Hos oss för en dryg timme sedan:
Emma vet inte riktigt vad hon ska göra. Först räkna matematik som hon säger och krafsar ner lite siffror, sen ska hon rita, men hon ska pärla istället tydligen för hon visar mig en böjd pärlplatta. Det går ju INTE att pärla på, och det gör henne otroligt arg att jag inte vill laga den på momangen. -Antingen går du och pärlar nånting annat eller så är det nog dags att borsta tänderna snart. Sen börjar det hela eskalera och det är stora tårar och höga toner. Så in i badrummet, borsta och i säng. Till slut ger hon med sig och vi börjar lyssna på ”Mamma Mu går till stan” som går varm hos oss kvällstid.
Sen vänder det hela och vi börjar redan efter ett par sekunder gapskratta åt Mamma Mu och Kråkans tokigheter. Mamma Mu ska cykla till stan med kråkan och hälsa på Lina på sjukhuset och den resan är riktigt rolig att lyssna på och visorna till är roliga också. Vi skrattar och skrattar så vi knappt får luft, jag får kramp i halsen och Emma får hicka. Särskilt när Kråkan säger -Upp på cykeln nu din gamla kossa!! *asg* Jag tror jag ska köpa flera såna där Mamma Mu sagor.