Om att vara lite hopplös

Jag e hopplös, jag får ingenting gjort när jag väl sätter mig vid datorn. Upp och ner som en jojo är jag…visstja glasögonen…hm, den där kom-ihåg-lappen var det ja,…okeeej jag e hungrig – måste käka.

Sen kan det se ut så här också. Hej Emma!,…ja…bla bla bla. Nu ska vi se…Hej William!…jaha okej bla bla bla. Ja, jag kommer…Nu ska vi se vad var det jag höll på med,…tjena älskling. Va? Ny bil? Vilken varför hur?…
Varför sätter jag mig ens här när barna fortfarande är vakna?…jo kanske för att de är vakna typ längre än jag själv nu för tiden. Särskilt när det är sommarlov.

Äntligen har jag redigerat ett foto, så ja nu är klockan 23.30. Dags att sova då.

Och, tack för alla rara kommentarer!

 

 

I rabatten på framsidan
Miss Willmott

...

2 thoughts on “Om att vara lite hopplös

  1. Känner igen det där såå väl, det måste vara så att man sänder ut någon slags högfrekventa vågor som endast barn och man kan uppfatta så fort man trycker på strömbrytaren till datorn ;)

    Kram kram

  2. Hehe, oj vad jag känner igen mig .) Barn är som fladdermöss, de hör på en mils radie om du försöker få till lite egotid vid datorn ;)

Comments are closed.