Min son fyller snart tvåsiffrigt och är verkligen i ”lilla tonåren” känns det som. Det är allt möjligt som säkerligen hör åldern till. Hade en pratstund igår kväll med honom och det kändes som att han förstod för det hade hänt en grej i skolan, men sen när vi kommer hem idag så har samma sak upprepat sig idag med.. (?)
Men å vad ska man göra med en rebell hemma? Vad är rätt och vad är fel?
Jag har läst ett par böcker men kan inte riktigt komma ihåg alla bra råd. Behöver läsa mer om det och har ni något bra tips så kom gärna med det. Det känns behövligt just nu.
Men såklart går det upp och ner men just nu…ner. Han är så himla go men nu blir vi lite trötta.
hej! önskar att jag hade några goda råd, men näe… jag vet inte riktigt. han som snart är sex hemma hos oss är ett litet ljus jämfört med 2 1/2-som verkligen börjar ta trotset på allvar. lite större barn har jag ingen erfarenhet med ännu. hoppas att det löser sig iallafall. har suttit och läst lite bakåt… himlars vad duktig hon måste ha varit. lilla tjejen. det gör ont i mig bara att tänka på det.
vackra bilder som vanligt!
och tack för uppmuntran ;).
kram kram,
oj jaha vad har hänt,, inge större saker hoppas jag. hälsa från moster att han snart fyller år haha nä men läs lite fler böcker eller kolla råd på andra håll..
skickar en styrkekram
Hej. Efter 2 tonårstjejer går vi här och säger att det blir så mycket enklare med en tonårskille. Menar du att vi har mer att oroa oss för…?
Jag försöker jobba jättemycket med att hela tiden ha en kommunikation med barnen, inte bara när det är negativa saker utan annars också. så att de känner att de vågar komma och prata och berätta om saker som har hänt. Markus är ju bara 3 än, så där är det ju inte så mycket kommunikation än. Det är mest med Karolina. Hon gör dock väldigt lite väsen av sig. Om det var upprepade problem i skolan skulle jag vilja ha en rak kommunikation med läraren och träffas tillsammans med barnet, kanske flera gånger. Försöka ta itu med problemen innan det blir värre saker. När äldsta tjejen gick i högstadiet blev det problem på msn mellan henne och ett par andra saker. De skrev taskiga saker till varandra och andra.Hotade varann osv. Då ringde vi de andra tjejernas föräldrar och så träffades vi en kväll tillsammans med tjejerna och de fick chansen att berätta sin version inför varandra och lyssna på varann och så redde vi ut allting. Det hjälpte faktiskt. Om det är barn som är taskiga mot varann, så har jag hört andra föräldrar som jag känner berätta att de åkt hem till varandra och pratat utanför skolan tillsammans med barnen, och det har blivit mycket bättre av det.
Kraaam.