på verkstaden bra länge nu, och tro det eller ej men de hittar inte felet! Minns ni att jag sa att den ibland inte vill starta ordentligt och släpper ut en massa svartrök…ja precis så och ibland startar den som den ska och det är inga konstigheter. Men plötsligt, och när som, blir det så där. Fortsättning följer…

Sen har vi ”den andra bilen”, en äldre modell av bensinare som knappt hörs när man står still med den för den ”spinner” så himla mjukt, men när man gasar …ojoj den raggarbilen liksom, typ så. Men den har en förmåga att få slut på batteri och vara stendöd emellanåt, särskilt om man inte har kört den på ett tag. Nu senast gav batteriet upp helt, knappt att fläkten orkade hålla igång när man släppte på gasen. Så det blev ett nytt batteri. Frid och fröjd och dagen efter surnar den till och vägrar släppa in mig med fruset lås!…grr sliter hår. Sen går det bra några dagar, tills igår morse. Vaknar av ett himla liv utanför och hör hur kompressorn går igång. Ja, då har vi  tydligen fått punka också, däck platt som snus på backen. Alltså tar det aldrig sluuut…

Vill ni få ett gott skratt så måste ni bara läsa ett gammalt inlägg om bilar vi haft och vad det händer konstiga grejer alltså. Jag kanske är knäpp men jag skrattar så tårarna rinner, men det kan ju bero på att jag är lite trött också,..trött på bilar. Man kanske ska gå till en firma och säga helt glatt; -hej! Jag vill ha er bästa krockade bluff-bil tack! Se länk för artikel.

Så jag försöker glömma det som varit och surfar in hos Tirendo  . Drömmer om bilar som aldrig surnar till och tar mig dit jag vill, utan rökmoln eller annat hokuspokus. Såg att det finns ju massvis med olika namn på däck. Tänk er att köra runt i ett par Vredestein! Eller varför inte Viking eller Matador.

…