Minns ni? Jag i ett äggskal. Läs här om ”vadå för tårta?” innan ni läser fortsättningen.

Tidigare: Jag har sopat igen alla spår efter den mystiska tårtan…men vad ska läkaren säga, och vad ska jag säga när han frågar?

Ja, jag kan ju faktiskt inte bara sopa igen alla spår och låtsas som ingenting. Så jag googla fram den där tårtan. Ringde upp en affär som är återförsäljare och får reda på att den finns, men kostar 225 kr!
Ser för mitt inre hur jag skrockar och kastar den dyrbara droppande tårtan raaaakt ner i soporna…

Så jag ringde upp en annan affär som tar 199 kr för tårtan. Det kändes lite bättre och i helgen köpte jag den. Igår glömde jag ta med den till jobbet och när jag kommer hem säger sonen;
-duu mammaaa, Ida fyller år idag så jag tog den där tårtan du köpte och gav till henne…
Hjärtsnörp! men finner mig ganska snabbt..
-näää nu skojar du, sa jag. Och det gjorde han…puh!

Idag tog jag med tårtan till jobbet. Läkaren som så snällt gav oss en tårta från början är fortfarande ledig, som tur är! Vi tar fram tårtan en kvart innan vi ska äta den och när vi mumsar som bäst…jättegoood var den förresten!….så kommer en annan läkare in och tar sig en bit.
-jahaaa har han köpt en tårta, men är inte han ledig?,…kom han förbi med den idag eller?
Vi försöker kväva våra skratt och jag blir lite svettig.
-njaaeee han gav den till oss…innan…den har legat i frysen.
attans där ljög jag

Blir det ökänt på kliniken, risken finns ju nu när det finns online, så må det vara så då…jag gjorde rätt för mig i alla fall och köpte en ny. Och en kollega var snäll och delade priset med mig även fast hon inte behövde. Det var ju jag som klantade mig. Jag skulle ha fotat tårtan idag, men det glömde jag bort. Så typiskt, men om det finns något kvar av den imorgon så…
Jag tycker inte om att blogga så här långt utan en bild.