Det var verkligen vackert under vattenytan precis utanför piren vid hotellet. Så nära och det var som att komma till en annan värld. Vi köpte en enklare variant av undervattenskamera, en sån där med filmrulle, …totalt värdelös! Vi fick den inte att fungera ordentligt och lämnade in den en gång, de tyckte inte det var något fel på den, men vi kunde då inte knäppa några kort. Jo, ett par stycken och en eller två blev väl bra, man kan ju ana färgen på firrarna. Till och med bilden tagen med systemkameran ovanför vattenytan på en fisk blev bättre som ni ser.
Det tog ett par dagar innan William vågade sig på att snorkla där. De var väldigt nära, och en del riktigt stora. Vi såg nemofiskar, som barnen säger, alltså clownfiskar och Doris från ”Hitta Nemo”. Eftersom det började blåsa de sista dagarna var det mer komplicerat att snorkla med immiga cyklop, dimmigt under vattnet av all sand som virvla och enstaka kallsupar också. Lärde mig att dyka med cyklopet i poolen innan jag gav mig ut i det salta vattnet. Gjorde två tappra försök att dyka men det blev bara pinsamt,…William undrade vad jag höll på med egentligen. Vadå?…hur lätt är det att ta sig ner i det där supersalta blåsiga havet med mina taniga armar…hrmpf!
Så var det kamelen ja, ser ni den stackars kamelen..jag tyckte lite synd om den som får strosa runt på hotellområdet vareviga dag. Han såg lite sliten ut måste jag säga. Emma var tuff och hoppade upp på den med mig. Jag hade gärna sluppit och hellre sett båda barnen på den…Emma blev lite skraj när den reste sig upp då det kändes som Fritt Fall i Skara typ…så hon upprepade gång på gång under färden att hon inte kommer våga gå av. Kamelmannen fick slutligen lyfta ner henne och hej och hå så satt jag där själv.
Vilka fantastiska bilder, ni ser verkligen ut att njuta.
Kram
Tack Erika, och ja vi njöt verkligen :)
Jodu kameler är läskiga :) förstår Emma helt o fullt! Tycker också det är svårt att dyka med cyklop o snorkel. Vanliga simglasögon tycker jag fungerar bra.