Jag vaknar av att mannen säger -vet du vad klockan är!? Den är 8:a! Jag tänker att det är ett av mannens hemskt roliga skämt igen, men när jag äntligen lyckats få ur min mobil ur fickan på morgonrocken ser jag förfärat att det är sant! Upp upp upp! Det jag kan minnas är att Sotis tassat fram och tillbaka, men inte mer…

Det är dock rätt skönt med så få bilar på motorvägen så där dags, mindre roligt när jag ska parkera kl 9 på morgonen utanför ett sjukhus. När jag nästan gett upp och tänker att jag får nog åka ett varv till på de tre olika ställen jag varit på, så ser jag plötsligt någon står och skrapar bort snö från sin bil! Ååååå -hallå hallå ska du åka!? Toppen, vilken tur jag hade.

Så ikväll blir det till att gå i säng skapligt i.a.f. Nu sitter jag och väntar på att barnen ska komma in i R.E.M-sömnen eller vad heter så jag kan slå in julklappar. Såg till min förskräckelse att min garderobsdörr stod på vid gavel i hallen igår kväll. Precis i blickfånget utifrån soffan där barnen och jag satt. Så nu måste de få julpapper runt sig innan de hittar klapparna. Klapparna alltså, inte barnen. Fast ibland har jag god lust att vira in barnen i lite julpapper så de kan varva ner på kvällarna, särskilt sonen som liksom går upp i varv på något mystiskt sätt och blir som en hög Duracell-kanin! Han blir som förbytt! Nåja, nu ska jag kika in och se om de sussar gott. Later!